Jaha, vad står det här då?

Nu undrar ni kanske vad det är Lydia håller på med. Det undrar jag också. Det borde nämligen varit jag som stått där och studerat skylten. Matte hade anmält mig till en nybörjarkurs i rallylydnad. Tanken var att vi skulle ha tisdagskvällarna för oss själva, hon och jag. Men när kursen startade i tisdags var jag lite opasslig. Jag hade väl ätit något olämpligt (jag ska bespara er detaljerna) så Lydia fick vara stand-in.

Hopplöst att skicka dit lillsyrran, tänkte jag. Hon kommer garanterat att blanda ihop höger och vänster och bli alldeles snurrig av alla pilar. Och inte lär vimsiga matte vara mycket till hjälp.

Men tyvärr verkade Lydia ha skött sig alldeles utmärkt. Jag får nog passa mig så hon inte snor min kursplats.

Annars har det inte hänt något anmärkningsvärt senaste dagarna.

Luftballongerna fortsätter att segla förbi på kvällarna.

Rådjuren gillar våra äpplen.

De verkar dela min förkärlek för de lite lätt övermogna frukterna. Tyvärr så gillar de också mattes rosor. Speciellt Ingrid Bergman. Inte en enda av den sorten har vi sett i år. Knopparna försvinner innan de hinner slå ut.

I torsdags var vi med matte och tittade på en sport vi inte sett förut. Lure coursing går ut på att man jagar en trasa över fälten, Verkar jättekul, men tyvärr är det bara för vinthundar, säger matte.

Annars händer det inte så mycket. Förutom att jag ständigt funderar över hur jag ska komma över Lydias matskål. Hon är nämligen lite kinkig med maten och ofta låter hon den bara stå. Fast matte brukar vaka som en hök över den.

Några gånger har jag dock lyckats överlista henne och sätta i mig Lydias portion också, innan matte plockar undan skålen.

har hänt på senaste tiden. Det kan kanske bero på att mattes semester är slut och allt börjar gå tillbaka i vardagslunken igen.

Det har blivit mörkt tidigare, men det för det goda med sig att vi får se solnedgången och den vackra natthimlen innan vi kryper till kojs.

Rådjursbarnen har växt till sig och får följa med sina mammor till vår trädgård och äta äpplen.

Luftballongerna blir fler och härom kvällen flög de väldigt nära oss. Det vartydligen besvärligt flygväder för en stund senare hade en av dem trillat ner i sjön så att räddningstjänsten fick rycka ut, och de andra fick nödlanda på konstiga ställen.

I går kväll fick Lydia följa med matte in till jobbet, för matte hade glömt sina glasögon. Det var nyttigt för Lydia att åka tunnelbana och komma ut i stadslivet lite. Fast hon blev lite rädd för den här gubben som kom upp ur marken vid Peter Myndes Backe. Men efter en stund vågade hon sig fram för att hälsa.

Själv fick jag stanna hemma, för jag har tyvärr blivit lite halt på vänster framben. Men det känns redan bättre. så snart är det nog full fart igen.

I dag har det varit svampsök för hela slanten, och så lite bad också förstås.

Det började på morgonen med att vi sammanstrålade med Rolle och Ressu i vår sökskog. Men i dag skulle vi inte söka människor utan tryffel.

Vi gick en liten skogspromenad medan tryfflarna låg till sig.

Lydia ska både bada och kissa i lerpölarna.

Jag fick börja med tryffelsöket och hittade raskt tre tryfflar. Det roliga tog slut alldeles för fort.

Därefter var det Lydias tur. Hon fick börja med att lukta på en av tryfflarna jag hittat och sedan var det ingen tvekan om vad hon skulle göra. Nosen ner i marken och sedan letade hon snabbt upp tre tryffelgömmor och markerade fint genom att krafsa i marken.

Rolle hade inte heller några problem, och undan gick det.

