Ännu en solig och fin dag börjar lida mot sitt slut. Tänk vad fort man vänjer sig vid att det är vackert väder.

I kväll har matte och jag varit och tränat agility, för första gången sedan tävlingen för snart en månad sedan. Hur tror ni det ska gå med min agilitykarriär med en så slö matte.

Träningen gick sådär, det var en del knepiga kombinationer, inte raka rör som jag gillar bäst. Det började med två hinder i rad, då skulle jag hoppa över det första och sedan runda det andra och ta det från andra hållet. Det lyckades inte på första försöket så mycket kan jag säga.

Som vanligt tittade jag alldeles för mycket på matte och för lite framåt i banan. Men kontaktfälten klarade jag fint. Jag är överhuvudtaget bäst på klättra-hinder, som gunga, A-hinder och balansbommen.

Men jag måste ju berätta lite om gårdagens utflykt till Tyresta nationalpark. Jag låter bilderna tala:

Tyresta är en urskog, där träden får växa tills de ramlar av sig själv. Vackert och spännande.

Lite skägglav tror jag det är.

En vacker blomma i en mörk bäck  

Det var en fin försommardag. Här är några hästar vid Tyresta gård där vi parkerade.

Jag hittade nästan omedelbart ett dike att svalka mig i.

Ingen fara, matte, jag ruskar bort det mesta av leran.

Mitt inne i parken finns ett stort område som härjades av en skogsbrand för elva år sedan. Nu spirar det för fullt mellan de döda stammarna.

Där hittade jag en vattensamling som såg ren ut, tyckte matte, men tji fick hon. Kanske var det gammal aska i vattnet på klipphällen, för jag blev ännu svartare.  Snyggt med svarta brallor.

När vi stannade och hade picnic passade jag på att ta ett dopp i Bylsjön, sedan var jag ren och fin igen. Fast sen fick jag sitta bunden vid ett träd medan tvåbeningarna smorde kråset. Jag klagade så högljutt så det kom fram en man från ett sällskap som satt och grillade korv i närheten. Han frågade om han fick bjuda mig på en halv korv med bröd, eftersom jag verkade så hungrig. Och det fick han. Fast det gjorde bara att jag klagade ännu mer högljutt efteråt. Om det hade effekt en gång kanske det skulle funka igen.

Titta så ren och fin jag blev efter badet. Men tror ni jag slapp duschen för det? Nädå, när vi kom hem blev det schamponering, för matte och husse tyckte att jag stank svavel. Här har vi flyttat oss till ett ställe som heter Spirudden. Där växte en massa fina vårblommor.

Mandelblom

Gulliva

Ingen kattfot, men blåvita violer.

Vackra ängar

Här kunde man lätt hitta sju sorter att lägga under kudden

Och maskros förstås

Och vackra orkidéer. Kan ni gissa vilken sort det här är?

Om man ser dem ihop så är så är det lättare: Adam och Eva heter de, gula och lila som växer tillsammans.

Blomsterprakt

Och där det finns blommor finns det fjärilar

Vet inte vad den här sorten heter. Matte ångrar att hon inte köpte en fin plansch med sörmländska dagfjärilar som de hade i nationalparkens naturrum. Då hade hon kunnat tala om vad den heter.  Kanske är det någon av mina vänner i bloggosfären som vet?      

I dag har jag varit på långpromenad med husse, matte och Tore i Tyresta nationalpark. Men det orkar jag inte berätta om i dag, det skulle ta alldeles för lång tid.

I stället kan jag berätta att när vi kom hem hängde det en påse på trappräcket med några tuggben och en boll i.

Ingen lapp fanns med och något av tuggbenen var bättre begagnat. Undrar just vem som varit här och överraskat? Kanske var det jultomten som tog fel på datum?

Sen kom min gamla barndomskompis Hjördis förbi och först blev jag jätteglad, vi hälsade och svansarna piskade. Sedan gick hon ett varv och kissade på mina rosor och tog min bästa pinne och började tugga på. Då kom jag ihåg vilken dominant dam hon är. Jag höll en låg profil och längtade efter att hon skulle gå sin väg. När hon väl gått tog jag och gnagde lite på min pinne, bara för att kolla att den var okej.  Hjördis är en softie, men alls ingen mjukis, tvärtom. Någon bild på henne blev det dock inte, det glömde matte.

För er som undrade kan jag i alla fall berätta att jag fick glass igår. Lite rättvisa finns det i världen i alla fall.

