I dag var det sökträning i regnet. Jag stannade hemma hos husse medan matte och Lydia for i väg. I dag hade matte tagit med Lydias eget tjänstetecken, men det hade nog varit bättre om hon lånat mitt i dag också.

För Lydia fick springfnatt. Efter två skick så tog hon ett dopp i en vattenpöl och sedan struntade hon i matte och for runt i skogen i vild glädjeyra. Matte ropade men Lydia hörde inte.

Där tog söket slut för Lydias del. När matte väl fick tag i henne blev det husarrest i bilen. Inte nog med det. När de kom hem släppte matte in henne genom en dörr, men märkte inte att en annan stod öppen. Lydia for in, och sedan ut igen. En bra stund jagade matte och husse henne i grannskapet innan hon lät sig infångas.

Så nu är hon i onåd.

I dag levde hon upp till sitt tjänstetecken, lilla Olydia.

Nu är jag hemma igen, efter en veckas semester på pensionat. Skönt att allt kommer in i sina vanliga gängor igen, men matte är fortfarande lite förvirrad. I dag hade hon till exempel glömt bort att det var sökträning. vimsig brukar hon vara, men att glömma något sådant viktigt!?

Hon kom på det medan hon åt frukost, och hann faktiskt precis, men hon glömde något viktigt, Lydias tjänstetecken.

Mitt skynke låg dock kvar i ryggsäcken, så Lydia fick träna i mitt namn i dag. Hoppas hon inte drog skam över det. Men matte sa att hon var duktig, så jag får väl tro på det. Själv stannade jag hemma med husse och småmattorna.

Husse och matte har också varit ute och rest. De har cyklat runt en stor sjö, genom tre olika länder. Lydia och jag fick inte följa med, och det var kanske tur.

Hundar verkar inte vara populära där.

Inte lätt att leva upp till det förbudet, om behoven blir trängande.

Fast det fanns gott om tillåtna toaletter också.

Det fanns gott om hundar också, och på ett ställe hittade de en brukshundklubb.

Fast man undrade ju vad de skulle ha alla burarna till? Att ställa in ryggsäcken i?

I sjön fanns det massor av olika fåglar.

Som den här svanfamiljen.

Eller den här sothönan med barn.

Den här vackra anden fanns det gott om.

Det fanns änder på land också. De här konstiga hittade matte, husse och faster G på ön Mainau.

Där fanns många blommor, liksom överallt runt sjön. På det här stora trädet växte jättefina blommor som ingen av dem kände igen. Är det någon som kanske vet vad det är för träd?

Så här såg blommorna ut när de fallit av.

Ja, det verkar ha varit en trevlig cykeltur. Det hade nog varit kul att följa med. I synnerhet som det inte krävdes att man sprang bredvid.

Många hundar färdades komfortabelt. Här kunde Lydia och jag ha samsats!

Här i huset råder febril aktivitet. Det stundar studenttider och semestertider, så det lär inte bli så mycket bloggat på ett tag. Tänkte bara att jag skulle skriva en rad och berätta att vi haft invägning. Både Lydia och jag har ju fått sommarkostym, och matte tyckte plötsligt att jag såg väldigt tjock ut. Hon hämtade vågen och jag blev lite nervös. Tänk om hon fick för sig att jag måste hålla diet. Men jag vägde bara 17,1 - det är min normala vikt. Då var det Lydias tur. Matte har inte vägt henne på länge, inte sedan i somras. Då vägde hon 11,5 kg. Nu stannade vågen på 10,8! Det var inte jag som blivit tjockare, utan Lydia som tunnat ut. Inte underligt att hon inte lägger på sig, hon snor ju som en rem hela tiden, kan inte vara stilla.

Här är förresten en jämförande bild på Lydia i tre olika skepnader, oklippt - utställningsklippt - sommarsnaggad:

Gissa vilket hon föredrar!

Vi hoppas ju på lite sol och värme och mycket bad. I dag har det i varit soligt och skönt, men i helgen som gick var det ruggigt. I lördags steg termometern aldrig över 6 grader i Stockholm. Den kallaste junidagen i huvudstaden på 84 år enligt SMHI. Dessutom hällregnade det. Inget vidare. Det blev regnrock på promenaderna. Fördelen med att vara kortklippt är att pälsen torkar snabbt...