I skogen kan man just nu hitta massor av saker.

Smultron till exempel.

Stora, saftiga blåbär.

Små, söta kantareller.

Figuranter med korv i snusdosor. Här har Lydia nosat rätt på M och väntar lystet på att han ska öppna locket.

Och MYGG! I dag på söket var det massor av mygg. Men matte var så här glad, för då fick hon användning för sin fina myggjacka som hon köpte i Kosta förra sommaren. Och stigledaren E var också glad, för hon hade en fin mygghatt. Lydia klarade sig utan. Hon springer så fort att inga myggor hinner sticka.

Jag kan för övrigt tillägga att Lydia skötte sig bra i dag. Letade duktigt och kom när matte ropade, åtminstone för det mesta   

Hå hå ja ja. Jag trodde att det skulle bli härligt med semester. Matte skulle ha massor av tid över för långa promenader, badutflykter, fikastunder och annat trevligt. I stället har hon och husse stuckit iväg med bilen och gjort av med pengar på helt onödiga saker. Som plantor och målarfärg. Och när hon har tid över...då sätter hon igång med kloklippning, bad, örontvätt och pälsputsning i största allmänhet.

Så numera är både Lydia och jag sommarklippta och välansade. Men lite trevligheter har vi också hunnit med. I går åkte vi till Norsborg för att träna lite lydnad. När vi tränat färdigt ville matte ta en bild som hon kan ha överst i bloggen, något med sommarmotiv i stället för de tidiga blåsipporna som vi har där nu.

Här matte, sa jag. Här är väl ett bra motiv. Jag på balansbommen med det gula fältet i bakgrunden.

Fast att få Lydia att stå still för en bild var inte lätt.

Hon for runt som vanligt, och försökte bita mig.

För en kort stund lät jag mig lockas med i den ystra jakten.

Man vill ju visa att man är en pigg pensionär.

Och att jag fortfarande kan finta bort lilltjejen om det behövs.

Det var inte så många hundar där i går, men Majken var också på springhumör.

Hon kan se skräckinjagande ut, men det beror mest på vindfladder i boxerläpparna.

Efter spårngmarschen åkte vi hem till Frodo för att kolla in hans nya lillebror.

Dijon heter han. Han är bara nio veckor än, så Lydia och jag fick stanna i bilen medan matte bekantade sig med honom. Vi hoppas ju få se honom på söket så småningom. Rasen hade ett långt och krångligt namn, berger des pyrenées à poil long. Söt som socker, tyckte matte.

Nu ska jag se om det inte kan bli lite kvällsfika i alla fall. För fika, det tycks de ha tid för, familjen.

I dag var det mattes första, riktiga semesterdag. Och vad passade bättre än att fira det med att åka och bada? Ingenting förstås, i synnerhet inte som solen strålade. När det dessutom visade sig att Rolle och Ressu inte hade något särskilt för sig, utan ville bada med oss, så var lyckan fullkomlig.

Varmt och skönt i vattnet och blå himmel...kan det bli bättre? Ressu kastar sig genast i.

Vi hade badplatsen och sjön för oss själva, ja nästan för oss själva.

 Som vanligt var det Ressu och jag som fick simma och hämta badleksakerna som mattorna envisades med att tappa i vattnet.

Lydia och Rolle vill inte gärna ge sig ut längre än att de bottnar.

Varsågod, se nu till att hålla i den ordentligt! 

Det värsta är att när man väl har bärgat fyndet in till stranden...

Då står nån av ungdomarna där och vill ta över.

Rena rama rånet.

Hörnu, unga dam...den här har jag faktiskt jobbat hårt för att få i land.

Ibland är Ressu och jag ute i samma ärende

Den här gången hann Ressu först.

Då får han tampas med ligisterna på stranden.

Snääälla farbror Ressu, jag kan väl få låna? Bara en liten stund?

Jag lovar att vara så försiktig så, säger Lydia. Jo, Pyttsan.

Titta så leksaken ser ut när Lydia satt huggtänderna i den!

Här står hon redo att slå till.

Låt bli, den är min!

Hon är påstridig som sjutton. Hjälp mig, matte!

Dragkamp!

Här delar hon bytet med Rolle

De förstår inte att en badleksak ska vara i vattnet.

Här har Lydia problem. Leksaken ligger lite för långt ut. Ska hon tvingas simma?

Nej, hon körde taxtricket. Hon stod på botten och gjorde sig väldigt låång och fick faktiskt tag i grejen.

Ja, en härlig utflykt var det i alla fall. Om det blir flera såna här dagar så kanske Lydia lär sig simma innan sommaren är över...

Simma lugnt!

I dag var det sökträning i regnet. Jag stannade hemma hos husse medan matte och Lydia for i väg. I dag hade matte tagit med Lydias eget tjänstetecken, men det hade nog varit bättre om hon lånat mitt i dag också.

