Hösten fortlöper i sakta mak. Det går lite långsamt, delvis beroende på att både matte och husse hostar och snörvlar. Inte har de ork till så långa, raska promenader som vi är vana vid. Möjligen kan det bli lite halvhjärtad bollkastning.

En liten boll gör promenaden mycket roligare, tycker Lydia.

Jag gillar också bollar, speciellt de där gröna eller röda som heter äpple. Det finns gott om dem så här års.

Lydia gillar också äpplen, men hon är lite lat och väntar på att jag ska tugga sönder dem. Sedan tar hon bitar som jag tappar.

Undrar när Lydia blir så stor att man ska slippa dela maten åt henne.

I går förberedde vi oss för storm, men ovädret Simone orkade inte ändå upp till Stockholm. Rejält höstigt har det ändå blivit med regn och rusk och vintertid. Det sistnämnda är ett elände. Måltiderna är sedan i söndags en timme försenade. Det hjälper inte med anklagande blickar och pip, vi måste ändå vänta.

Men annars har det varit några fina veckor, med mycket sol, varma dagar och vackra höstfärger. Här är några bilder som matte tagit:

Den här bilden gillar hon så mycket att den får komma med i bloggen, trots att den inte är skarp:

Lydia i fullt språng över höstlöven!

En ros slog ut i veckan. Årets sista?

I dag har Lydia och jag varit på utflykt till Flen tillsammans med Rolle och Ressu. Vi hade dejt med fem fina flickor! Fast två av dem luktade extragott så dem fick vi inte hälsa på.

Vi skulle visa dem hur man letar tryffel, och det gjorde vi förstås så gärna.

Här är det Rolle som demonstrerar tryffelsökandets ädla konst.

Under tiden fick Ressu vänta, men då hade han redan visat hur ett tryffelproffs jobbar. Tjejerna ser ganska beundrande ut, tycker jag.

Jag visade ju också hur det gick till.

Även Lydia fick jobba, och här griper matte in för att hindra Lydia från att svälja tryffeln. Det där sista är något som jag har lärt Lydia. Jag tycker att man både ska få äta upp tryffeln och få godis för att man var duktig och hittade den.

Och våra elever var enormt läraktiga. Till och med lilla Majken, åtta månader, snappade hur det gick till och letade reda på tryffel utan hjälp.

En bagatell, tyckte Ester som var äldst i gänget. Hon fattade väldigt snabbt vad det gick ut på.

Agnes kunde också leta tryffel, efter lite hjälp på traven. Hon är inte bara smart, utan vacker också, alldeles nybliven champion.

Men vassast av alla nybörjarna var Vera. Hon började leta rätt på tryfflarna direkt, som om hon aldrig gjort annat!? Om ni tycker tryffeln ser lite konstig ut så beror det på att den är inslagen i papper. De blir lättare att se då, inte för hundarna, men för människorna.

Ja, flickorna i Flen var mycket läraktiga elever. Ja, nästan alla i alla fall.

Berta tyckte att det där med tryffelsök var klart överreklamerat. Fullständigt ointressant för en skönhetsdrottning som hon. Och har man blivit Sveriges vackraste lagottodam i år och vackraste lagotton förra året så kan kan ju ha rätt att arbetsvägra.

Det blev lite tid för umgänge också. Jag försökte fråga chans på Vera men hon var ganska avvisande.

Lydia och Rolle rasade runt som vanligt.

Här har de fått med sig Majken också.

Det skulle arrangeras gruppfoto också bland höstlöven.

Fast det ville inte Lydia och jag vara med på, så vi drog.

Då fick vi ta ett eget gruppfoto efteråt.

Det fick bli snabbt, 1/200-dels sekund för längre kunde inte Lydia sitta stilla.

Ja, en riktigt trevlig dag var det, med god mat och fika för de tvåbenta och rejält med godisbelöning åt de fyrbenta. Jag tyckte som vanligt att det var lite snålt med tilldelningen, så jag snodde en påse med blandade tryfflar och köttbullar från Ressus och Rolles matte. Det går, bara man är snabb. Och jag lyckades svälja nästan alltihop innan matte fick ner fingrarna i halsen på mig. Platspåsen slank med, den också, men det gör inte så mycket. Då kan restprodukterna komma ut färdigförpackades, så har vi sparat in på en bajspåse.

Nu är det höst och sökträningen har kommit igång. Två gånger har matte och Lydia hunnit träna. De missade ju några gånger när matte var på cykelsemester. Själv har jag stannat hemma med husse, för matte tycker inte jag ska ligga i bilen och bli kall nu när jag inte har någon päls.

Nytt för säsongen är att matte har bestämt att Lydia ska bli skallhund. Hon hade ju egentligen tänkt testa lite mer med sökrulle, men eftersom Lydia är lite ovillig att bära saker på kommando (till exempel apportbocken) så har hon bestämt att det ska bli skälla av.

Därför har figuranterna fått i uppdrag att försöka få Lydia att skälla när hon har hittat dem. Första gången var det trögt. Lydia ville ha godis utan att skälla. Hon har ju hela livet fått lära sig att om man skäller så blir det inget godis. Men i går hade figgarna fått boll och pipleksak och då kom skallet i gång. Det kommer nog att bli bra. Lydia är jätteduktig på att skälla - i tid och otid. Mest i otid, tycker matte.

I dag var matte, Lydia och jag och tränade lydnad i Norsborg. Då testade Lydia sina nya kunskaper och skällde ivrigt för att få mer köttbulle. Det tyckte matte inte om. Men hur ska en liten hund kunna veta skillnaden...?

Här är en bild från i dag, för att visa att hösten börjar göra sig påmind.

Träden börjar skifta i gult och rött. Men i luften är det varmt. I dag är det Birgitta och Britta som har namnsdag, och när det är så här varmt så här års så brukar man tala om brittsommar.

Jag har ju glömt att berätta att det är några nykomlingar på söket också:

Viktors lillebror Kasper har blivit så stor att han får börja vara med och leta figuranter.

Ett par snygga blondiner har också anslutit sig: Akila...

...och Madonna. Dem ser jag verkligen fram emot att träffa!

Det var allt för ikväll. Godnatt!

Nu har det blivit höst, och kalla morgnar. Lite vitfrostigt på gräset har det varit några gånger. Och vad tror ni tokmatten gör då? Rakar av mig all pälsen!

Det är ju så att jag har tappat lite päls här och där, förmodligen på grund av ett halvårs cortisonkonsumtion. Men nu är kuren slut och förhoppningsvis ska pälsen växa ut tät och tjock igen. I avvaktan på det tänkte matte klippa mig kort, och så tog hon fram klippmaskinen. Men först när hon tagit halva ryggen upptäckte hon att hon tagit fel skär.

I stället för det vanliga, som lämnar sju mm, så tog hon ett skär som följde med maskinen och som klipper riktigt hudnära. Det brukar hon annars bara ha till insidan på öronlappen.

När jag då var halvnaken så var det ju bara att fortsätta klippa, så att jag blev helnaken.   

På den här bilden, från vår promenad i söndags, så gömde jag mig bakom Lydia. Man vill ju inte exponera sin skalade kropp i onödan.

Det har varit lite tyst i bloggen, men det har hänt både det ena och det andra. Vi har varit och tränat några gånger, och i förra veckan träffade vi Rolle och Ressu på deras hemmaklubb för lite lydnadsträning och tryffelsök. Då passade matte på att lägga ett litet spår åt Lydia, hennes livs första.

Det var ett kort, rakt spår i skogskanten av apellplanen, kanske 25-30 meter? I slutet låg en leksak. Så satte matte på Lydia sele och spårlina och lät henne testa. Och jo, hon tog spåret och letade sig fram till leksaken, även om det blev några avvikelser. Men då stannade matte bara och väntade ut henne tills hon var på rätt spår igen. Förhoppningsvis ska Lydia komma ihåg situationen till nästa gång.

Vi har varit på pensionat en vecka också, medan matte och husse och faster G var på cykelsemester i Österrike.

Inte alltid lätt att veta var de skulle cykla, men fram till Wien kom de i alla fall.

Det fanns många hundar i Österrike och de fick vara med nästan överallt, på kaféer och restauranger. Den här hunden låg i frukostmatsalen på ett av hotellen. Han var 14 år gammal. Jag skulle inte heller ha något emot att åldras i en frukostmatsal. Ett bra pensionärshem för hundar.

Matte och husse hade som vanligt bajspåsar i fickorna. Som hundägare är de ju alltid redo för oförutsedda händelser, till exempel regn. då gäller det att hålla sadeln torr.

Fast det fanns ju ställen där hundar inte fick gå lösa. Bra är i alla fall att hussar och mattar fick tydliga instruktioner om hur man gör när man plockar upp.

Fast en del skyltar var riktigt skrämmande! Dödshot för den som inte ha kopplet på!

Ja, hösten är här, men långt in i september var det somrigt och skönt. De här bilderna tog matte vid ett kvällsdopp 20 september:

Och i dag har det varit soligt och 10-12 grader varmt. Likadant ska det bli i morgon. Då har matte tagit ledigt och tänker putsa fönster. Men hon har lovat att vi ska åka i väg nånstans där Lydia och jag kan få springa lösa och njuta av höstsolen också.