Till slut var det bara fyra snitslar kvar, spridda på ett stort område och dem fick Ressu ta hand om. Han fick det svåraste jobbet, för det var långt mellan gömmorna och gott om tomma hål där vi andra hade hittat tryffel, men dem markerade han inte. I stället tog han de fyra sista i gott tempo. Här slickar han sig belåtet om munnen efter välförtjänt belöning.

Efter tryffelletandet gick, eller rättare sagt sprang, vi genom skogen ner till sjön. Man blir varm och törstig av att leta tryffel.

Som vanligt var det Ressu och jag som stod för simningen. Lydia och Rolle höll sig mest på land.

Ressu kastade sig glatt i sjön.

Matte ville testa vår nya frisbee, som vi fick som bonus i zoobutiken, som vattenleksak, men den var så svår att upptäcka. Trots att Ressu och jag letade så blev den kvar bland näckrosbladen. Lydia blev lite ledsen, för hon älskade den där frisbeen, men matte har lovat att åka till zoobutiken och köpa en ny.

Vi hade i alla fall våra gamla badleksak, som vi fick i present av Rolle och Ressu förra sommaren. Här tittar Rolle längtansfullt, men simma ut och hämta den törs han inte.

Jag får göra en livräddarinsats och se till att den inte flyter bort.

Den här skatten vill man inte bli av med. Finaste och godaste badleksaken som finns. Om man bara kunde smyga sig undan i ett snår och tömma den på innehåll utan att matte ser det.

Efter badet blev det fika på klipporna.

Vi hjälper så gärna till att lätta på ryggsäckarna så att det inte blir så tungt att bära.

När vi kom in i bilen för att åka hem upptäckte matte att Lydia inte luktade så gott, så när vi kom hem blev det badkaret och shamponering för hennes del. Själv var jag väldigt ren efter långa, sköna simturer.

När Lydia vilat ut efter tryffelutflykt och bad tyckte matte att det var dags att göra hemläxan från kantarellkursen. Matte hade plockat med sig några kantareller från skogen. Men när hon belönade med klickern blev Lydia jätterädd och gick och gömde sig. Kantarellerna ville hon inte titta åt mer.

Där fick matte förklaringen på varför Lydia inte ville vara med på kantarellkursen. Hon hade plötsligt blivit rädd för klickern som matte använt sedan Lydia var liten valp. Så det matte åstadkommit under två kurskvällar var att effektivt träna Lydia att sky kantareller som pesten.

Men nu när matte visste det så la hon undan klickern, och på sista kursdelen ikväll lyckades hon få Lydia att inse att kantareller var ofarliga. Dessutom kunde Lydia nosa rätt på kantarellen som matte lade ut bland grästuvorna. Visst är hon smart och duktig min lillasyster, som snabbt kom ikapp sina kurskamrater. Men efter 1,5 timmes kurs var hon alldeles slut.

Jag försöker tala om för matte att nu har hon ett jättebra sätt att vänja Lydia av med olater. Nästa gång hon biter mig i svansen kan matte bara klicka med klickern, så blir Lydia så förskräckt att hon slutar. Bra va?

I dag fyller Lydia två år. Inte för att det märks, hon är fortfarande yster och vimsig som en halvårsvalp, men firas ska det ju ändå. Fast just när vi skulle öppna paket och fika så började det dundra och hagla. Så då drog Lydia och jag oss tillbaka till husets våtutrymmen medan åskvädret drog förbi.

Senare blev det i alla fall paketdags.

Jag erbjöd mig att hjälpa till att öppna, men Lydia drog sig undan för att öppna presenten i lugn och ro.

Husses sköna tv-fåtölj fick duga.

Åh, en ny fin boll!

Jag krävde genast att få testa den. Jag tänkte att hon kanske ville ha ett expertutlåtande om kvalitén.

Men matte...lämna tillbaka den till Lydia? Hon har ju bara sönder den. Vem är det som är uppkallade efter ett fotbollsproffs - hon eller jag?

Lydia fick tillbaka sin boll. Men vänta bara. I morgon ska jag leka med den, så det så!

