Den här veckan har det varit betydligt svalare än förra veckan. Dels därför att solen inte varit lika frikostig, dels därför att matte klippt av oss pälsen. Nu efter Lydias utställning så ansåg hon att det är dags för sommarfrisyr. Lydias päls blev lite väl kort, eftersom matte ville få bort alla tovor och filtningar som gömt sig under lockarna. Lite ojämnt blev det också, så nu går hon under namnet Kebaben. Ganska likt faktiskt, även i färgen.

Eftersom vi inte kunde bada förra veckan, när Lydia skulle vara snygg i håret, så ville matte vara snäll och tog med oss till sjön i måndags.

Varsågod och hoppa i, sa hon. Men eftersom det var kallare både i vattnet och luften så blev det bara ett snabbdopp.

Här ville vi bada, men matte tyckte vattnet såg så jolmigt ut, med en massa frömjöl. Om Lydia badat där kanske hon hade fått samma färg som jag.

Här i Gropen brukar vi få jaga pinnar och bollar, men inte i dag.

När matte såg hur papperskorgen såg ut så fick vi behålla kopplen på.

På 4H-gården har lammen vuxit till sig, men något vidare bordsskick har de inte. Trampa runt i maten på det där viset!

En annan söt liten nykomling hade dykt upp i kohagen.

I kväll var vi på träningstävling i Norsborg. Lydia skulle få träna på att komma in på planen, och göra några moment. Det började med platsliggning, och det gick hyfsat, för att vara första gången med okända hundar. Först satte hon sig upp när matte lämnade henne, men matte gick tillbaka och sa åt henne att ligga ner. Matte stannade visserligen bara tre meter ifrån, men hon var i alla fall glad över att Lydia låg kvar hela tiden trots att ett par hundar sprang till sina förare, bland annat en liten pumiflicka som låg till höger om Lydia.

Men när det var Lydias tur att gå in på planen så hade det börjat regna ordentligt. Om det var regnet eller den pratande tävlingsledaren som var orsaken är oklart, men nu hade Lydia plötsligt glömt allt hon kunnat några minuter tidigare. Hon lyssnade inte alls på matte utan hade fullt sjå att kolla in allting runtomkring. En lyckad linförighets-start och en inkallning fick de i alla fall till, men det var allt. När det var dags för tandvisning ville Lydia inte sitta ner, utan det fick bli på stående tass.

Om matte hade tränat lite oftare med henne så hade det nog gått bättre. Det har varit lite långt mellan gångerna, sedan tältträningen slutade i mitten på mars.

Nu har jag hållt er på halster länge nog. Jag förstår ju att ni är nyfikna på hur det gick för Lydia på utställningen i söndags. Ni ska få veta, men först måste jag ju få berätta hur härligt det var i lördags, när Lydia fick stanna hemma, och JAG fick åka iväg och träna sök med matte. Ni må tro att Lydia blev sur, och att jag blev själaglad när matte och jag for iväg. Inte nog med att jag fick valla rutan, jag fick leta rätt på figgar också, och fick korv i mängder. Matte var ju lite orolig för att jag skulle ha glömt bort hur det gick till, det var ju så länge sen sist. Men det sitter i ryggmärgen, inga problem med tomslagen heller. Allt gick som en dans, och jag hann med en liten lerinpackning också, under vallningen.

Därför var jag helt nöjd med att stanna hemma i söndags när matte och Lydia åkte iväg till Vallentuna på hundutställning.

Bilderna har inte matte tagit själv. Tack snälla Susanne och Gudrun för lånet.

Väldigt soligt och varmt var det, men Lydia hade tur. En snäll championtik delade sitt tält med Lydia och brorsan Rolle, så att deras burar kunde stå i skugga under väntetiden.

Skönt att inte ligga mitt i solgasset.

Lydia tyckte att hundutställning var skojigt, fast hon inte fick hälsa på alla människor och alla hundar. Inte fick hon busa runt med Rolle heller. De var ju tvungna att tänka på frisyren.

Kanske var det värmen som gjorde det, men Lydia skötte sig riktigt snyggt i ringen. Inga ystra hopp på två ben när de skulle springa runt.

En äkta italiensk domare var det, och han ville gärna ha upp hundarna på bordet för att spara ryggen.

Lydia lät sig villigt undersökas och klämmas på.

Och så skulle det springas lite till för att domaren skulle få se hur hon rör sig.

Efter all granskning var det så dags för domarens utlåtande:

Och det blev blått kort, vilket innebär kvalitetsomdömet Very good. Inte det eftertraktade röda kortet som är högsta betyg: Excellent.

Eftersom det bara var fyra tikar i unghundsklassen fick Lydia i alla fall vara med i konkurrensbedömningen och blev placerad som trea.