För Lydia fick springfnatt. Efter två skick så tog hon ett dopp i en vattenpöl och sedan struntade hon i matte och for runt i skogen i vild glädjeyra. Matte ropade men Lydia hörde inte.

Där tog söket slut för Lydias del. När matte väl fick tag i henne blev det husarrest i bilen. Inte nog med det. När de kom hem släppte matte in henne genom en dörr, men märkte inte att en annan stod öppen. Lydia for in, och sedan ut igen. En bra stund jagade matte och husse henne i grannskapet innan hon lät sig infångas.

Så nu är hon i onåd.

I dag levde hon upp till sitt tjänstetecken, lilla Olydia.

Nu är jag hemma igen, efter en veckas semester på pensionat. Skönt att allt kommer in i sina vanliga gängor igen, men matte är fortfarande lite förvirrad. I dag hade hon till exempel glömt bort att det var sökträning. vimsig brukar hon vara, men att glömma något sådant viktigt!?

Hon kom på det medan hon åt frukost, och hann faktiskt precis, men hon glömde något viktigt, Lydias tjänstetecken.

Mitt skynke låg dock kvar i ryggsäcken, så Lydia fick träna i mitt namn i dag. Hoppas hon inte drog skam över det. Men matte sa att hon var duktig, så jag får väl tro på det. Själv stannade jag hemma med husse och småmattorna.

Husse och matte har också varit ute och rest. De har cyklat runt en stor sjö, genom tre olika länder. Lydia och jag fick inte följa med, och det var kanske tur.

Hundar verkar inte vara populära där.

Inte lätt att leva upp till det förbudet, om behoven blir trängande.

Fast det fanns gott om tillåtna toaletter också.

Det fanns gott om hundar också, och på ett ställe hittade de en brukshundklubb.

Fast man undrade ju vad de skulle ha alla burarna till? Att ställa in ryggsäcken i?

I sjön fanns det massor av olika fåglar.

Som den här svanfamiljen.

Eller den här sothönan med barn.

Den här vackra anden fanns det gott om.

Det fanns änder på land också. De här konstiga hittade matte, husse och faster G på ön Mainau.

Där fanns många blommor, liksom överallt runt sjön. På det här stora trädet växte jättefina blommor som ingen av dem kände igen. Är det någon som kanske vet vad det är för träd?

Så här såg blommorna ut när de fallit av.

Ja, det verkar ha varit en trevlig cykeltur. Det hade nog varit kul att följa med. I synnerhet som det inte krävdes att man sprang bredvid.

Många hundar färdades komfortabelt. Här kunde Lydia och jag ha samsats!

Här i huset råder febril aktivitet. Det stundar studenttider och semestertider, så det lär inte bli så mycket bloggat på ett tag. Tänkte bara att jag skulle skriva en rad och berätta att vi haft invägning. Både Lydia och jag har ju fått sommarkostym, och matte tyckte plötsligt att jag såg väldigt tjock ut. Hon hämtade vågen och jag blev lite nervös. Tänk om hon fick för sig att jag måste hålla diet. Men jag vägde bara 17,1 - det är min normala vikt. Då var det Lydias tur. Matte har inte vägt henne på länge, inte sedan i somras. Då vägde hon 11,5 kg. Nu stannade vågen på 10,8! Det var inte jag som blivit tjockare, utan Lydia som tunnat ut. Inte underligt att hon inte lägger på sig, hon snor ju som en rem hela tiden, kan inte vara stilla.

Här är förresten en jämförande bild på Lydia i tre olika skepnader, oklippt - utställningsklippt - sommarsnaggad:

Gissa vilket hon föredrar!

Vi hoppas ju på lite sol och värme och mycket bad. I dag har det i varit soligt och skönt, men i helgen som gick var det ruggigt. I lördags steg termometern aldrig över 6 grader i Stockholm. Den kallaste junidagen i huvudstaden på 84 år enligt SMHI. Dessutom hällregnade det. Inget vidare. Det blev regnrock på promenaderna. Fördelen med att vara kortklippt är att pälsen torkar snabbt...

Den här veckan har det varit betydligt svalare än förra veckan. Dels därför att solen inte varit lika frikostig, dels därför att matte klippt av oss pälsen. Nu efter Lydias utställning så ansåg hon att det är dags för sommarfrisyr. Lydias päls blev lite väl kort, eftersom matte ville få bort alla tovor och filtningar som gömt sig under lockarna. Lite ojämnt blev det också, så nu går hon under namnet Kebaben. Ganska likt faktiskt, även i färgen.

Eftersom vi inte kunde bada förra veckan, när Lydia skulle vara snygg i håret, så ville matte vara snäll och tog med oss till sjön i måndags.

Varsågod och hoppa i, sa hon. Men eftersom det var kallare både i vattnet och luften så blev det bara ett snabbdopp.

Här ville vi bada, men matte tyckte vattnet såg så jolmigt ut, med en massa frömjöl. Om Lydia badat där kanske hon hade fått samma färg som jag.

Här i Gropen brukar vi få jaga pinnar och bollar, men inte i dag.

När matte såg hur papperskorgen såg ut så fick vi behålla kopplen på.

På 4H-gården har lammen vuxit till sig, men något vidare bordsskick har de inte. Trampa runt i maten på det där viset!

En annan söt liten nykomling hade dykt upp i kohagen.

I kväll var vi på träningstävling i Norsborg. Lydia skulle få träna på att komma in på planen, och göra några moment. Det började med platsliggning, och det gick hyfsat, för att vara första gången med okända hundar. Först satte hon sig upp när matte lämnade henne, men matte gick tillbaka och sa åt henne att ligga ner. Matte stannade visserligen bara tre meter ifrån, men hon var i alla fall glad över att Lydia låg kvar hela tiden trots att ett par hundar sprang till sina förare, bland annat en liten pumiflicka som låg till höger om Lydia.

Men när det var Lydias tur att gå in på planen så hade det börjat regna ordentligt. Om det var regnet eller den pratande tävlingsledaren som var orsaken är oklart, men nu hade Lydia plötsligt glömt allt hon kunnat några minuter tidigare. Hon lyssnade inte alls på matte utan hade fullt sjå att kolla in allting runtomkring. En lyckad linförighets-start och en inkallning fick de i alla fall till, men det var allt. När det var dags för tandvisning ville Lydia inte sitta ner, utan det fick bli på stående tass.

Om matte hade tränat lite oftare med henne så hade det nog gått bättre. Det har varit lite långt mellan gångerna, sedan tältträningen slutade i mitten på mars.

Nu har jag hållt er på halster länge nog. Jag förstår ju att ni är nyfikna på hur det gick för Lydia på utställningen i söndags. Ni ska få veta, men först måste jag ju få berätta hur härligt det var i lördags, när Lydia fick stanna hemma, och JAG fick åka iväg och träna sök med matte. Ni må tro att Lydia blev sur, och att jag blev själaglad när matte och jag for iväg. Inte nog med att jag fick valla rutan, jag fick leta rätt på figgar också, och fick korv i mängder. Matte var ju lite orolig för att jag skulle ha glömt bort hur det gick till, det var ju så länge sen sist. Men det sitter i ryggmärgen, inga problem med tomslagen heller. Allt gick som en dans, och jag hann med en liten lerinpackning också, under vallningen.

Därför var jag helt nöjd med att stanna hemma i söndags när matte och Lydia åkte iväg till Vallentuna på hundutställning.

Bilderna har inte matte tagit själv. Tack snälla Susanne och Gudrun för lånet.

Väldigt soligt och varmt var det, men Lydia hade tur. En snäll championtik delade sitt tält med Lydia och brorsan Rolle, så att deras burar kunde stå i skugga under väntetiden.

Skönt att inte ligga mitt i solgasset.

Lydia tyckte att hundutställning var skojigt, fast hon inte fick hälsa på alla människor och alla hundar. Inte fick hon busa runt med Rolle heller. De var ju tvungna att tänka på frisyren.

Kanske var det värmen som gjorde det, men Lydia skötte sig riktigt snyggt i ringen. Inga ystra hopp på två ben när de skulle springa runt.

En äkta italiensk domare var det, och han ville gärna ha upp hundarna på bordet för att spara ryggen.

Lydia lät sig villigt undersökas och klämmas på.

Och så skulle det springas lite till för att domaren skulle få se hur hon rör sig.

Efter all granskning var det så dags för domarens utlåtande:

Och det blev blått kort, vilket innebär kvalitetsomdömet Very good. Inte det eftertraktade röda kortet som är högsta betyg: Excellent.

Eftersom det bara var fyra tikar i unghundsklassen fick Lydia i alla fall vara med i konkurrensbedömningen och blev placerad som trea.

Lite kul att hon inte kom sist i alla fall!

Så här löd domarens kritik:

Nice head and expression, good coat texture, correct bodyshape, good feet and length of tail, narrow behind when she moves, too happy tail, slightly long in loin.

Betyder ungefär: Trevligt huvud och uttryck, bra pälsstruktur, korrekt kroppsform, bra fötter och svanslängd, trång bak när hon rör sig, alltför glad svans, någon lång i länden.

Glad svans?

Ja, kanske lite för hög svansföring i dag?     

Hur som helst så var det kul att komma dit och titta på alla fina lagottisar, tyckte matte.

För brorsan Rolle gick det bättre. Mer om det finns att läsa på hans och Ressus blogg, se länk här till höger.

Matte och Lydia var också glada att personligen kunna gratulera Rolle. I lördags tävlade han nämligen i lydnadsklass 1 och tog hem ett förstapris med 171 poäng. Lydias brorsa är inte bara vacker, utan dessutom smart!

Nu är det i alla fall färdigsprunget i utställningsringen för det här året. Kanske gör Lydia ett nytt försök nästa år.