Efter middagen åkte matte och Lydia i väg på kantarellkurs. Det är tre kvällar i rad och matte hoppas att Lydia ska lära sig leta kantareller. Matte saknar nämligen svampögon och tyckte att det behövdes en svampnos i familjen. Som kan leta efter annat än tryffelsvamp.

Så här går det till på kantarellkursen. Hunden får titta på svampen,

Nosa på den...

Och belönas med en godis.

Mums, tyckte den här tjejen.

Läter väl enkelt eller hur? Och Lydia började väldigt bra i går kväll, duttade på kantarellen och fick korv gång på gång. Men så hände något som skrämde henne och sen ville hon inte vara med. Och nu ikväll ville hon gå hem efter fem minuter? Hon ville inte ha korv och inte ens den nya bollen kunde pigga upp henne? Matte fick hemläxa för att de ska komma ikapp inför sista kurstillfället. Fast jag tycker att jag kunde få följa med i stället. Och matte tror nog att jag skulle bli en utmärkt kantarellhund men hon är rädd att jag ska äta upp alla kantarellerna.

En trevlig labradortjej var också med på kursen

Och den här snyggingen, som faktiskt är till hälften lagotto. Andra hälften är rottweiler.

Hon var ett riktigt charmtroll, sa matte.

Ja, det blev en hejdundrande födelsedag. Vi passar på att sända en hälsning till Rolle, Conti och Gordos och de andra syskonen i kullen.

Lydia 4,5 vecka gammal.

I dag har vi haft en riktig höjdardag. Rolle och Ressu bjöd in oss till tryffelsök med fika efteråt.

Lydia fick börja och hon letade flitigt, men hade nog alldeles glömt hur tryffel växer för hon tittade mest upp i luften. Det hjälpte inte att matte pekade.

Sedan var det min tur. Jag hittade tryffel, förstås, och hann även sätta i mig en bit innan matte hann fram.

Här nånstans ligger den, jag ser ju snitseln.

Därefter tog det riktiga proffset över. Ressu hittade sina tryfflar fort och lätt.

Och han sväljer dem inte.

Utan han går till sin matte och byter dem mot en köttbulle. Om ni undrar varför tryfflarna är vita så beror det på att de är inslagna i kaffefilterpapper, för att synas bättre mot den svarta jorden.

Därefter var det Rolles tur.

Även han hittade tryfflar utan att äta upp dem.

Sen fick Lydia pröva igen. Den här gången fick hon lukta på en tryffel först och då gick det upp ett liljeholmens. Nosen åkte ner i marken och vips så fick hon träff.

Matte blev glad och belönade med korv.

Efter tryffelsök och lite skogsspring gick vi hem till Rolle och Ressu för att fika.

Och de har pool! Värsta lyxen.

Motvilligt lämnade jag plats åt Lydia.

Men hon tordes inte hoppa i. Hon var väl rädd att hon inte skulle bottna.

Äntligen fikadax. Ett härligt jumbokex att gnaga på.

Lydia den tokan ville först inte ha, utan lämnade sitt kex på gräsmattan, så att Ressu kunde ta en smakbit. Sen tog hon det och gick och la sig under en buske för att fundera vad hon skulle göra med det. Till slut bestämde hon sig för att äta upp det. Då hade vi andra ätit klart för länge sen.

Som avslutning tog Risungs-syskonen en brottningsmatch på gräsmattan.

Lika tokiga som vanligt. Själv tyckte jag det var skönast att ligga och smälta maten i solen.

Här är en liten film, så att ni kan se vilken fart de har:

Ja, en riktigt höjdardag. Och jag tror att matte och husse också var nöjda med trevligt samspråk och härlig fikastund. Stort tack till Rolle & Ressu med husfolk från oss alla fyra.

I dag har vi gjort en liten utflykt, till Siggesta gård på Värmdö. Skogspromenad blev det, och fika förstås.

Varmt, trots att vi både fått bada i sjön och fått vatten att dricka.

Det bästa med Siggesta var att de hade en hundrastgård där man kunde springa, och det gjorde vi.

Matte hade tagit med bollen.

Lydia blev ivrig, som vanligt.

