Så har jag då äntligen fått veta vad åttans frestelse går ut på. Jag och matte går ju fortsättningskursen i rallylydnad och i söndags fick vi pröva åttans frestelse. Det är helt enkelt att man går i en åtta runt två koner, och så passerar man två frestelser, som man inte får falla för. Det kan vara roliga leksaker eller något gott att äta. Jag hade ju hoppats på det senare, men vår kursledare hade valt två tennisbollar.

Alex fick börja, och han klarade det galant. Det krävdes nog en hel del självövervinnelse för i Alex värld är en tennisboll mer värd än en köttbulle, trots att han är labrador.

Inga problem för Mira heller. fast lite senare sprang hon tillbaka och snodde en boll. Hon bara låtsades ointresserad när de gick förbi.

Muscots matte lockar med godis.

fast Muscot vill nog ha bollen också.

Min tur - inga problem. Vad är en tennisboll mot korven i mattes ficka.

Det går lika bra utan koppel. Tennisbollar är visserligen kul, men korv är bättre.

Jag hoppas att frestelsen nästa gång är något smaskigt. Köttbullar, kanske? Då ska jag vara liiite, liite olydig.

Den här veckan har solen flödat över oss, äntligen. Men också de första snöflingorna föll och de första nätterna med minusgrader kom. På det hela taget ganska härligt väder, precis i min smak. Härligt frostigt gräs att rulla sig i och lite lagom sol så att pälsen torkar utan att min blir varm.

Förutom tryffelsök har vi haft en hel del för oss, men jag orkar inte berätta allt. Om det är någon av er som minns att jag varit lite halt så kan jag glädja er med att hältan är helt borta. Jag haltar inte ens när jag är nyvaken. Kanske är det nyponpulvret som husse köpte som gett resultat? Matte försökte ju först med glukosamin, men det mådde min mage inget vidare av.

I torsdags morse hade det blivit lite vitt på marken.

Men på eftermiddagen hade snön tinat bort. Vi passade på att ta lite höstbilder.

Många löv har ramlat, men det finns fortfarande en hel del kvar på träden.

Lydia vill hämta bollar, på grusplanen...

...och på gräsplanen.

Hon gillar pinnar också, gärna rejäla sådana. Den här bilden tog matte med mobilen, därav kvalitén.

I går var det sökträning för Lydia. Då fick jag följa med och valla rutan. I dag började min fortsättningskurs i rallylydnad. Då fick Lydia hänga med och träna lite vanlig lydnad med matte efteråt. För att inte Lydia ska bli alltför uttråkad i bilen så får hon vara med på fikastunden i klubbstugan. Ganska orättvist tycker jag. Visst är det väl den som går kurs som ska vara med och fika?

Det ska bli väldigt kul med fortsättningen på rallylydnaden. Vi har redan tjuvtränat lite på snurr vid sidan och hoppet. Jag ser väldigt mycket fram mot åttans frestelse. Tyvärr fick vi inte testa den i dag.

I kväll kommer småmattorna hem efter några dagar dagar i Småland. Det ska bli kul. Hoppas de köpt någon present till mig.

Länge sen jag skrev nåt här, men om ni tror att jag legat på latsidan tror ni fel. Det är full rulle nästan hela tiden. Jag har mycket att hålla koll på, mattiderna till exempel. Om inte jag påminde så skulle nog Lydia och jag få gå hungriga.

Det har inte blivit så mycket nya bilder, men jag har en liten film att visa. Den är från i går när Rolle och Ressu var här och vi letade tryffel i en glänta alldeles nära vårt hus. Matte var där på morgonen och grävde ner tryfflar men när vi skulle börja leta var det massor av dagisbarn på utflykt i gläntan. Det gjorde inget, men när det var min tur (jag gick sist) så hade dagisbarnen avslutat sin lunch och gått hem. Det tyckte matte var tur, för hon vet att jag är minst lika intresserad av picnickorgar som av tryffel. Lydia fick ha sele och lina för säkerhets skull, för hon tror att hennes viktigaste uppgift i livet är att bli klappad av små barn.

Som ni såg så lyckades jag sno åt mig en tryffel, tack vare att jag krånglade mig ur halsbandet. Det var bra att matte klippte av mig pälsen i måndags. Annars hade det inte lyckats.  

Väldigt så höstigt det har blivit, med gula löv och mörka kvällar. I kväll har vi varit i Norsborg och tränat lydnad, jag matte och Lydia. Tur att de har starka lampor där, så man ser vad man sätter tassarna.

I går var vi ute i dagsljuset, med Rolle och Ressu på svampjakt. Vi fyrbenta letade svampar under jorden, tryfflar, medan mattorna letade svampar ovan mark, trattkantareller. De hade större framgång. Vi hundar nosade rätt på tolv medan de tvåbenta hittade massor. Kan kanske bero på att vi bara kunde hitta de tolv som Ressus och Rolles matte grävt ner. Måste bekänna att två av dem la jag beslag på. Det gäller att passa på, inte så ofta man har chans på sån gourmet-kost.

Inga bilder från själva tryfflandet idag, men ni kan få följa med på vår tur till och från svampskogen:

Det här är Rolles och Ressus skog så de fick visa vägen.

Ressu ska alltid gräva, i sand och i mossa. Visst utgör vi en fin färgskala, jag, Ressu och Rolle. Snygga naturtoner är nog inne i höst.

Lydia spanar

Och spejar. Hon undrar nog var figuranterna har gömt sig.

Hoppsan, där kom Bus-Rolle i full rulle.

Fyra glada lagotto på led. Jag kollar om inte Ressu-matten tänker bjuda på något gott. Ressu ser också lite sugen ut.

Undrar om det finns något troll under bron, säger Ressu. Han har nog läst för många sagor.

Se där, vi kunde komma torrskodda, förlåt torrtassade över. Eller skulle ha gjort, om det inte var så att vi hade testat en och annan vattensamling tidigare.

En trevlig svamputflykt, och matte fick med sig lite svampar hem.

Även en del färdigtorkade! Tänk så snälla vänner vi har!

I dag skulle jag ju ha gjort min rallylydnadstävlingsdebut, men matte fegade ur och strök oss. Vi åkte dit och tittade i alla fall, och både jag och Lydia fick ett litet träningspass vid sidan av. Matte var rätt nöjd med avhoppet, när hon såg hur duktiga alla var. Och tysta. Nästan alla i alla fall.

Jag lovade ju lite bilder från mattes och husses skärgårdstur i går, och de kommer här:

De åkte iväg med ornitologiska föreningen och båten Josephine. Dagens mål var Svenska Högarna i yttre skärgården.

Men de kom inte närmare Svenska Högarna än att de kunde se fyren i fjärran. Skepparen bedömde att det var för grov sjö för att korsa den sista fjärden. Inte för att båten inte skulle klara det, men för att undvika sjösjuka passagerare.

Men det blev en fin sjöresa.

De flesta sjöfåglar hade redan flyttat söderut, men 49 olika fågelarter noterades under dagen, även om alla inte såg alla fåglar. Här är det en korp som bråkar med en sparvhök.

Inte mindre än 16 olika observationer av havsörn gjordes, men de var retfullt nog alldeles för långt borta för att mattes objektiv skulle kunna fånga dem. De stora fåglarna blev bara små fluglortar mot himlen.

Den som kom närmast var en som slog sig ner på ett skär. Tyvärr för långt bort för att få bra skärpa. bilden är rejält uppförstorad.

I stället för Svenska Högarna blev det strandhugg på stora Vånskär.

Så här ser det ut när fågelskådare är på utflykt.

De skådade inte bara fåglar. Här en liten snok.

Och en vacker huggorm som inte lagt sig i vintersömn ännu.

Vackert mönstrad.

Men respektingivande. Bra med teleobjektiv.

Det är inte alltid lätt att skåda fåglar. Ser ni rödhaken på bilden?

Söta kungsfåglar, Sveriges minska fågelart, såg de flera av.

Näpen så det förslår.

De lockades fram av att en av guiderna hade med sig kungsfågelsång i en mobilapp. När han spelade fylkades kungsfåglarna omkring människorna. De trodde nog att de var några ovanligt storvuxna släktingar.

En riktigt härlig skärgårdstur på det hela taget, tyckte matte och husse. Och Lydia och jag hade en lugn och skön dag hemma med småmattorna, så oss gick det ingen nöd på.

Hoppsan, så länge sen sist. Men dagarna går så förfärligt fort, så det är svårt att hinna med att blogga. De blir kortare också, dagarna, och vi har passerat höstdagjämningen. Fortfarande är det ganska varmt ute, men löven börjar skifta i gult och rött.

I går träffade vi Rolle och Ressu, men det blev varken bad, tryffelsök eller skogspromenad. I stället stod lydnadsträning på programmet.

Matte och jag tränade rallylydnad. Matte har ju anmält oss till en nybörjartävling på söndag, men jag har fått höra från en säker källa att hon tänker stryka oss från startlistan. Genrepet gick inget vidare.

Här sitter jag medan matte går runt mig. 

På rallylydnaden står det i reglerna att föraren får prata hur mycket som helst med hunden. Men tydligen gäller det ensidig kommunikation. Hunden får inte prata med föraren. Orättvist, tycker jag och protesterar. Högljutt.

Lydia tränade fotgående. 

Det börjar gå riktigt bra, tycker matte.

Stora kliv. Liten hund får snabba på för att hinna med. Ressus matte, som fotograferade, kommenderade lite när de gick. Jättesvårt för Lydia men det gick bättre och bättre.

Det gick bra även utan koppel, men matte ser ut som om hon har svårt att hålla balansen?

Som ni ser har Lydia blivit av med nästan all pälsen sedan förra inlägget. Och jag misstänker att det snart är min tur.

Jodå, lite tid för lek och bus för ungdomarna blev det också:

Fullt ös, medvetslös!

Förfriskningar à la lagotto efter leken.

I dag har jag, matte och Lydia tagit en promenad i skogen i Vidja. Matte spanade efter trattkantareller men det var nog fel sorts skog för hon hittade bara fem stycken. Däremot fanns det massor av lerpölar, så i kväll är vi nyduschade allihop.  

I morgon blir det nog en stillsam dag. Småmattorna ska ta hand om oss medan matte och husse åker på en skärgårdstur. Kanske blir det någon bild därifrån så småningom. Till dess önskar jag er alla en trevlig helg!

Nu var det verkligen länge sedan jag berättade lite om mitt liv. Det beror inte på att det inte händer något, utan snarare att det händer så mycket att vi inte hinner blogga. Terminen är igång och vi har fullt upp med vår träning. Lydia tränar sök och lydnad och jag tränar rallylydnad. Det är riktigt skoj. Matte tycker också det är kul, ja faktiskt så kul så att hon har anmält oss till en tävling. fast vi bara gått fyra gånger på kursen. Bara tre faktiskt, för första gången fick ju Lydia vara min stand-in. Matte är optimist men jag vet ju hur det blir. Jag grejar det lätt, men hon snubblar över sina egna fötter och kan inte skilja på höger och vänster. Och så blir det jag som får bära hundhuvudet - som vanligt.

I dag har det varit lite höstrusk, men senaste veckorna har det varit väldigt somrigt vissa dagar. Då har vi passat på att bada.

Här är Lydia och jag i Mälaren i förra veckan. Men i går var det bättre upp. Då åkte vi på utflykt till havet med Rolle och Ressu! Nu blir det bildstorm - de flesta har matte tagit men några har vi fått låna av R & R-matten.

Soligt och skönt. Matte hade lite för mycket kläder på sig. Hon trodde det skulle blåsa kalla havsvindar, men det var varmt i solen.

