I morse hade vi stämt träff med Flisan i hundrastgården. Jag tänkte passa på att fråga chans, nu när jag blivit snaggad. Det kanske en whippetdam faller för.

 Flisan är en vacker sexårig whippet.

 Men inte fick jag någon chans att vara på tu man tass med Flisan. Världens piggaste lillasyster var ju med.  

 Hon jagade Flisan

 Och Flisan jagade henne

Full fart var det, rena whippetracet.

Och så brottades de

Rena akrobatiken

Vilka kompisar

 Kul verkade de ha i alla fall

 Och så drog de en repa till

 Att de inte tröttnar

Se så lika de är i steget

Vänner, eller hur?

Fast Lydia ser ut som om hon protesterar mot något

 Flisans matte hade var klok och hade tagit med vatten

 Det räckte till Lydia också

 Även jag fick en slurk fast jag inte deltagit i galenskaperna

 En svängom i det gröna

   Skönt att sträcka ut. Och för min del var det rätt skönt att någon roade Lydia lite, så slapp jag ha henne hängande och nafsande i hasorna.

Fast om man försöker rulla runt lite i gräset kan man ge sig den på att hon försöker kasta sig över en.   

Ja, det var en fin start på dagen. När vi kommit hem började det regna och regnade i flera timmar. Blommorna i trädgården blev glada och matte kunde städa utan att få dåligt samvete.

Som ni såg på bilden så är jag numera väldigt korthårig. Matte rakade av det mesta i går. Nu ikväll har Lydia blivit badad och schamponerad, men på henne blir det bara lite puts med saxen i morgon. Hon ska ju spara päls till utställningarna. Hon är lite konstig, min lillasyster. Hon gillar faktiskt att bli fönad med hårtorken? Tjejer har sina idéer.

I dag var det nationaldagen. Inte har vi firat nåt särskilt här hemma. Matte klippte måbärshäcken på förmiddagen, och sen blev hon så inspirerad så trimbordet kom fram. Hon klippte mina ben, svans och öron. Sedan blev det bad ikväll, och jag misstänker att hon tänker ta resten med klippmaskinen i morgon.  

Lydia klarade sig undan saxen. Hon ska ju på utställning i sommar, gudbevars. Men hon fick ett tufft pass med tovskär och karda. så går det om man vill spara pälsen. Den som vill vara fin får lida pin.

Helgen har annars varit trevlig. I lördags var det sök. Jag fick valla rutan, och det var skönt att slippa söka, för det var väldigt varmt och soligt. Lydia fick leta figuranter i stället, fast på nybörjarstadiet. Det innebär att figuranterna vinkade lite ute i skogen så att hon skulle kunna se dem från stigen. Det var ju bara andra gången hon försökte. Men hon skötte sig klanderfritt. Full fart ut till figgarna och så äta korv. Hon fattade direkt.

I går var det så dags för agilitytävling (jag förstår att ni är nyfikna på hur det gick, jag har bara hållit er lite på halster). Jo, vi blev diskade förstås, men det hade vi väntat oss. Kul var det i alla fall. Ressus och Rolles matte var där och tog bilder:

Jag tror inte att jag rev några hinder.

Här gör matte ett bakombyte och genar till nästa hinder.

Det här är samma hinder fast på andra varvet. Jag kämpar på så gott det går

Matte har det bra som bara behöver springa bredvid och slipper hoppa

Tur man är en glad pensionär

 Många hinder är det

På balansbommen får man inte glömma bort kontaktfälten och hoppa av för tidigt.

Det var mycket tunnlar på både hopp- och agilitybanan.

In i tunnlar...

Och ut ur tunnlar

 Och så slalom, min sämsta gren. Jag skäller hela tiden...

 Och så sista grinden

Ja, då var vi igenom. Får jag godis nu?

Ja, vi klarade alla hinder, men tyvärr har matte inte riktigt fattat att man måste ha energi för att orka en hel bana. Så ibland stannar jag och skäller för att påminna henne, men då bara pekar hon att jag ska fortsätta utan belöning. Men jag jobbar på det, snart har jag nog fått henne att förstå att det krävs korv efter sådär vart tredje, vart fjärde hinder.

Här är lite bilder som matte tog medan vi väntade på vår tur. de är små, men om man klickar på dem blir de större:

Lydia fick mest ligga i bilen och vänta. Men mellan loppen hann vi med en skogspromenad med Rolle och Ressu, så då fick hon rasa av sig ordentligt. Och när tävlingen var slut, så fick jag tröstpris - Rolle och Ressu (och deras matte) hade köpt en present till mig (och kanske lite till Lydia också)

 En jättefin badleksak, en likadan som Rolle och Ressu har.

Vi gick ner till sjön allihop för att prova den. Lydia ville också ha den, men jag lovade att hon skulle få ha den till vintern, så har jag den på sommaren.

Och vad ska Lydia med en badleksak till. Hon vågar ju bara gå ut så långt att hon bottnar.

Här sneglar hon lystet på Ressus badleksak som han simmat ut och hämtat.

Rolle är också inne på det där med att låta de vuxna göra grovjobbet.

Här har jag hämtat Ressus leksak

Här blev det kappsimning. Både Ressu och jag vill apportera.

 Nästan dött lopp

 Men hallå, jag var faktiskt först

 Sådärja, jag vann

 Och på land väntar mottagningskommittén

Hm, de har siktat in sig på min leksak

 Hjälp, nu står hela gänget där och väntar

 Ibland är det svårt att välja

 Jag kanske kan ta båda?

 Nej, det gick inte. Men då väljer jag min badleksak. Den är min, bara min

 Tyvärr hände det en liten olyckshändelse. Jag gick iland en bit bort och smakade lite på den. En massa ludd vällde ut, men matte har lovat att hon ska sy ihop den. 

Ja, så var det igår. En riktigt härlig dag, på det hela taget!

I kväll var jag på agilityträning med matte och Lydia. En skön kväll trots myggen. Matte, den stollan, har ju anmält oss till en agilitytävling på söndag. En inoff på Haninge BK. Vi har ju inte tävlat (och knappt tränat heller för den delen) sedan förra sommaren. Men matte fick lust att springa lite, och så anmälde hon oss. Fast i efterhand kom hon på att det inte är en klass 1-tävling utan en öppen tävling, dvs med en svårare bana än vi är vana vid. Ikväll var vi i alla fall på SSBK för att träna på en lite svårare bana. Och svårt var det, vi kom fel lite här och där, matte hittade inte rätt och när hon hittade rätt så lyckades hon inte peka ut vägen för mig på ett begripligt sätt. Lite okoncentrerade var vi nog båda två. Ja, ja, vi får se hur det går (om vi nu ställer upp).

Lydia fick också prova på lite i kväll. Hon fick testa att springa i en rak tunnel, med en som håller i halsbandet och matte som lockar i andra änden. Det gick jättebra. Hon fick också prova en låg gungbräda, bara 20 cm över marken. Inga problem alls när den vägde över. Den riktiga gungbrädan får hon vänta med ett tag. Lite slalom fick hon testa också, med matte som backar och lockar med en korvbit.

Lydia har ju blivit tio månader nu och det är dags att börja jobba på allvar. I måndags fick hon följa med matte och några av hundarna i sökgruppen till en motorklubb med skjutbana i närheten, för att vänja sig vi oljud av allehanda slag.

Motorcyklarna brydde hon sig inte om. Inte skotten heller. Hon hade fullt upp med att hålla koll på de andra hundarna.

Man har ju sett på tv hur det är på motocrosstävlingar. Mycket gyttja ska det va', och Lydia vill ju inte vara sämre.

 Hon tyckte det var jätteskoj att jaga Bossa, men Bossa var inte lika road.

 Här är Lydia väldigt intresserad av Bossas pinne. Se hur stursk svansen är. Men sekunden efter var det svansen mellan benen. Bossa talade nämligen väldigt handfast om att det var hennes pinne, och att Lydia skulle ge sjutton i den. Sån tur att nån kan hjälpa till att fostra den lilla ettermyran. Jag klarar nämligen inte av det. När Lydia försöker sno mina pinnar ger jag alltid upp efter en stund. Fast ibland snor jag tillbaka dem...  

Soligt ska det bli de närmaste dagarna i alla fall. Matte jobbar visserligen, men husse är ledig så det kan nog bli lite badpromenader. Småmattorna har besök av smålandskusinerna, så dem ser man nog inte mycket av.  

I dag har jag varit på party, beachparty. Men först måste jag berätta att vi har fått en hundrastgård här i vårt område. Hundägare har länge krävt en rastgård, men kommungubbarna har sagt nej, med motiveringen att det finns så mycket grönområde här ute i vår förort så att det inte behövs någon rastgård. Men samtidigt är det ju förbjudet för hundar att gå lösa nästan överallt häromkring?

Därför har många låtit sina hundar leka på det inhägnade utomhusbadet, när det inte varit några badgäster där. Kanske är det därför kommungubbarna äntligen fixat en rasthage.

Lydia och jag inspekterar. Den är ganska rymlig och lite kuperad. 

Pinnar fanns det också - en viktig rekvisita i hundrastgårdar.

