I dag var det meningen att vi skulle räkna fåglarna vid fågelbordet. Det har ornitologer uppmanat oss till. Så jag har räknat. Det blev två. Bägge var talgoxar.

Det har nämligen varit alldeles tomt ute på vår fågelrestaurang sedan snön kom strax före jul.

Man tycker ju att småfåglarna skulle vara hungriga, nu när det är kallt och mycket snö?  Innan snön kom tvingade matte fylla på med nya solrosfrön varannan dag, för då var det full rulle i automaterna. Men nu har hon inte fyllt på sedan Lucia. Och det är inte tomt än.

Längre ner på gatan har en granne satt upp konkurrerande verksamhet med åtminstone tio fröautomater och lika många talgbollar, men inte heller där är det någon större anstormning. I dag satt där bara ett gäng uppburrade koltrastar.

Småfåglarna kanske har flyttat till kanarieöarna allihop? Jag tror att ägaren till den här bilen har gjort dem sällskap i så fall:

Svårt att se registreringsskylten, om man vill sätta p-böter.

En del verkar ha svårt att släppa julen:

Ljusdekorationerna lyser fortfarande upp i trädgårdarna runt omkring. Fast vår diskreta ljusslinga har husse plockat in. Någon j...la ordning får det väl vara. Julen ska väl inte vara till påska? Eller ska den det?

I går gjorde vi också slut på julchokladen. Gissa vad som blev min andel?

Rätt gissat, bara tomma kartonger blev över till mig. Och den ljuvliga doften....     

Det har kommit snö, om ni inte har märkt det. Och det har blivit halt på sina ställen. På sjukhusens ortopedkliniker trängs människor som halkat och brutit både det ena och det andra.

Men det är inte bara tvåbeningarna som har det besvärligt. Boxern Dennis som bor några hus bort på min gata bröt en klo på skarsnön och har opererats. Och han är inte ensam, berättade veterinären. Mängder med hundar har brutit klorna, så ta det försiktigt där ute.

Själv tar jag det ganska lugnt. Det är minus 15 grader ute, så det blir inget sök i morgon heller.

I dag var jag ute och spanade in höjden på snöhögarna efter veckans snöfall.

Borta vid vår vändplan har ett berg vuxit upp. Undrar hur lång tid det tar innan det smälter bort?

I kvarteret intill kommer jag nästan i nivå med gatuskylten och kan läsa det finstilta. Kvarteret Positivhataren står det. När husse och matte flyttade in trodde de att någon hade ritat dit ett streck och att kvarteret egentligen hette positivhalaren, men en koll på kommunens kartor visade att det faktiskt var Positivhataren.

Undrar om det var någon stadsplanerare som i början av förra seklet var utled på någon som stod och spelade positiv utanför hans fönster? Eller om han bara var allmänt negativ när han skulle hitta på namn till de nya kvarteren?

Hur som helst så har jag inte blivit negativ och tröttnat på vintern. Tvärtom. Det är vackert och svalt och skönt, med massor av god snö att äta, rulla sig i och gräva hål i. Fast lite varmare kunde det bli. Så att vi kunde träna sök.

Solen skymtade fram strax innan den skulle gå ner och ikväll har det varit klart. Kanske, kanske blir det sol i morgon...   

Dagarna rullar på och inte mycket händer. I morgon ska det bli snöoväder. Det kan bli kul.

Det har varit rejält kallt några dagar. Då blir det mycket tid över till TV-tittande. I fredags tittade vi på Skavlan, som hade ett par av Skandinaviens fulaste hundar som gäster. Inte tyckte jag de var så fula? Tvärtom ganska söta.

Fast där var en tvåbent gäst också, Rihanna, som berättade om sin dvärgpudel Oliver. Hon behövde inte ta med bajspåse på promenaden, förklarade hon för programledaren, för Oliver var tränad att uträtta sina behov inomhus (!).

Hon förklarade att i USA har de något som heter wee wee pads, där hunden kan göra både det ena och det andra. Sen rullar man ihop och kastar i soporna.

Praktiskt eller hur? Så slipper husse och matte att gå ut överhuvudtaget denna kalla vinter. Eller...?

Nä, jag föredrar nog att gå ut i snöhögarna.  

Kylslaget i morse också, minus åtta grader, men soligt. Tyvärr försvann solen till eftermiddagen, men matte, husse och jag gav oss i alla fall ut på långpromenad. Två timmar var vi ute.

Vi började med att gå längs sjön Trekanten, där skridskobanan var upplogad. Massor av folk i alla åldrar åkte skridskor, med stavar, med barnvagnar och med hundar.

Den där varningen var det ingen som brydde sig om.

Till och med korvgubben hade vågat sig ut på isen med sin vagn. Men jag fick ingen korv, trots att jag stretade och drog för att komma dit.

Vägen gick förbi Vintervikens trädgårdar. Namnet passar mycket bättre nu än på sommaren.

I Vinterviken vågade vi oss ut på Mälarisen. Där hade någon glömt kvar sin segelbåt i höstas.

Jag hade tagit med min röda boll. Snälla husse, du kan väl kasta?

Härligt. Den syns så bra mot snön.

Fast den är en hejare på att slingra sig undan

Ha, nu fick jag dig allt!

Full fart tillbaka

Hej vad det går

Snälla husse, kasta igen

Jaaa, skoj!                                    

Jag springer och springer. Man få anstränga sig lite om man ska aktivera sina tvåbeningar

Plötsligt kom det en annan hund och ville leka.

Det var en avlägsen släkting, en spansk vattenhund på två år som heter Dino.

