Så är vi inne i Advent. Stjärnorna i fönstren och ljusstakarna är på plats. Fast så värst mycket julstämning är det inte än. Helgen präglades mer av höststorm. Vi hade besök av Berit, fast hon hade inte så mycket krafter kvar efter att ha sopat rent på väst- och sydkusten. Lite fläktade det här också.

I lördags  blev jag först väldigt besviken när matte och Lydia for i väg på egen hand och tass. Jag trodde de skulle på sök utan mig. Men det visade sig att de hade åkt till Sollentuna på klippkurs.

Lydia hade tillbringat nästan hela dagen på trimbordet. Jag avundades henne inte.

Ganska snygg blev hon i alla fall, även om matte hade klippt mer på sin sida av huvudet, än kursledaren Karin hade gjort på sin. Meningen var ju att matte skulle klippa likadant som Karin, men matte råkade klippa lite för mycket. Men från sidan syns det inte.

Lydias bror Rolle, stackaren, var också där.

Som ni förstår var jag därför inte så orolig när matte och Lydia åkte i väg i går igen. Jag trodde ju de skulle åka på något annat obehaglig. Men det visade sig att de skulle roa sig ordentligt. De hade varit på agilityträning i ridhus! Och det ska tydligen ske varje söndag hela vintern! Är det orättvist eller är det orättvist?

Fast det är klart, det är ganska skönt när husse och jag får gå på promenad i lugn och ro, utan någon Lydia som far omkring och ska bitas och skälla.

I dag sken solen och matte tog kameran med för att ta några fler bilder av Lydia för att visa hur fin hon blev efter klippningen. Ni får själva döma om matte fick godkänt eller ej:

Det var allt för i dag! Nu ska jag skriva på min önskelista!

Jag får väl ta mig i kragen (bildligt talat) och skrapa ihop några rader, fast det inte finns så mycket att blogga om. Utom vädret förstås. Det är milt och skönt, rosorna slår fortfarande ut, fast matte noterade i dag att två knoppar Ingrid Bergman hade försvunnit spårlöst. Vi misstänker Bambi och hans anhang.

Det har inte hänt så mycket för övrigt. I tisdags tog vi en rejäl skogpromenad vid Gömmaren där vi inte varit på flera år. Och där kunde de ha fått leta efter oss, om inte matte haft med sin gps, så hon kunde vända när hon såg att vi gick åt fel håll. Fast hon hade ju med en skicklig sökhund förstås, så om hon gått vilse kunde jag ju leta rätt på henne. Frågan är vem som skulle letat rätt på mig?

I dag har Lydia utsatts för pälsvård. Först var det kardning och tovskärning.

Så här fluffig blev hon efteråt.

Hon ser inte så mycket, gardinen är i vägen.

Alldeles trött blev hon av putsen och ansen.

Inte nog med det, efter kvällspromenaden skulle hon badas.

Nu är hon inte så fluffig. Liknar mer en urvriden skurtrasa.

Allt detta är för att hon ska på klippkurs på lördag. Som tur är ska inte jag med, så jag slapp pälsvård och bad i dag. Fast häromdagen klippte matte bort massor av päls runt tassar och inne i trampdynorna på mig, så att jag ska torka snabbare när vi varit ute. Det är bra, och så fastnar det inte lika mycket snö, när den väl kommer. För den kommer väl?

I dag är det precis en månad kvar till julafton och på söndag är det första advent. Vi får se om husfolket hinner få fram något adventspynt och några ljusstakar till i morgon kväll.

Jodå, vi lever och har hälsan både två och fyrbenta. I fall ni börjat undra. Det har bara varit lite ont om tid och inspiration att blogga.

Lydia och jag har varit på pensionat och vilat upp oss lite, medan matte och husse for till sydligare nejder. De kom hem och luktade kamel och såg väldigt nöjda ut. Men nu är vardagslunken igång igen. I torsdags kväll var vi på lydnadsträningen i Norsborg för första gången på länge. Oj, vilken motivation vi hade, både Lydia och jag. Härligt att få jobba lite.

Trevlig helg!