Nu i helgen blev det sommar. Plus 20 grader i alla fall i dag, söndag. I går visade sig inte solen, som tur var, för då hade det blivit alldeles för varmt för sökträningen.

Ja, i går var det då äntligen dags för sök. Första gången sedan i höstas. Jag var med och vallade rutan, för att se att allt gick rätt till. Och då hände något konstigt. För när vi var klara och hade hängt upp alla snitslarna, så kom det ett sökgäng till promenerande i skogen. Med egna snitslar. Men det hela löstes utan rest ragg och blottade gaddar. Vi slog ihop söket till ett enda, och körde varannan hund, deras fyra och våra fyra. Lite lustigt var det att de hade en collie, en aussie och en kelipe, precis som vi. Men någon lagotto hade de inte med, så Lydia var den enda representanten för vår ras, eftersom jag får räkna mig till funktionärerna.

Lydia fick äran att börja. Hon och matte körde hittaövningar. Tyvärr skämde Lydia ut sig lite genom frivarv och ohörsamhet, men det mesta gjorde hon rätt, och med hennes extraspring så blev det ett riktigt ordentligt konditionspass.

Efter passet, medan Lydia och jag vilade i bilen, passade matte på att hälsa på Viktors nya lillebror.

Han heter Kasper, och har nog snart vuxit till sig och blivit en stor och duktig sökhund han också.

Viktor var väldigt snäll mot nykomlingen

Trots att den lille nog kunde vara lite påfrestande ibland.

Efterår gick matte, Lydia och jag ner till sjön för ett dopp.

Det vill säga, Lydia och jag badade, men inte matte. Hon ville vänta ett tag, sade hon.

Konstigt nog ville hon inte bada i dag heller, fast det var soligt och varmt. Först var vi och tränade i Norsborg. Jag tränade rallylydnad och Lydia vanlig lydnad. Efteråt promenerade vi ner till sjön tillsammans med Alex och hans matte.

Lydia ville som vanligt inte simma ut, utan höll sig inne vid stranden. Jag simmade runt, runt och njöt.

Alex kastade sig i vattnet, som den värsta vattenhund.

Lydia tittade fascinerat på.

Hans matte kastade i en leksak, som Alex gärna hämtade

Titta, den hinner knappt landa förrän Alex är halvvägs ute!

En gång hann jag faktiskt före och tog leksaken

Lydia ville naturligtvis också låna den.

Snäll som jag är så fick hon ha den en stund.

Fast sen ville Alex ha den igen. Hu, så han skvätter!

Han är inte rädd för kallsupar

Han skvätter på vägen upp också.

Sen vill han gräva, och skvätta sand också.

Se så det ryker

En riktig grävmaskin

Kolla dammolnet

Ja, man kan ha mycket kul på stranden om man är en labrador i sina bästa år!

att bada!

Och skaka loss på stranden, det är livet det, både om man är labrador och lagotto!

Det har varit väldigt lugnt och skönt här några dagar, eftersom matte och Lydia reste bort över Kristi himmelsfärdshelgen. Men nu är de hemma igen, och allt är som vanligt. Eftersom matte hade kameran full av bilder är det väl lika bra att jag berättar vad de hade för sig. En del bilder har vi lånat från Rolles och Ressus matte.

De åkte ett helt gäng tanter och hundar till Gotland och Risungs Gård - Lydias barndomshem. Där skulle hundarna, och även tanterna, lära sig leta tryffel.

Det var Ressu

Och Lydias bror Rolle

Lova

Brissie

Och så matte och Lydia.

Alla de andra hade varit och letat gotländsk tryffel på Risungs tidigare. Det var bara matte och Lydia som var nybörjare.

Och visst hittade Lydia tryffel! Här är bildbeviset. Fast hon åt nog lika mycket som matte lyckades rädda. Och tyvärr fick hon nöja sig med fryst, utplanterad tryffel. För det fanns ingen övervintrad, vild tryffel att träna på. Den hade förmodligen fryst sönder av den djupa och långvariga tjälen.

Inte bara Lydia som gärna tog för sig av de goda tryfflarna. Ressus matte kollar om tryffeln råkat slinka ner.

Lova ser lite besviken ut över att det inte fanns någon "vild" tryffel.

Men de letade inte tryffel hela dagarna. Många trevliga promenader hann de med.

Härlig morgonpromenad i dimman

Rolle och Lydia busar runt som vanligt

Lite spöklikt, men vackert.

Rolle demonstrerar sin snygga rygglinje. Lydia visar hur man inte ska stå när det är utställning.

Många spännande fynd kan man göra på promenaderna. Här har Ressu hittat en ryggrad.

En fårskalle!

Vackra vitsippsbackar

Rolle och Ressu ville ju visa "Det stora blå", en vacker äng med pärlhyacinter, men tyvärr var det inte så många som hunnit börja blomma än. Men vackert ändå.

Snygga grabbarna

Man kan bli lite smutsig av tryffelsöket

Men det gjorde inget, för det fanns gott om ställen där man kunde bada

Här simmar Lova i bäcken, men Lydia tyckte det var för djupt.

Det konstiga var att när Lydia hade badat, då ville matte att hon skulle duscha när de kom tillbaka till huset där de bodde. Och efter dusch (och tvätt med människoshampo) så var det skönt med ett värmande täcke.

En dag åkte de och hälsade på Lydias tvillingbror Conti. Han var rätt långhårig, och skulle in på frisering ett par dagar senare.

Conti och Rolle kom bra överens.

Med Lydia blev mötet mer tveksamt. Båda höll sig på sin kant.

Conti minns kanske hur Lydia bet honom i nosen när de var små?

Men han fick ju en och annan puss också. Som ni ser har de bleknat sedan dess.

Det fanns andra djur på gården också.

Vackra hästar

Och söta lamm.

Här fick Rolles och Ressus matte rycka in och hjälpa till med flaskmatningen. Tror ni hon var nödbedd?

Ja, de verkar ha haft det bra, men Lydia var väldigt trött när de kom hem. Fast nu gäller det att hon har vilat upp sig för i morgon är det sökträning, för första gången sedan i höstas.

Här har det inte hänt så mycket den senaste veckan, förutom att våren har kommit med stormsteg. Det blommar och spirar och grönskar överallt. Matte har varit lite hostig, så någon hundträning har det inte blivit. Anledningen till att hon blev krasslig var nog att hon gjorde en båttur i skärgården i söndags. Det var en härlig utresa i solskenet, men på hemresan hade det blåst upp kalla vindar, och enivs som matte är ville hon inte gå ner under däck, utan huttrade i vinden. Det straffade sig.

Anledningen till att hon höll till på däck var örnspaningen. Hon ville ju inte missa en enda havsörn. Här på bilden ovan syns en av dem, i toppen på ett av träden, knappt synlig. Det var det som var problemet. Örnarna höll sig på behörigt avstånd och mattes objektiv räckte inte riktigt till för att fånga dem.

De satt på kobbar och skär.

Bara man var observant så hittade man dem.

En del flög lågt.

Andra flög lite högre.

Andra flög ännu högre.

Medan vissa svävade riktigt högt upp i skyn.

Den här satt länge stilla, så matte började fundera på om den var uppstoppad.

Men så rörde den på sig.

Och så lyfte den...

...bara för att slå sig ner i ett träd en bit bort.

 Ja, många örnar blev det under dagen. 29 örnobservationer, sade turledarna från Ornitologiska föreningen. Fast det behöver ju inte betyda att det var 29 olika havsörnar de sett. Vissa fåglar kan ju ha visat sig flera gånger.

De såg en massa andra fåglar också: skräntärna, svarthakedopping, alfågel, ejder, trana, storskrake, småskrake och många fler. Fast några vidare bra bilder blev det inte, så de ska vi bespara er.

Fågelskådarna blev själva uttittade också. Den här sälen undrade nog vad det var för sällskap som dök upp i den annars väldigt folktomma skärgården, där isen just försvunnit och fritidsbåtarna ännu inte vågat sig ut.

Ja, i brist på bilder på Lydia och mig fick ni hålla till godo med detta.