I dag är det en alldeles särskild dag. En viktig person fyller år: Harry Potter.

Jovisst ja, några till, förstås. Lydia och hennes sex Risungssyskon blir ett år i dag.

Hon har blivit uppvaktad, må ni tro. Present har hon fått och extra godis i middagsskålen. Vilket drabbade även mig.   I kväll vankas det inte tårta, men väl glass och det är ännu bättre tycker jag. Det är inte så dumt att ha småsyskon som fyller år.

Ett år gammal är hon, 11,5 kilo tung. I tisdags var hon hos veterinären och fick sin ettårsspruta. Jag slapp följa med och det var tur det. Annars hade jag fått skämmas. Hon skrek så gällt så både matte och tjejen som skulle sticka hoppade högt. Själv har jag aldrig låtit minska gny undslippa mig när jag fått mina sprutor.

Hon har inte löpt än. Synd tycker jag, men matte är nöjd med att det dröjer. Hon är lika sprallig fortfarande, men hennes besatthet av att äta har dämpats. Ibland tvekar hon faktiskt innan hon hugger in. Jag brukar försöka sno åt mig hennes mat också, men matte och husse vaktar som hökar över matskålarna.

Som present lät jag henne brottas med mig lite, det gillar hon. Familjen hade också köpt present.

  Här väntar hon otåligt

Mmmm...säkert något gott, tänker hon.    Tackar  Tjoho, iväg för att öppna   Men vad var det i paketet? Något som piper. Lydia, mesen, blev rädd.   Hon närmar sig försiktigt.  Men snart hade rädslan försvunnit, och hon bar stolt på sin skunk.   God att tugga på   Och pip i båda ändarna hade den  Och flyga kunde den...om mellanmatte hjälpte till   Ge hit!  Den är min!  Jag gillar också skunkar, så jag lurade Lydia att leka med presentpapperet i stället, så att jag skulle kunna dissikera den i lugn och ro. 

Men familjen grep in och gav den tillbaka till Lydia. Den kan i alla fall få vara hel under själva födelsedagen, sa matte.

Ja,ja, kvällen är lång. Vi får väl se. . . 

Sommaren rullar på. I dag var Lydia och fick sin ettårsvaccination och i går blev vi avmaskade, både hon och jag. Matte passade på att väga henne när vi var hos veterinären: 11,5 kilo tung har hon blivit.

För er som tycker att det blivit lite väl mycket Lydia i bloggen på senare tid så kommer här ett välkommet avbrott. Matte tjuvfotade mig när jag var på såpbubbeljakt härom dagen. Bilderna talar för sig själv:

Som ni ser på sista bilden lyckades jag fånga en och annan. Så nu är jag ren och fin i munnen. Behöver inte borsta tänderna på ett halvår.

Jaha, i dag var det så den stora dagen, då Lydia och hennes bror Rolle skulle göra sina premiärvarv i utställningsringen. De gav sig i väg i svinottan, halv sex var det avresa mot Köping. Själv kunde jag somna om i godan ro.

Väl framme tog de plats vid ringside. Först lite efter tio var det Lydias tur, så hon fick vänta en stund i den nyinköpta canvasburen.

Vädret var lite ostadigt, så matte hade förberett med regnställ åt både sig och Lydia. Det är ju fruntimmersvecka, och då kan allt hända. Men regnet dröjde, och kom just när det var deras tur i ringen. Och då var det så dags. Hundar kan inte visa upp sig i galonbyxor, och matte insåg att det skulle bli alldeles för svettigt att springa i regnställ, så det var bara att finna sig i att bli blöt. (alla bilderna har tagits av Rolles matte Susanne)

Men som ni ser på Lydias alldeles för glada svans hade hon inget emot vädret, trots att vinden riste i tälten runt ringen. Hon trivdes som fisken i vattnet. Eller som en hund i hundväder.

Det var juniorklass de startade i.

Lydia hade inget emot att vänta på sin tur. Det fanns massor av skoj att titta på i och utanför ringen, tyckte hon.

Själva domarbesiktningen gick bra. 

Lydia hade inget emot att domaren kände och klämde och tittade i munnen.

Domaren var snäll och vänlig, tyckte nybörjarmatte.

 Men han var inte riktigt nöjd med mattes och Lydias ringspring.   Lydia hoppade på två ben, skuttade och snurrade, eller drog i kopplet.

   Några korta ögonblick föll hon in i något som liknade trav.