Mums, slafs

Slicka bunken är gott

Nu är den den ren och fin. Och tom. Alldeles för tom. Men någon påfyllning är väl inte att tänka på?

I dag var det sökdags igen. Bara ett tiotal grader och sol och skurar omväxlande, med andra ord perfekt väder för sökträning.

Det enda tråkiga var att jag fick gå sist, som hund nummer sju. Åh, vad jag hade hunnit längta och vänta innan det blev min tur. Den ene efter den andre blev hämtad och aldrig var det min matte som kom till bilarna. Ja, till slut kom hon ändå, och jag fick springa och leta figuranter.

Idag inriktades träningen på att jag ska bli uthållig i skällandet, och inte tystna när matte närmar sig. Och så på att jag inte ska klättra på figgarna, förstås.

Matte kom ut och gick runt figgen medan jag fortfarande skällde, och till sist sade figgen att det var bra och jag fick min korv.

Hasse var det lite synd om för han hade blivit instängd i en komposthage.

Ganska tråkigt, för då kunde jag definitivt inte hoppa upp på honom för att få min belöning snabbare. 

Matte tyckte att kompostgaller var en bra idé. Hon ska föreslå att de inför det på tävlingar.

 Efteråt fick jag ligga blöt i bilen och vänta medan människorna åt bullar och jordgubbstårta på altanen. Är det rättvist? Jag bara frågar?

   Martin förevigade godsakerna med sin mobil.

Men ikväll tänker jag kräva upprättelse. Kanske i form av lite glass!

Jaha, så var det fredag igen. Det var länge sen jag skrev något här. Jag har frågat matte varje kväll om vi inte skulle ta och blogga lite, men hon har aldrig tid just då. "Senare", säger hon, men senare kommer aldrig. Hon har fullt upp att göra. Tyvärr är det bara mänskliga angelägenheter. Hundangelägenheter kommer visst i andra hand just nu.

Funderade ett tag på att blogga på egen tass, men så är det ju det där med bilder. Fotografera har jag ju inte lärt mig än. Nåväl, nu har hon i alla fall tagit sig tid och laddat in veckans bilder i bloggen, så det får bli en liten bildkavalkad över veckans händelser. Och de är ganska lätt räknade.

Vädret har varit växlande, ömsom sol ömsom regn, och ganska svalt, vilket passat mig bra.

I förra veckan blommade körsbärsträden och den här veckan var det äppelträdens tur. Det här som växer längs vår promenadväg är extra vackert.

Tidvis har det varit blå himmel.

En dag försökte husses vetesurdeg rymma, men matte upptäckte det i tid, och ställde in den i kylen så att den fick svalka av sig lite. Husse har visst dålig uppsikt över sina "husdjur".

I naturen är det full aktivitet just nu. Jag önskar att det ljudfilm, så att ni kunde höra vilket oväsen det kommer från det här trädet nere i parken. Hackspettföräldrarna har fullt sjå med att mata barnaskaran.

Lugn, lugn, här kommer käket.

Jaha, inte blev de nöjda. Det är bara ut och leta mer mat.

Det är ett bra maskrosår i år. Jag bjuder Angela att ta för sig, men hon är inte hungrig just nu, säger hon. Tjejer ska alltid vara så kräsna, hopplöst att bjuda ut dem på middag.

Jag måste tyvärr meddela att jag slarvat lite med vakthållningen mot  gården igen. Så här såg det ut på altanen i dag. Rådjuren hade inte nöjt sig med att knycka blommorna, de hade ryckt upp hela plantorna också.

Men matte har en lösning, säger hon. Så här har en annan villaägare i grannskapet löst problemet.  Men jag försöker tala om för henne att rådjuren inte kan läsa.

Ja, en hel del promenader har det blivit, men inte så mycket hundträning. I går hade matte tagit sig i kragen och planerat att vi skulle åka på träningstävling i Norsborg. Men vi hann inte dit i tid. Vi åkte lite senare i alla fall, och tränade lite när de andra var klara med tävlingen. Jag var jätteduktig. När matte skickade mig mot rutan rusade jag i väg till ett bord i närheten och hämtade en spårpinne som låg där och skräpade. Jag vet ju hur glad matte blir när jag hittar spårpinnar. Fast konstigt nog verkade hon inte alls nöjd. Människor, man blir aldrig klok på dem. Fast de är bra att ha som sällskap ändå.

Hoppas ni får en riktigt skön och trevlig helg, för det tänker jag ha!