Efter ett tag tyckte jag att det blev för svettigt (kolla min tunga) så Lydia fick fortsätta på egen tass.

Och det gjorde hon så gärna.

Det har blivit många dopp den här veckan och i morgon ska det bli uppåt 30 grader varmt, så då hoppas jag på en simtur.

Sommaren rullar på och de två senaste dagarna har vi haft soligt och skönt väder utan åskmuller. Det enda molnet på himlen är en viss, yster lillasyster.

Här låg hon i hundrastgården i går morse och så snäll och vänlig ut.

Men så får hon syn på ett byte.

Och bytet är jag som i godan ro strosar runt och luktar på blommorna.

Då blir jag attackerad både bak...

...och fram. Det enda att göra är att låtsas som om det regnar. Fast det var sol.

Undrar när hon ska lugna ner sig min syster-yster?

I går eftermiddag tog vi en tur till sjön. Matte kastade i en boll åt Lydia. som genast tittade vädjande på mig.

Jag simmade naturligtvis ut för att hämta den. Jag ville ju inte att den skulle gå förlorad i vågorna.

Lydia väntade på grunt vatten.

Sen gjorde hon som vanligt allt för att sno bollen.

Glöm det, sa jag. Fast det skulle jag inte ha sagt, för då tappade jag bollen. Ja, resten förstår ni själva.

I dag tog vi med matte och husse ut i skogen. De behövde en rejäl långpromenad, tyckte jag. Men de sölade och stannade hela tiden och ville plocka blåbär.

Ganska tråkigt att vänta medan de gick dubbelvikta i blåbärsriset.

Lydia hade sina egna idéer om hur vi skulle fördriva tiden medan matte och husse sölade.

Men det tyckte jag inte var några bra idéer så jag flydde.

Lite blåbär blev det, och en god paj till kvällsfikat. Men mer än så orkade inte husse och matte plocka. Och det var nog tur det. För hade vi stannat längre hade de nog blivit uppätna av myggen

Och jag hade blivit uppäten av Lydia.

Lydia tyckte det var kul med blåbärsplock - men ansträngande. Efteråt fick hon lite rulle-övningar medan jag väntade i bilen. Husse gömde sig bakom ett träd och sedan skickade matte Lydia att leta rätt på honom. När hon kom fram fick hon inte godis utan en lösrulle. Hon fattade rätt snart att hon skulle ta rullen och springa tillbaka till matte. Fast hon släppte förstås rullen innan hon var framme. Men för att vara första försöket ute i skogen så var det ändå bra. Förut har de bara testat hemma på gräsmatten - en gång. Hon är inte så dum min lillasyster. Och när det gäller sök så är det bra att ha energi och spring i benen.

Ett obehagligt vädersystem har lagt sig till rätta över våra nejder just nu. Åskan dånar var och varannan dag. I dag mullrade det i flera timmar och regnet strömmade ner. Det är riktigt otäckt, men som tur är kan jag krypa ner i vårt badkar. Världens bästa skyddsrum när det dånar och smäller.

Men plötlsigt sken solen och vi kunde gå ut och njuta i trädgården. I kväll har det regnat lite igen, men utan åska och vi hann precis in från kvällspromenaden utan att bli blöta.

 En stilig regnbåge bröt fram.

Alltid något positivt med regnet.

Det sägs att det ligger en kruka med ben begravd där regnbågen slutar. Jag tror jag ser var det är. I morgon ska jag rymma dit och gräva lite.

Men det regnar inte varje dag. I måndags sken solen hela dagen så tog matte och husse en cykeltur till Nyckelviken. Lydia och jag slapp följa med, och det var tur, för matte har inte köpt någon cykelkärra till oss ännu.

I Nyckelviken hittade de ett fint badställe, men det var redan upptaget.

Synd, för det ser riktigt härligt ut.

När matte och husse kom hem blev det i alla fall fika i trädgården, med godisletning.

Då blev Lydia glad. Och jag också. I kväll har vi ätit rabarberpaj och glass fast Lydia och jag fick utan paj, bara glass. Helt OK, tycker jag.