Regn och sol, regn och sol, och så emellanåt lite gråmulet. Vädret växlar snabbt just nu, och för det mesta har vi haft tur med vädret. Som i fredags, när matte tog oss med till rasthagen för att träna kast med liten boll.

Matte kastar och Lydia och jag hämtar. Så fördelar vi motionen i vår flock.

Lite tungt uppförslutning är det i hundrastgården.

Lydia är som vanligt snabbast på bollen.

Så blir hon trött också, kolla på den långa tungan.

Jag släckte törsten med några masrosor. Ganska läskande.

Lydia älskar bollen - ja, hon älskar alla bollar. Den här är bra, för den går inte att tugga sönder. 

I går var matte och Lydia på sökträning. Då hade de också tur med vädret. Det började dugga lite lätt när när det var sista hunden (Lydia) men inte förrän de satt i bilen på vägen hem började det regna ordentligt.

Fast i dag, när vi var på Lagottoklubbens årliga Raduno i Österbybruk, då slapp vi inte regnet. Det strilade till och från mest hela tiden.

Jag var faktiskt på Radunon förra gången den var i Österbybruk. Det var 2004. Den här gången slapp både Lydia och jag att bli utställda.

Vi hejade på Lydias kullbror Rolle som för första gången tävlade i championklassen. Han fick Excellent och CK, men slogs ut i konkurrensen som var mördande i dag. 14 (!) championhannar trängdes i ringen.

Även om vädret var lite tråkigt för en utflykt så fick vi en anledning att teståka vårt nya färdmedel.

Ny bil inhandlad och hundgrindar, lastgaller och mellanvägg rappt monterade av husse. För att det inte skulle bli alltför stor omställning tog vi samma märke, samma modell och samma färg som sist, bara tio år yngre bil.

Så nu ser vi sommaren an med tillförsikt. Vi räknar med många tervliga utflykter i vårt nya transportmedel.

I dag har jag och Lydia, husse och matte varit på vårutflykt med våra vänner T och Benny. Vi åkte ner till Häringe slott och gick en låång promenad i vårsolen. Det skulle egentligen ha blivit en kort promenad, men tvåbeningarna gick fel väg.

Det gjorde inte så mycket, för det fanns mycket vacker försommargrönska att titta på och lukta på.

Blommor av alla möjliga sorter.

Vackra slånbuskar.

Och roliga svampar. Fast dem ville matte och husse inte plocka.

Halvvägs under den långa promenaden var det stopp för bad i Östersjön. Men Benny ville inte bada. 

Annars hade han under promenaden fått träna på att bli en bra lagotto. Det var nämligen blött längs vägen så ibland var han så illa tvungen att gå igenom vattenpölarna. Men tvätta sig ren i sjön, nä, där gick gränsen.

Dags att ruska vattnet ur öronen och traska vidare.

Det fanns mycket blåbärsblom. Det lovar gott inför sommaren.

På slutet hittade vi fina hasselsnår. Undrar om det finns någon tryffel här?

Lite tur med vädret hade vi - när vi hade satt oss i bilen för att köra hem började det regna, och sedan regnade det jättestora droppar som smattrade mot biltaket så att jag och Lydia blev riktigt oroliga. Men bilen höll tätt och vi kom hem torra. Fast väl hemma släpades vi genast in i duschen. Så onödigt att bli blöta när vi just hade hunnit undan regnet.

Annars rullar vardagen på som vanligt. I går var matte och Lydia och tränade lite lydnad i Norsborg, med blandat resultat. Lydia hade visst varit lite tankspridd, så när matte sade "fot" och gick i väg så blev Lydia sittande kvar. Nästan varenda gång...

Och innan dess var matte och husse iväg på egen hand, utan oss. Jag tyckte de pratade något om en ny bil. Och sen satt de med surfplattan och tittade på grindar och burar. Det är något på gång. Mer nyheter kommer.

Nu undrar ni kanske vad det är för sandlåda med två små myror som matte fotograferat. Men om ni tittar riktigt nog kanske ni känner igen dem. Det är ju jag och Lydia.

Vi har varit på vandring i öknen tillsammans med släktingarna Rolle och Ressu.

Ja, våra mattor var med också, såklart.

Tur att Lydia har lite vitt i pälsen. Annars hade hon nästan försvunnit i ökensanden.

Här kollar Rolle och jag in en spännande doft. Kamel, kanske?

Det är inte lätt för oss killar att hitta lämpliga ställen för att lyfta på benet i öknen.

I bland övergick öknen i berg.

Vi var varma och trötta och letade efter vatten.

Ressu prövade att gräva en brunn, men det gick inget vidare.

Ska vi gå under av törst här i ökenhettan, tänkte han?

Men det kanske finns hopp?

Lydia har hittat lite, lite vatten. Tillräckligt för att fukta tungan och magen.

Och sedan hittade vi mer vatten, så att alla kunde släcka törsten.

Lite gult kanske, men det smakade helt okej. Och snyggt saffransfärgad blev man på köpet.

Jag ska kanske avslöja att det inte var någon riktig öken, utan ett gammalt nedlagt sandtag som vi utforskade.

Ressu var lite kärlekskrank, för det är så många löptikar i hans kvarter.

Men Lydia sade stopp. 

Ta dig inga friheter, fräste hon.

Fast de var goda vänner ändå, förstås.

Jag råkade komma ifrån de andra och hamnade i botten på en ravin när de var uppe på sandåsen. Och så ropade matte på mig. Hon trodde nog att jag skulle ta en omväg upp till henne, men nejdå, Jag tog raka vägen uppför backen.

Det var BRANT, kan jag tala om, mycket brantare än det ser ut på bilden.

Pust, bara en liten bit kvar nu.

Sådär, uppe på toppen. Inte illa kämpat av en 13-åring, eller hur?

När vi hade traskat runt i "öknen" länge och väl tyckte mattorna att vi hade förtjänat ett dopp.

Så då åkte vi till en sjö som heter Gömmaren.

Här hämtar jag en pinne. Egentligen tror jag mattorna var mest intresserade av att vi skulle skölja bort saffransfärgen och sanden innan vi åkte hem.

Lydia ville som vanligt inte simma, men hon gick ut och la sig ner i vatten för att svalka sig.

Rolle och Ressu simmade gärna, i synnerhet Ressu som älskar att hämta pinnar. Men när han kommer i land står Rolle redo...

...att ta över stafettpinnen.

Ja, det var en riktigt härlig majdag vi hade med bästa släktingarna! Vi ser fram mot nästa gång.

Annars har vi gjort lite av varje. I går var Lydia och jag hos veterinären och fick våra årliga sprutor. Och så fick matte recept på tabletter som vi ska äta för att hålla fästingarna borta. Det ska bli spännande att se om det funkar.

I dag är det jag, Totti, som tagit över bloggen igen. Och bytt lösenord. Så det så.

I dag tänkter jag berätta om våra nya grannar.

Herr och fru nötskrika.

De har flyttat in under takfoten på huset rakt över gatan.

Det är bråda tider att få hemmet färdigt innan ungarna kommer. Det är en riktig byggboom på gång.

Och så har de kanske hört talas om att rotavdraget ska trappas ner. Det byggs för fullt nu i alla hus omkring oss.

Undrar om det är inflyttningsfest snart?

Lite bark kan vara bra at täta med.

Varje dag kommer de med nya kvistar.

Det har varit andra spekulanter där och tittat också, men de blir raskt bortmotade.

Jag hoppas att de nya grannarna inte är alltför högljudda, namnet till trots.