Vi hade aldrig träffats förut, men han ville så gärna leka

Så jag gjorde honom till viljes, snäll som jag är (åtminstone ibland)

Nu jagar jag dig, Dino

Så får du jaga mig sen.

Efter det fortsatte promenaden upp på land och hem igen. Det var ganska skönt att komma in i värmen och vila. Man börjar ju bli lite till åren. Fast Dinos husse och matte trodde att jag var en valp(!?)                      

I dag skulle vi ha tränat sök, men träningen frös inne. Det var minus 13 grader i Huddingeskogarna. Synd om matte som steg upp kvart över sex alldeles i onödan, och synd om mig som var så söksugen.

I stället får ni följa med på sorkjakt. De hade gömt sig så lurigt inne bland buskarna, men jag kände nog att de fanns där under snön.

Tyvärr kröntes inte jakten med framgång. Men kul var det i alla fall.

I dag tog jag med matte till brukshundsklubben i Ågesta, för jag hade stämt träff med Ressu där. Han hade tagt med sin matte också, så då kunde de prata medan vi roade oss.

Inte en låtsaskompis, utan min alldeles egna kusin Ressu.

Full lagotto-galopp längs stigen

Och än slank han dit...

Och än slank han dit.

Och än slank de ner i diket.

Men hallå, Ressu, har du hittat infryst hästskit? Dela med  dig är du bussig?

Och det gjorde han. Vi åt snö också, mycket snö. Det märktes efteråt när allt skulle ut.

Matte och jag tränade lydnad också. Vi körde igenom tvåans moment, plus lite framförgående. Kunde gått bättre. Kunde gått sämre också. 

Här gör vi oss redo. Observera mattes sköna handledsskydd i lammskinn som hon köpte på Gotland. Kalassköna att ha när man behöver ha fingrarna fria för att komma åt godisfickan.

Matte bugar och ber att jag ska sköta mig

Här har jag i alla fall hamnat rätt i rutan. vi backad lite i träningen och jag fick ledning av min target, en ishockeypuck.

Matte skyndar fram för att belöna.

Som ni förstår hade Ressus matte tagit en del av bilderna. Tack för det! Som ni ser har hon hittat Gör-snön-vit-knappen på sin kamera. Tyvärr har matte ingen sån knapp på sin kamera. Hon måste lista ut hur man gör det på annat sätt.           

I dag inträffade det en naturkatastrof på torken. Det hände efter morgonpromenaden. Matte stängde in mig i badrummet som vanligt, för att isen skulle smälta och jag torka till. Sedan satte hon på tvättmaskinen och gick för att bädda.

Då brakade det loss. I badrummet uppstod en gejser!

Matte hörde ett dån och trodde att tvättmaskinen, som ligger vägg i vägg med badkaret, hade exploderat. Men den gick hur fint och lugnt som helst. Då förstod hon att oväsendet kom från badrummet och tänkte "Vad har Totti nu ställt till med?". Hur hon nu kunde få en sån tanke i huvudet?  

Hon slet upp dörren, och ut for jag, för att undkomma vattenkaskaden som sprutade från blandaren på väggen ovanför badkaret.

Matte var rådig och sprang ner och stängde av vattnet. Sen ringde hon till husse som ringde till rörmokaren som gjorde installationen för ett och ett halvt år sedan. Som tur är var han i närheten och lovade komma så fort som möjligt.

Under tiden fanns det som tur är tillräckligt mycket vatten i vattekokaren för att matte skulle kunna göra en kopp te att lugna nerverna med.  

Inom en timme var rörmokaren på plats och skruvade ditt röret igen. Det hade glidit ner och lossnat. Sen var det bara att köra igång vattnet igen.

Jag slapp i alla fall långsittning på torken i dag!  

I dag har jag varit på dejt med Shakira. Inte popsångerskan utan rottweilern. Matte tog med kameran, men upptäckte att den var DÖD. Så hon fick kånka på den i två timmar utan att få en enda bild med sig hem För så länge var vi faktiskt ute. Det blev en rejäl promenad längs vattnet, från Liljeholmen till Mälarhöjden.

Vädret var promenadvänligt, mulet med ett par minusgrader.

Väl hemma konstaterade matte att det var batteriet som behövde laddas. Konstigt, förut räckte det nästan hur länge som helst. Och hon vet att hon laddade det i fredags, inför sökträningen. Och inte har det varit så där ruskigt kallt, så att det skulle ha laddat ur på grund av kylan.

Jag var full av isklumpar när vi kom hem, så då fick jag ligga på det uppvärmda golvet i badrummet i tre kvart, innan jag hade tinat och matte kom in och torkade. Det har varit snö så länge och matte tröttnade på att duscha mig fyra gånger om dagen, så nu åker jag in "på torken" i stället.

Men i går blev jag utsatt för ren vanvård. Vi kom hem efter morgonpromenaden, och matte stängde in mig i badrummet. Sen gick hon för att bädda, och dammsuga och allt möjligt onödigt. Och glömde bort mig. Hon kom ihåg mig när hon bredde sig en ostmacka till lunch. Det var nämligen första gången som jag inte kommit när osten tagits fram ur kylskåpet. Hon trodde att jag sov tungt i soffan nere i källaren, och tänkte lite vemodigt att jag nog höll på att bli gammal, och inte hörde så bra.

Sen gick hon ut i badrummet och blev jättesnopen, och skamsen hoppas jag, över att hitta mig där. I tre timmar hade jag legat där och väntat. Och väntat. "Du kunde ju ha pipit lite, som du brukar", sa hon anklagande. Men jag uthärdade mitt martyrskap. Har jag tur så kan jag utnyttja mattes dåliga samvete till att tigga mig till något extra gott de närmaste dagarna.