Men det var inte tillräckligt för att domaren ordentligt skulle kunna bedöma hennes rörelser. Därför blev hon placerad sist i klassen, men fick ändå  högsta kvalitetsbetyg: Excellent.

Kritiken var också ganska bra:

Välbalanserad, bra huvud och uttryck, bra hals, utmärkt kropp och benstomme, rör sig väl, väl presenterad, välvinklad fram och bak.

Ja, det var den debuten. Matte tyckte nog inte det gav mersmak. Vi får se när det blir nästa gång. Kanske om ett år...när Lydia sansat sig lite.

Hur gick det då för Rolle? Ja det får ni läsa i hans och Ressus dagbok på www.ressu.se.

När Lydia och Rolle var klara i ringen gick de längst bort på fältet, och där fick ungdomarna springa lösa och rasa en stund. Säkert helt emot reglerna men kul. Sedan fick de försenad frukost innan de gick med mattarna på shoppingtur bland stånden. Och då köpte de väl något gott till storebröderna som väntade hemma, tänker ni nog? Jo, pyttsan. Varsitt par gummistövelkängor fick tanterna, det var allt. Snålmattar, säger jag bara.      

Ja, ni minns kanske att matte skulle på egen utflykt i onsdags. Hon skulle titta på fler valpar, minsann. Hon hälsade på hos Hippie, Stina och de andra på Ekerö. Som tur fick jag och Lydia stanna hemma. Jag minns nog hur det var sist. Mobbad är rätta ordet.

 Matte fick också utstå omild behandling, men det verkade inte bekymra henne ett dugg. 

 Det var Ida och hennes skara västgötavalpar som skulle beskådas. Hiskeligt vilken lång tunga du har mamma, säger nog den här valpen.

 Ja, den här var inte så pjåkig den heller.

 Hurra mjölkbaren har öppnat, jublar valparna när mamma kommer in i valphagen.

 Alla vill ha samma leksak, som vanligt.

            En kattunnel är en jätterolig valpleksak  Nu hjälps vi åt att rycka loss pinnen till tälttaket.

Vi vill följa med, ropar alla småttingarna när matte skulle åka hem. Som tur är lyssnade hon inte.

Hon hade haft väldigt trevligt i alla fall, med valpgos, fika och hundprat. 

Här hemma har vi tagit det ganska lugnt. Matte spanar efter fjärilar i lavendelrabatten, men de verkar inte ha hittat dit än.

 En och annan kommer, men inte de där stora. färgranna som matte vill plåta.

   Humlor och bin finns det däremot i överflöd.

I går testade Lydia sina krafter. Hon hittade en rejäl pinne som hon bar hem, stolt.

 Matte vägde den. 1,1 kilo tung var den.

 Bra träning inför tungapporten. Och så kan husse ha den att elda med till vintern. Om inte Lydia har ätit upp den innan dess.

I morse åskade det. Ruskigt värre. Jag gömde mig i badkaret medan Lydia kröp in under husses säng. Men det drog förbi ganska snabbt och sen ville jag ha frukost. Men Lydia vågade knappt äta, hon hade fullt upp med att lyssna om åskan skulle komma tillbaka. Och inatt ska det kanske åska igen...      

Nu ligger jag lite efter i bloggandet igen. Därför få ni nu höjdpunkterna från måndagen och tisdagen.

I måndags började husse och matte sin semester och det firade husse med att grädda pannkakor. Uppskattat av alla, i synnerhet av mig och Lydia.

Vi sitter i givakt, väntar på kommando.

Slufs, glufs.

Ja, i tisdags var det ju dags för Lydia att få sin nya frisyr inför söndagens utställning. Vi åkte till Karin i Sollentuna, och så här fin blev Lydia.

Prydlig och fin. Nu gäller det bara att hålla henne undan från regn, grus, damm, frön, lera och vattensamlingar fram till söndag.

En liten före-efter-bild så att ni kan se skillnaden mellan söndag och tisdag.

Nu ser man ögonen lite bättre.

I går var matte ute på egen hand och tog en massa bilder. Kanske får ni ett smakprov senare i dag, eller i morgon.

Jag älskar att bada. Utomhus. Men att duschas, shamponeras och balsameras i badkaret är inte min melodi. Som tur är skapp jag den här gången. Det  var Lydias tur.

Hon ska ju på utställning på söndag, och det är ett fasligt sjå med förberedelserna. Både i torsdags och i lördags ägnade sig matte åt att karda och tovskära och få bort tovor och frön ur pälsen.

Så här uppburrad såg hon ut när de var klara.

Ganska mycket överflödig päls så här på sommaren.

 Ingen vidare utsikt har hon.

I går kväll var det dags för bad.

 Ren ska hon bli. Jag höll mig på behörigt avstånd.

Ser ni den anklagande blicken?

 Äntligen klar. Bara lit blås med hårtorken kvar. Lydia är lite knasig för hon gillar faktiskt hårtorken.

Det har blivit något svalare senaste dagarna och till och med kommit en och annan regnskur. Ganska skönt tycker jag.  I synnerhet som jag fått tillbaka min klåda från förra sommaren. Men matte behandlar med specialshampo, så förhoppningsvis ska det gå över.

I går kom brev med nummerlapp för Lydias utställningsdebut den 24 juli i Köping. Skönt att jag slipper åka med. Matte började bli lite nervös för hur hon ska få bort alla Lydias tovor i pälsen innan dess. Lite frisering måste det nog också till, men där tänker matte anlita proffshjälp.

 Lite vildvuxen, men vacker, precis som lavendelrabatten i bakgrunden.

 Det gäller att träna lite på att ställa upp snyggt för domaren. 

Men det är väldigt vad Lydia ser lång ut? Beror det på objektivet eller ska hon ställas i taxklassen? Kanske något man kan fixa i Photoshop?

Själv håller jag mig undan. Skönt att vara kortsnaggad och slippa utställningsbestyr. Fast jag får vara med på bild ändå, för att matte vill visa hur vacker lavendelrabatten är just nu.

Hallonen har mognat och jag låter mig väl smaka.

Mmmm...jättegott.

 Lydia gillar också hallon, men mest bara att plocka dem. Hon tar ett hallon, lägger det på gräsmattan, smakar, spottar ut och så går hon och plockar ett till. Jag passar på att äta upp dem hon lämnar. Matte anklagar mig för att ha tränat Lydia att plocka åt mig, men det är bara ont förtal. Jag kan väl inte rå för att hon är lite kräsen?

Det växer annat i trädgården också.

Ett fyrklöver har matte hittat. Hon har pressat det och lagt det i Lydias tävlingsbok. Vi får se om det för någon tur med sig...         

Sommaren tuffar på med obönhörlig värme och flödande sol. Man börjar vänja sig så smått. Hallonen mognar på buskarna och överallt lyser det rött av smultron. Det verkar vara ett riktigt smultronår i år.

Vi promenerar så lite som möjligt mitt på dagen, om det inte bjuds tillfälle till bad. vilket gårdagen gjorde. Vi tog bilen till havet och strålade samman med Rolle, Ressu och deras matte. Vi badade av hjärtans lust, men av rädsla för att tråka ut er avstår vi från fler badbilder. I stället får ni några bilder från det som hände efter badet.

 Knubbiga lår och rosa trampdynor?

 Mjölkstinna magar?

Skrynkliga, mjuka, en aning tilltryckta nosar?

Jo, vi hälsade på hos Ressus kompisar Knodden och Myra.

 Knodden

De fick tillökning i familjen för ett tag sedan, och eftersom matte är så svag för engelska bulldoggar så bad hon att få avlägga visit.

Jag och Lydia fick vänta i bilen, som tur var. En hel pirayaflock kan vara i mesta laget.

 Matte hade köpt med en leksak, men pirayorna var måttligt intresserade. 

Äkta vara ska det vara. Mattes tår fick ta värsta stöten. Kameraväskan var också populär.

Knodden och Myra övervakade så att allt gick rätt till och barnen skötte sig.

 Och det gjorde de. Det var nämligen så varmt, så de små somnade.

       Och sov och sov medan matte funderade på hur hon skulle kunna smuggla ut en av dem i kameraväskan. Men de var för stora. Eller kameraväskan för liten, tack och lov. Nu när Lydia vuxit till sig lite tycker jag vi ska ha det lite barnfritt här hemma.

Lite lydnadsträning blev det också i torsdags kväll, på Norsborgsklubben. Lydia gladde matte med att visa lite framsteg. De gjorde en följa John-övning med en grupp okända hundar och Lydia höll kontakten över förväntan. Med tanke på hur lite de tränat så är det förvånande att Lydia kan något över huvud taget. Men nu ska det bli bättring, har matte lovat. Vi får väl se hur det blir med det.