Att den sen ligger alldeles intill E4:an stör inte mig så mycket. Men kanske hussarna och mattarna får problem när de ska prata - och det gör de ju gärna.

Men nu till något ännu roligare. I eftermiddags tog vi med Ressu och Rolle till vår strand för ett litet beachparty.

Riktigt soligt och skönt i dag.' Fast Lydia blev mer smutsig än ren av badet.

 Kan det bero på att hon och brorsan Rolle busade så mycket i sanden?

 Ressu visade hur man åker rutschkana

Jag lärde mig snabbt.

Det svåraste var avslutet.

Sen kom det en överraskningsgäst. En avlägsen släkting.

Det var Ruffa, en fransk vattenhund, barbet, som jag har träffat tidigare.

 Jag presenterade henne för de andra. Ressu föll genast för hennes charm.

Småbarnen hade knappt tid att hälsa.

Men så kom de på att det var kul med en ny lekkompis.

 Ruffa gillar också att bada

Och att hämta pinnar i sjön. Rolle hakar på. Han brukar ju vänta tills Ressu simmat ut och hämtat pinnarna och sen snor han dem. Nu tänker han göra detsamma med Ruffa.

Men då får han sig en dusch i stället. 

Ruffa håller hårt i pinnen.

Rolle får fortsätta sno pinnar från Ressu.

Plötsligt kom det en gäst till. Ännu en vattenhund. Denna gången var det en tvåårig lagottokille. Minns tyvärr inte hans namn, men han fick vara med han också.

Ja, ett väldigt trevligt strandparty hade vi, och fikastund blev det så klart, men inga bilder från den. Mattorna hade fullt sjå med att freda sin mat, så kameran hann de inte tänka på.

 Innan vi åkter hem skulle mattorna försöka arrangera en snygg bild på Risungs-syskonen, snyggt uppställda bredvid varandra. Det var inte det lättaste.

  Rolle fattade ganska snabbt hur man ställer upp sig snyggt, men Lydia envisades med att försöka stå så nära kanten som möjligt, med bakbenen in under kroppen. Till slut gav tvåbeningarna upp och vi kunde åka hem, trötta och nöjda efter festen.

I dag har det varit ömsom sol, ömsom regn, i perfekt blandning. Uppehåll när vi har varit ute och gått och regn dessemellan, så att vattenpölarna fyllts på inför nästa promenad så man kan släcka törsten och svalka tassarna.

I dag tog matte med kameran, för hon tänkte ta en ny toppbild hit till bloggen. Vitsipporna är ju överblommade och nu känns det lite mer somrigt. Hon parkerade mig och Lydia på en sten framför ett syrenbuskage.

 Men hallå, måste du hålla på och dregla just när matte tar kort? Jag vet att hon har lovat en godisbit om vi sitter stilla, men ändå.

Och här kommer det en vindpust så öron och mustascher fladdrar...

 Vi går vidare och jag visar Lydia hur man plockar maskrosor.

 Maskrosor är smaskens

 Mums, tugg...

 Lydia fattade inte alls att maskrosor är toppenkäk, en riktig vårprimör.

Jaha. matte ville att vi skulle ställa upp oss och posera bland grönsakerna. Ja, då gör vi väl det.

Sedan gick vi för att kolla om det blivit några lamm än. "Våra" tackor har varit runda om magen länge.

 Ja, titta, nu hade de äntligen tittat ut. Det här lammet tycker jag ska få heta Lydia. Vit basker på huvudet, vita fötter och vit svanstipp (även om den inte syns på bild).

Jag tror att mamma försöker lära Lydia att äta nässlor. Eller kanske att inte äta nässlor?

Jag tror inte Lydia tyckte det var så gott.

 Moderskärlek

 Rart, eller hur?

Ja, sen var det dags att gå hem och vila middag.

 Lydia slocknade bums

 Själv drog jag mig tillbaka till ett av mina favoritställen - torkskåpet. Fast någon klant hade hängt in en massa kläder där...?

Jaha, så är det helg igen. En ganska tråkig helg stundar. Inte blir det något sök i morgon, för matte och husse ska gå på kalas. Vilket taskig prioritering!

Lydia är extra besviken. Inte nog med att hon missar träff med alla sina syskon på Gotland, hon får inte tillfälle att använda sin nya outfit i sökskogen.

I går damp nämligen hennes tjänstetecken ner i brevlådan.

 Tjusigt, eller hur? Ett sånt måste man ha om man ska jobba okopplad i skogen, så att jägarna vet att de inte ska skjuta på en. SBK betyder Svenska Brukshundklubben.

Det står hennes namn där. Men undrar hur man ska tyda det där O-et inom parentes? Är det ett utrop för Oh, Lydia vad du är duktig?