Lite kul att hon inte kom sist i alla fall!

Så här löd domarens kritik:

Nice head and expression, good coat texture, correct bodyshape, good feet and length of tail, narrow behind when she moves, too happy tail, slightly long in loin.

Betyder ungefär: Trevligt huvud och uttryck, bra pälsstruktur, korrekt kroppsform, bra fötter och svanslängd, trång bak när hon rör sig, alltför glad svans, någon lång i länden.

Glad svans?

Ja, kanske lite för hög svansföring i dag?     

Hur som helst så var det kul att komma dit och titta på alla fina lagottisar, tyckte matte.

För brorsan Rolle gick det bättre. Mer om det finns att läsa på hans och Ressus blogg, se länk här till höger.

Matte och Lydia var också glada att personligen kunna gratulera Rolle. I lördags tävlade han nämligen i lydnadsklass 1 och tog hem ett förstapris med 171 poäng. Lydias brorsa är inte bara vacker, utan dessutom smart!

Nu är det i alla fall färdigsprunget i utställningsringen för det här året. Kanske gör Lydia ett nytt försök nästa år.

I dag har Lydia varit hos frissan Karin och blivit snygg i pälsen inför helgens utställning.

Här är en före-efter-bild. På den vänstra bilden är hon utkardad och badad och på den högra nyklippt. En klar förbättring, eller hur?

Ett oklippt lagottohuvud.

Och ett nyfriserat.

Nu ser Lydia plötsligt lite mindre ut i jämförelse med mig, när en massa päls försvann.

Hon tyckte det var skönt att komma hem och undrade om jag ville leka med bollen.

Så det gjorde vi en liten stund. Fast det är inte mycket man orkar i värmen, Över 20 grader i dag. Det har helt plötsligt blivit sommar. Fast inte får vi bada, inte. Lydia ska ju vara fin ända tills på söndag, så det blir inga skogspromenader och inga dopp i sjön.

Fast det som är bra är att hon inte kan träna sök. så om det blir någon träning på lördag, så är det jag som får vara stand in.

Sen får vi se hur det går med utställningen på söndag. Än så länge har det inte kommit någon nummerlapp, varken med post eller mejl. Det har tydligen blivit något datastrul, så massor av hundar är utan nummerlappar. De ska delas ut på söndag morgon, innan utställningen börjar. Då blir det nog cirkus, kan jag tro. Skönt att jag slipper åka med...

I dag har varit en härlig dag med vackert väder. Som upplagt för sökträning, tänkte matte och packade in oss i bilen. Fast när vi kom fram var det ingen sökträning. Det hade vi missat tack vare att matte har flera mobiltelefoner. Men då skulle matte träna lydnad i stället. Först var Lydia alldeles för upptagen med att kolla in allt och alla, men efter att ha fått sitta i bilen och vänta medan jag tränade så blev hon lite mer motiverad.

I stället för sök gick vi en promenad i skogen.

Lagom blöt lagotto.

Vi kom fram till en sjö och tog ett dopp, så klart.

Härligt friskt i vattnet.

Där fanns en grillplats - alltid lika spännande. Någon hade glömt kvar sallad som jag städade bort.

Lydia testade alla vattensamlingar som vi mötte på vägen

Hopp och skutt och skak! Allt på en gång.

Även om det inte var något sök så blev det fikastund...och vi fick vänta i bilen som vanligt.

På eftermiddagen fick Lydia komma ut i hagen igen. Sedan husse hade säkrat häcken med nyinköpta kompostgaller.

Nähä, nu går det inte att smita genom häcken längre. Lydia funderar på nya vägar ut i friheten.

På kvällen åkte vi till Haninge BK. Det var ju evigheter sedan Lydia tränade agility, så det var på hög tid, tänkte matte. men Lydia tänkte något annat. Hon tyckte agilityplanen var ett ryskligt otäckt ställe, med skällande hundar, skrikande människor, smällande hinder och gunga. Där tänkte hon minsann inte stanna, utan drog och slet i kopplet för att komma därifrån. Då beslöt matte att lägga hennes agilityutbildning på is.

I stället fick jag prova på lite rallylydnad. Det är en lämplig pensionärssysselsättning, enligt matte. Och jag måste säga att det gav mersmak. Jag ser fram emot åttans frestelse, som jag hört Rudi berätta om! Ni kan se länk till hans blogg i fältet till höger.

På det hela taget en ganska trevlig dag, om än inte allt blev som vi tänkt från början.

I dag har det varit varmt, väldigt varmt, säkert närmare tjugo grader. Matte tyckte att det var en lämplig dag att ta ett dopp i Mälaren på promenaden.

Jag doppade mig men Lydia nöjde sig som vanligt med att blöta mage och tassar- och svansen, som hon sedan skickligt viftar bort vattendropparna ur.

Matte hade tagit med bollen som hon tänkte att vi skulle simma och hämta.

Det blev ju jag som fick göra det, förstås.

Lydia väntar tålmodigt vid stranden.

Sedan hakar hon på.

Och när jag skakar vattnet ur pälsen passar hon på.

Hon snor bollen och springer till matte för att inkassera belöningen.

Matte kastade ut igen, och jag hämtade.

Och Lydia står redo för att sno bollen igen - vilket hon lyckades med.

Sedan kastade matte bollen igen. "Skynda dig att hämta, Totti", sa Lydia.

Men nu hade jag tröttnat. "Hämta den själv", sa jag. Men det tordes hon förstås inte, så nu har den nog seglat ut i Östersjön.

Fast Lydia var lika glad ändå, vi har ju massor av andra bollar hemma.

Det hade kommit lamm i hagen.

Det märks att det är barnkammartider i naturen just nu. Fast den här gåsen hade bara en enda liten gässling att ta hand om.

Våra körsbärsträd blommar. Det har varit ett omväxlande väder i dag, både solsken och regn. På den här bilden är himlen blå.

Men åt andra hållet var den hotande grå.

En liten regnbåge fick vi också se.

I morgon ska det visst också regna. Bara det inte börjar åska, för det är det värsta jag vet, näst efter fyrverkerier.

Dripp, dropp...det plaskar och porlar ute. Skönt att ligga inne och ta igen sig när det regnar. Vi har varit på resa och jag måste erkänna att det tar på krafterna att åka bort.

Vi åkte till Småland, matte, jag och Lydia. Husse fick stanna hemma och måla i köket. I Småland passade vi på att hälsa på hos mattes alla syskon och ta långa sköna promenader i det vackra vädret.

I Bokhultet hade bokarna just slagit ut. Skirt grönt och vackert.

Vi hälsade på hos Nicko och vandrade runt bland maskrosor och förgätmigej.

Matte tyckte att Lydia och jag skulle posera bland vitsipporna. Vi var högst motvilliga, för det fanns så många diken att besöka.

Lägg märke till Lydias framben - nästan lika bruna som kroppen.

Äppelträden börjar snart blomma.

Vi passade på att gå längs Växjösjön och jag attackerade vattenstrålarna i dricksfontänen lika ivrigt som förra sommaren, men inga bilder blev tagna. Och inte en enda tennisboll hittade jag? Det brukar annars ligga fullt av dem i buskarna runt tennisbanorna.

I måndags åkte vi och moster G till Öland. Vi besökte Ottenby, åkte runt och tittade på det vårfagra Öland och avslutade med att fika hos taxen Tindra i Sättra och hennes husfolk. Trevligt värre, tyvärr tog matte ingen bild av Tindra, men väl av blommorna utanför tomten:

Orkidéer, maskrosor och gullviva.

På Ottenby fanns det massor av fåglar och massor av fågelskådare.

Den här svanen kände sig nog uttittad där den låg och ruvade.

Gråsäl och knubbsäl låg ute i vattnet och solade, tyvärr lite för långt bort för att det skulle bli några bra bilder. En huggorm såg vi också, men den tog matte ingen bild av.

Vid hamnen i Gräsgård stannade vi för att gå en promenad och där skrämde jag upp två harar. Tyvärr hade jag koppel på, annars kunde det blivit en lustiger jakt.

En riktigt trevlig Smålands-Ölands-resa blev det, med god mat och trevligt sällskap. På vägen hem stannade vi till i Emmaboda och hälsade på hos Király, Impe och Hojt. Jag stannade kvar i bilen eftersom jag inte är så förtjust i ystra ungherrar. Lydia fick följa med in, men var osedvanligt blyg och stillsam. Hon tyckte nog att grabbarna var lite framfusiga.

Till och med lille Hojt var hon blyg för, vågade sig nära bara för att ta en liten godbit. Eller så var hon bara utmattad efter att ha varit på resande tass i flera dagar, för sen vi kom hem har hon sovit mest hela tiden.

För er som är nyfikna på mer om Lydias MH kommer här ett protokoll över hennes reaktioner. Matte har även lagt in mina resultat i avvikande färg, hoppas att det blir begripligt. Jag gjorde ju MH 2003.

Längre ner kommer även två små filmer från Lydias MH. Husse var ju där med videokameran i högsta hugg. På grund av tekniska problem kom inte allt med, men mycket nöje i alla fall. Om ni tycker det blir konstigt under punkterna 3a och 3b så beror det på att man gör den övningen två gånger, och det kan skilja lite i resultatet.

Här kommer fortsättningen: