I går morse vaknade vi till en värld inbäddad i vit rimfrost. Termometern visade minus 17,9 så det var lite kallt om tassarna, men ack så vackert.

Solen har skinit i dagarna tre och vi känner oss alla lite upplysta. Jag har visserligen haft lite problem med köldkramp i tassarna, men matte har beställt fleecetofflor åt mig på nätet, så nästa gång kylan kommer ska jag testa dem.

Här är lite vinterbilder från fredag och lördag. Om man klickar på dem blir de större:

Såklart blev det lite bilder på mig och Lydia också.

Här poserar vi snyggt med Mälaren i bakgrunden.

Så fort vi fått klarsignal att poseringen är över så blir det kapplöpning fram till matte och godisbitarna.

Nu har isen lagt sig. Jag fick tillåtelse att gå ut och testa, men för säkerhets skull med säkerhetslina på.

Jo, den höll även för mina modiga 17,4 kilo. Jo, ni hörde rätt. Jag har faktiskt gått upp i vikt lite över julen. Så nu stundar hårdare tider. Även Lydia har gått upp lite, och väger nu 12 kilo. Men hon behöver inte hålla igen, säger matte. Livet är inte rättvist.

I går var det så kallt att vi hade täcken på promenaderna. Men det gick bra att hämta bollar i alla fall.

Här kommer jag!

Och Lydia!

Full rulle!

Det är skönt att snön i rasthagen är upptrampad. Tidigare i veckan drunknade bollen i pudersnön så att vi fick leta och leta.

Som ni kanske minns att jag skrev sist så hade ju mycket av snön smält bort. Men det har fyllt på lite då och då, senast igår kom det två decimeter, så nu är världen vit igen.

Härlig fluffig snö. I går var det lite varmare så då blev det massor av snöbollar på benen, men i dag fastnade det inte lika lätt.

Jag roade mig med att lyssna efter möss.

Tyckte att jag hörde nåt här.

Kanske ska gräva lite och se om där finns nåt. Jag kan roa mig med musjakt hur länge som helst.

Lydia har inte alls förstått nöjet i gnagarjakten. Hon står och hoppas på att jag ska jaga henne i stället.

Någon träning har det inte blivit på ett tag, men nu är i alla fall Lydia anmäld till en lydnadskurs - inomhus. Matte ser mycket fram emot det. Lydia är mer avvaktande. Hon hade nog hellre sett att de gick en kurs i bollkastning, för det är det roligaste hon vet. Kursen börjar inte förrän i slutet av januari, så de har lite tid på sig att fräscha upp momenten. Om det bara inte kom en massa ny snö hela tiden... 

Jo, vi överlevde nyårsafton, även om det var tufft. När det pangade som mest sökte jag skydd i badkaret. Det var i alla fall skönt att det pangade lite mindre inför nyårsafton än det gjort tidigare år. Vi kunde till och med gå ut kvällen före nyårsafton utan att bli ihjälskrämda.

Kanske våra Dap-halsband hade lite effekt, för jag kunde till och med äta lite mat under nyårskvällen, och gå ut och lätta på tryclet vid 20-tiden. Lydia höll sig tills det smällt färdigt, vid 01-tiden. då var tolv timmar sen sist.

Nu är det ju tyvärr så att en del har lite krut kvar, så det fortsätter att smälla då och då, men inget mot tolvslaget som tur är. På nyårsdagen gick Lydia, jag och matte en rejäl promenad. Vi stannade till i Gropen, där matte tänkte kasta lite bollar som vi skulle på springa och hämta. Hon hann kasta två bollar innan det kom en familj och började plocka fram grejer. "Tänker ni skjuta smällare?" frågade matte. "Jo, men de smäller inte så högt", svarade pappan i familjen. Varken matte, Lydia eller jag ville stanna kvar och höra hur högt de smällde så vi skyndade oss i väg.

I dag har vi varit och hälsat på en god vän och inspekterat hans nya sambo.

Benny heter han. Vi gick först en promenad ihop, och sen hälsade vi artigt, och därefter gick vi hem till dom för att fika. Men sen var jag tvungen att lära Benny en läxa, för han blev lite närgången när jag var fullt upptagen med att inspektera deras kök. Jag ville ju visa vem som bestämmer. Då blev matte sur på mig. Och Benny blev nog också sur, för han ville inte vara med oss, utan la sig i ett annat rum. Ja, jag tog kanske i lite väl mycket. Fast sen gick vi en promenad till och då verkar Benny ha förlåtit mig. Och så blev han lite kär i Lydia. Han är nog en trevlig prick, fast jag är ju lite känslig när det gäller kök och mat och sånt. Där vill jag inte ha någon konkurrens. Men Lydia får han gärna stöta på, det gör inget.

Som ni ser var det lite snö kvar på fälten där vi gick men annars har det mesta smält bort de senaste dagarna.

Så här mycket snö var det på altanbordet på juldagen. Nu är det inte ett snökorn kvar, så nu kan vi gå ut och fika vilken dag som helst. Och vet ni en sak? Det har börjat bli lite ljusare för var dag som går...