Äntligen är det vinter! I går kväll föll den första snön för den här vintersäsongen.

I dag var det sol, så då passade vi på att ta lite bildbevis.

Inte var det mycket snö, men den räckte att kyla nosen i.

Och det är inte så djupt att den röda bollen försvinner.

Något som inte är så bra med snön är att jag får ligga på värmegolvet i badrummet och tina bort snön från benen efter promenaderna. Och då tenderar husfolket att glömma bort mig. Redan första gången, i går kväll lät de mig ligga där alldeles för länge.

Så i dag protesterade jag med jämna mellanrum, så att de inte skulle glömma att jag var instängd.

Om ni undrar över julen, så kan jag berätta att den avlöpte väl, med en och annan köttbulle och prinskorv som hamnade i rätt skål. 

Jag var lite konfunderad över min julklapp. Det var ett horn som matte köpt på den stora hundutställningen. Det är meningen att man ska gnaga på det och det räcker länge, enligt försäljaren. Jag har provgnagt lite, men måste säga att jag hade nog föredragit någon smarrigare present. Ett grisöra till exempel.

Nu blickar jag med bävan fram mot årets värsta dag, nyårsafton. Det har redan börjat knalla lite på håll på kvällarna. Jag återkommer med rapporter om hur den avlöpt.

God Jul

önskar

Lydia med flock

I dag var det lika varmt, eller kallt, som på midsommarafton, 13 grader. Så därför passade matte på att frisera mig utomhus.

Man vill ju vara fin till jul. I kväll ska jag ta det stora julbadet. Tur att det är varmt, så man inte får istappar i mustaschen på sista kvällspromenaden.

På självaste Luciadagen, i går, skulle jag ha jobbat som ambassadör för rasklubben i lagottomontern på den stora hundutställningen i Älvsjö. Ett tungt uppdrag, bland 8 000 hundar och ännu fler besökare. Men eftersom matte blev tvungen att jobba så blev det inget av det.

Men matte tog sig ändå tid för ett snabbesök på utställningen, efter jobbet. Och då kollade hon in lagottomontern.

Och där var bilder på en rad bekanta. Rolle och Ressu bland andra.

Och så jag! Så fick jag sitta i montern, bildligt om än inte bokstavligt talat.

Och jag blev inte lottlös. Matte kom hem med diverste godsaker och en ny, fin fäll som jag har i min bädd. Mjuk och skön och otuggad, till skillnad från den gamla. vi får se, kanske jag smakar på den här också. När ingen ser...

Min gamla fäll började bli lite luggsliten.

I dag är det andra advent. Nu ska jag berätta hur vi firade den dagen.

Vi tände två ljus, såklart.

Och så bakade vi pepparkakor. Lagottopepparkakor.

Men, sa jag till matte, det är något konstigt med den här plåten.

Titta själva! En katt har smugit sig in bland herme..., förlåt, lagottona.

Jag såg genast till att avlägsna den, och det passade ju bra, för inte vill jag provsmaka hundpepparkakorna. Man är väl ingen kannibal heller?

Efter baket åkte vi och hälsade på en riktig hund. Känner ni igen honom?

Det är ju min kompis Benny,fotad bakifrån. Trodde ni kanske att det var en ny, lurvig bekantskap?

Benny var väldigt intresserad av mig i dag. Han kanske kände att det inte var så länge sedan jag löpte.

Men jag sade tydligt åt honom att hålla sig på behörigt avstånd. Så det gjorde han...för det mesta.

För övrigt kan jag berätta att det har blåst väldigt den senaste veckan. Förra helgen var det stormen Gorm och nu i fredags var det Helga som stoppade tåg och släckte ljuset i många hus. inte hos oss dock.

Så särskilt vintrigt är det inte. I dag var det plus tolv grader och regn till och från.

Fågelrestaurangen har trots värmen öppnat för säsongen. Hackspetten låter sig väl smaka av talgbollarna.

De senaste åren har ju fågelrestaurangen hållit stängd, eftersom den blev populär även hos råttorna.

Men nu har husse konstruerat en håv som ska samla upp spillet från fröautomaten. Kanske kommer inte råttorna att lockas fram då. Vi håller tummar och tassar för det, eftersom det är roligt att titta på småfåglarna. Och de lockar fram grannkatterna som ligger och smyger i häcken. Och det tycker jag är spännande. Då kanske man får chansen att smaka på en riktigt katt, och inte bara pepparkakskatt eller lussekatt. 

Hej igen, nu tänker jag berätta om mattes och min trevliga utflykt i dag, tillsammans med Rolle och Ressu och deras matte.

Vi inledde med en promenad på golfbanan i Ågesta. Härliga vidder att springa på och tomt på golfspelare.

Det var någon minusgrad och härligt frostigt i gräset.

Här och var fanns det lite hål som inte hör golfspelandet till. Vi misstänker vildsvinen.

Som tur är såg vi inga vildsvin.

Vi såg inga harar heller, men det fanns gott om lämningar efter dem. Sånt naturgodis tycker jag om.

Jag letade naturgodis mest hela tiden, men Rolle var lite besvärande närgången. 

På den frusna dammen låg det några godbitar. Rolle och Ressu var lite tveksamma till om isen höll. Eller så kanske de ogillade halkan.

Rolle vågade sig ut men Ressu är fortsatt skeptisk.

Jag testar, jo, isen höll. Första ispromenaden den här vintern.

Vi njöt av decembersolen.

Efter promenaden skulle mattorna fika, så då fick vi sitta i bilarna en stund. Därefter tränade vi lydnad, med bland annat framförgående och budföring. Rolle skötte sig perfekt på budföringen, men jag har lite svårt att sitta ner och vänta på belöning hos mottagaren. I övrigt var matte nöjd med min insats, i synnerhet som vi i dag tränade på Stockholms södra brukshundsklubb, där vi inte varit på evigheter.

Det var första släktträffen utan Totti och det kändes naturligtvis lite sorgligt, men desto mer träningstid fick jag. Det är ju en tröst, även om jag saknar att ligga i bakhåll för Totti och bita honom lite i svansen. Jag vet att han brukade klaga över det, men jag tror att han innerst inne gillade det.