Nä, jag har inte lagt ner bloggen, bara så ni vet. fast det kanske verkar så ibland. Jag har bara inte haft tid och lust att rapportera vad som händer i livet. Och så har min fotograf varit dålig på att dokumentera mitt liv.

Här kommer i alla fall några korta rader. I dag har det blixtrat och dundrat i årets första åskväder. Ni som känner mig vet att jag inte gillar åska nåt vidare, så husse och jag fick korta av kvällspromenaden så att jag kunde skynda mig hem till mitt skyddsrum, det som de övriga i familjen kallar badrum.

Matte och Lydia var på ringträning i Sollentuna när ovädret brakade loss. Som tur är drog det över lagom till ringträningen skulle börja. Lydia har ju inte förstånd att bli rädd så hon var lika glad som vanligt. Hon tycker ringträning är kalaskul, men har inte riktigt fattat att det går ut på att man ska lära sig att visa upp sig i utställningsringen. Hon tror att det handlar om att springa ifatt de andra hundarna i ringen.

I lördags var det min tur att åka i väg med matte medan Lydia fick stanna hemma. Ordningen  var återställd och jag fick delta i sökträningen. Fast hör och häpna, matte hade glömt det allra viktigaste hemma - mina snusdosor med korv. Fast det var bara bra, för de andra i sökgruppen skramlade ihop godis till mig, så att jag fick alla möjliga sorters godsaker, bland annat ost som jag är väldigt förtjust i. Alltid trevligt med omväxling.

Söket gick mycket bra, även om jag missade en figge i början, och hade lite problem att hitta en som krupit upp och lagt sig på en stor sten.

Vi har hunnit med lite agilityträning också sen sist, det går bättre och bättre. Kanske ska vi våga oss på en eller annan tävling innan jag drar mig tillbaka. åtminstone en inofficiell.

I söndags var Lydia, matte och jag och besökte ett nytt hundpensionat där vi kanske ska få tillbringa en semestervecka. Efteråt åkte vi till Haninge BK, för matte hade tänkt vi skulle träna lite, men där pågick freestyletävling, så det blev inget med det.

I går var det dags för lite pälsputs och pedikyr. Sax och klotång kom fram, och matte passade på att dra lite öronhår samtidigt. Inte roligt, som ni förstår. Det värsta var att hon tog fram vågen också. Jag hade gått upp lite sen i vintras. 17,2  kilo är lite för mycket, tycker matte. Så nu blir det till att hålla igen, hotade hon.

Lydia hade också gått upp och vägde 11,5, men inte hotades hon med någon svältkur! Orättvist.

Lite märkligt är att matte tittade på inlägget från just det här datumet för precis ett år sedan. då vägde jag också 17,2 kilo.

Vinteråterfallet blev kortvarigt. Nu är det sommar - dag efter dag utan ett moln på himlen. Vi har hunnit med både agilityträning (förra onsdan) och sökträning (i lördags) utan att vi hunnit blogga om det. Vi har haft fullt upp med att ta hand om lillmattes franska gäst.

På sökträningen hände något oförlåtligt. Jag reducerades till vallhund (dvs jag fick hjälpa till att valla rutan) medan Lydia fick ta på sig tjänstetecknet och träna sök. Med mina figuranter och mina korvdosor!!

Ja, så mycket till sök var det ju inte. Hon fick se figuranterna springa ut 10-15 meter och så släppte matte henne och hon sprang efter dem ut och fick korv. Men det var bara lite aptitretare, så att hon ska få upp smaken för söket. Lite sur är jag ju fortfarande...

Men så till något trevligare. Det är ju äntligen badväder. I går tog matte med kameran på promenaden.

 Härligt i böljan. Men Lydia drar sig lite för att simma ut. Hon vill gärna hålla sig där hon bottnar.

Hon tycker att det räcker att svalka tassarna - och släcka törsten.

Tjoho, vågor! Drottningholmsbåten har åkt förbi. Jag skyndar mig ner, men kolla vem som flyr till vänster i bilden.

En lokal Mälartsunami.

 Synd att man inte har en surfingbräda.

 Här kommer vågen...

  Värst vad det skummar

  Härliga vågor.

 Nya vågor

 Nu är man lagom blöt, nu fattas  bara en sak...

...att duscha badkrukan!

 Matte och husse är också ena riktiga badkrukor. De doppade inte ens tassarna. I stället ville de gå hem och ta en caffe latte i trädgården och njuta av sommarvärmen. Själv kryper jag in i skuggan och väntar på kvällssvalkan. Det där med sol och värme är ju inte min melodi, egentligen.