Ryssvärmen höll sig kvar i dag också. Den har gjort att vi på en vecka gått från tidig vår till högsommar. Allting har slagit ut i rekordfart. Tiden mellan hägg och syren blev bara några dagar, för i dag hade våra syrener också börjat blomma.

I dag blev det sökträning, och jag var väldans duktig, trots värmen. Jag låg i som en rem och skällde allt vad jag förmådde. Inga missar alls i dag. Matte var lite lat och gick inte ut på påvis utan figuranterna fick belöna när jag skällt lite, och så fick jag springa tillbaka till stigen på egen tass.

Lite oreda blev det när en liten fågel hade ockuperat ett av gömslena:

Annette upptäckte att en fågel lagt ägg där det var meningen att figgen skulle ligga, så figgen fick flytta en bit.

Fågelföräldrarna måtta ha haft det snärjigt, för vi körde sök på samma ställe både i torsdags och förra lördagen.

När vi kom hem var jag väldigt trött, och somnade, och missade att ett rådjur stod och käkade upp våra penséer alldeles utanför altandörren, bara några meter bort. Som tur är fick husse syn på snyltgästen när det fortfarande var några blommor kvar.

Jag vet att det är mitt jobb att hålla rådjuren borta från trädgården, men det kostar på att vara dubbelarbetande.

Härom dagen ingrep jag i alla fall när grannkatten Agnes höll på att smita in genom köksfönstret. Jag skällde ut henne efter noter, så nu passar hon sig nog för att försöka smita in köksvägen i alla fall.

Den här veckan har gått i ryssvärmens tecken. Lite för varmt för mig, men många sköna kvällsdopp har det blivit.

Jag har inte alltid behov att att kasta mig i vattnet och simma ut. Det duger bra att gå ut på grunt vatten och lägga sig ner. "Kärringdopp" säger matte. Själv har hon minsann inte doppat tån i sjön än.

Skönt att svalka tassarna.

Och så ruskar vi vattnet ur pälsen.

Annars har det har inte hänt så mycket den här veckan. Matte har inte haft så mycket tid för mig, så det är klart att jag blev jätteglad när hon i går kväll tog på sig "hundkläderna" och tog fram sök-walkietalkisarna.

Men döm om min besvikelse när hon stängde dörren framför nosen på mig. Jag fick inte följa med?!

Det var så att vårat sökgäng skulle ordna träning för gänget från Ekerö. Så matte och de andra fick nöja sig med att figga.

Fem gästhundar var det som sökte: Collien Aslan

Collien Hippie

Mallen Mazze

Flatten Nadja

Och så var det schäfern Stella, men henne hann matte inte få någon bild på. 

Det var överhuvudtaget svårt att ta bra sökbilder. Kvällsljuset tillät inte kameran att ta på de korta tider som krävs för att frysa rörelser. Här är en på Mazze som matte ändå gillar. Inte så skarp men fartfylld.

Ja, lite sviken kände jag mig. Men husse tog med mig ner till sjön så jag fick bada i alla fall. Och i morgon ska det bli sök, det har matte lovat.

till sökbesöket i torsdags hade matte bakat pizzabullar, och efter enträgna önskemål offentliggörs här receptet som hon hittat i ICA-tidningen Buffé:

Bake-off pizzabullar

Bullarna förbereds, men utan att gräddas, och förvaras i frysen tills det är dags att äta dem.

Grunddeg:

50 g jäst

3 dl mjölk

3/4 dl smör & rapsolja (eller smält, avsvalnat smör)

2 msk flytande honung

8-9 dl vetemjöl special

1 tsk salt

Fyllning:

2 dl färdig tomatsås (matte brukar blanda tomatpuré och chilisås)

200 g rökt skinka i skivor

2 dl riven ost

2 msk torkad oregano

ägg att pensla med

Rör ut jästen i den kalla mjölken. Tillsätt övriga ingredienser och knåda, gärna i maskin, cirka 8 minuter. Låt vila under duk i cirka 15 minuter.

Dela degen i två delar. Kavla ut varje deghalva tunt. Bre tomatsås över degen. Lägg på skinkskivor, strö över ost och oregano.

Rulla ihop degen till en rulle. Skär varje rulle i tio skivor. Lägg i bullformar och platta till lite. Frys in bröden. Lägg dem med mellanrum. När de är helt frysta kan de förvaras i påsar i frysen.

Kvällen innan de ska ätas (eller på morgonen om man ska äta dem på kvällen) tar man fram bullarna och lägger dem på plåt med bakplåtspapper. Täck med platsfolie. Ställ i kylen över natten (eller dagen).