Först var vi vid hundbadet, där det gick lite vågor. Här är det Ressu som kastat sig i det glittrande vattnet.

Jag älskar att simma ut och hämta badleksaker.

Ressu älskar också att hämta grejer, så ibland får vi tävla.

Det värsta är att Rolle också har lärt sig att simma, så nu vill han vara med och konkurrera.

Fast Lydia har inte lärt sig att simma än. Men på land vill hon vara med och busa. Här försöker hon få igång Ressu.

En höger rakt i nyllet? Är det en lekinvit?

Han är snäll och ställer upp på lite bus, fast hon är framfusig.

Han lär henne att gräva gropar i sanden också.

Härliga gräsytor att springa på när man tröttnat på att bada och gräva.

Det är väldigt långgrunt i Östnora.

Det är bra med en långgrund sandstrand, för då behöver inte Lydia vara rädd att hon inte ska bottna.

Lagom djupt för Lydia.

Man kan gå och strosa i vattnet.

Ressu passar på att spåra lite.

Fast man får ganska mycket vatten i näsan när man gör det.

Och man kan göra strandfynd.

Bara en tom plastflaska, inget för mig.

Ressu försökte ta den, men blir trängd av Rolle.

Till slut är det Lydia som lägger beslag på den.

En mycket behaglig dag vid stranden. Och vi hade med en hel del av den fina sanden hem. Lydia lämnade lite av den i husses fåtölj. Det tyckte han inte om. Kan ni fatta det?

...det strömmade ner från himlen i dag. Våra regnkläder hann knappt torka mellan promenaderna. Och likadant ser det ut att bli i morgon. Då tror jag Lydia och matte får åka ensamma på söket. Jag stannar hemma i stugvärmen.

Men i går var det sommar! Sol och värme och BAD!

Lydia och jag tog med matte till stranden.

Bollen fick också följa med.

Ibland kastade matte den nära stranden, så att Lydia kunde hämta den.

Ibland hamnade den lite för långt ut. Lydia törs ju fortfarande inte simma.

Då fick jag göra en livräddarinsats och se till att bollen inte flöt till havs.

Fast Lydia ville väldigt gärna ha bollen.

Det är nämligen den bollen hon fick i födelsedagspresent. Fast då hade den röda prickar. Dem har hon gnagt bort.

Så här glad blir hon när jag bärgat bollen åt henne.

Efteråt gick vi en skogpromenad. Lydia var som vanligt överdrivet efterhängsen.

Det gäller bara att inte låtsas om henne så tröttnar hon.

Efter ett tag mötte vi en man och då kopplade matte mig och Lydia. det brukar hon alltid göra, i fall det är någon som är rädd för hundar. Och den här mannen stannade till och väntade medan matte satte på kopplet. Sen kom han fram och berättade att han hade stannat till, för han tyckte att vi såg ut som pitbulls på långt håll. Då kände vi oss allt lite kaxiga.

När vi kom hem gick matte i väg en stund och tog med kameran för hon skulle hälsa på en ny granne.

Får vi presentera Millie, 13 veckor gammal malteser.

Söt som socker. Matte blev alldeles betagen.

Lydia har haft nöjet att träffa henne, men jag har inte fått den äran än. Och jag tror faktiskt att jag väntar till hon vuxit till sig lite. Valpar är ju inte min melodi, precis. Tuff verkar hon i alla fall vara, och frimodig och överfull av energi.

Men nu måste jag nog sluta. Jag har ju min hemläxa från rallylydnadskursen att tänka på. Det var ju första gången i tisdags (För mig alltså, jag missade ju första kurskvällen). Det var riktigt skojigt. Men vi måste träna på att jag ska sätta mig framför matte och sedan gå efter henne när hon backar. Och att göra ingång på höger sida och gå runt matte för att komma fram på vänster sida. Inte lätt för en pensionär att komma ihåg alla nymodigheter.