Sätt ugnen på 225 grader. Pensla med uppvispat ägg och strö lite oregano över. Grädda cirka 12 minuter.

Gott att ha med på utflykten!

Nu när trädgården blivit ansad, trimmad och gödslad så var det min tur. I går kom tortyrbordet och saxen fram och matte putsade pälsen på öron, tassar och svans.

I dag var det klornas tur. Kloklippning är inte kul. Och på eftermiddagen var vi hos veterinären för besprutning. Efter sprutan fick jag en levergodis, så det var ju alltid något att glädjas åt. Fast annars blev det dåligt med gödning. Matte passade på att väga mig hos veterinären. 17,2 kilo. Min idealvikt ligger på 16,5 har hon fått för sig, så nu blir det snåltider.  

Men vi kan i alla fall glädja oss åt en släng av ryssvärmen. I dag var det över 20 grader och strålande sol hela dagen. Och ikväll var det premiär för middag utomhus. Det gick fortfarande att sitta ute i shorts och linne klockan 18, och vid 22 var det plus 18 grader.

I dag blir det lite stilstudier på mig:

Jag hittade ett äpple på vägen hem från veterinären.

Ett kilo äpplen om dagen håller veterinären borta från magen

Blä, gräs i maten

Smaskigt det här, och inte blir man väl tjock av äpplen?

         Mmm....gott

måste slicka mig om nosen

Sådär, det gäller att hålla nosen ren och snygg

Jag tvättar andra sidan också

och så en slick till. Snygg tunga, eller hur?

Och så ett litet charmigt leende, till alla mina beundrarinnor.

Nä, dags för en middagslur

Och så som avslutning: körsbärsblommen.        

I dag var det äntligen sommar - sol och plus 20 i skuggan. Inte så bra kanske när man är på sökträning, men matte hade tänkt på det och gjorde markeringsövningar med mig.

Jag fick pop up-figgar som visade sig, så att jag slapp trötta ut mig på att springa och leta. Sedan fick jag skälla på figgen medan matte gick ut och cirklade runt oss. Jag skulle träna på att inte sluta skälla när matte är på väg ut, utan vänta tills hon säger till eller tills figgen börjar belöna mig. Om jag gjorde paus i skällandet så visade figgen mig lite av min godis-snusdosa och då började jag garanterat skälla igen. Till slut fick jag ändå belöning, i form av stora korvbitar som figgen kastade bakom mig. Tanken med det är att jag ska backa undan lite och inte hoppa upp på figgen för att kräva korv.

Det gick alldeles utmärkt, tyckte jag, utom en gång när jag skulle skälla på Martin och bara fick fram hostningar. Men det släppte och sen kunde jag skälla för fullt igen.

På vägen till sökrutan fick jag tillåtelse att bada i en bäck, och då blev jag så där härligt lerinpackad och svart om benen, så Stella skulle ha gillat mig skarpt, tror jag.

Någon bild blev det tyvärr inte, och när vi kom hem blev det blixttransport in i duschen.

På eftermiddagen tog vi en promenad i solskenet. Det var väldigt varmt, så hett att jag trodde att jag hade hamnat i Arabiska öknen:

För borta vid bassängbadet, där jag går nästan varje morgon, gick några puckelryggar och betade.

Men jag förstod ju att vi inte hamnat i Sahara för där har ju kamelerna bara en puckel och kallas dromedarer. Nä, vi hade förstås gått ända till Öland, för där bor det tvåpuckliga kameler.

Men så var det inte heller. Det var helt enkelt en cirkus som slagit sig ner vid min promenadväg. 

De hade andra djur också - getter och några stora konstiga får.

Söta och ulliga var de i alla fall.

De verkade nyfikna på mig och det brukar ju får vara. Fast de luktade inte riktigt som får.

Undrar just om kamelbajs är gott?

Matte och husse (mest husse)  har fixat och donat i trädgården hela helgen: sått fröer, rensat ogrös, planterat nya rosor, grävt om hallonlandet, planterat ny salvia i stället för den som dog i vintras, klippt gräset för första gången i år, städat i carporten, städat bilen in- och utvändigt, planterat penséer i krukor, städat cykelförrådet, rensat taket på carporten och cykelförrådet från grenar, barr och löv, oljat in nya trädgårdsmöblerna...ja, listan är lång. Jag har övervakat arbetet.

Till slut vill jag bara meddela att våra körsbärsträd började blomma i dag: