I dag fyller Lydia två år. Inte för att det märks, hon är fortfarande yster och vimsig som en halvårsvalp, men firas ska det ju ändå. Fast just när vi skulle öppna paket och fika så började det dundra och hagla. Så då drog Lydia och jag oss tillbaka till husets våtutrymmen medan åskvädret drog förbi.

Senare blev det i alla fall paketdags.

Jag erbjöd mig att hjälpa till att öppna, men Lydia drog sig undan för att öppna presenten i lugn och ro.

Husses sköna tv-fåtölj fick duga.

Åh, en ny fin boll!

Jag krävde genast att få testa den. Jag tänkte att hon kanske ville ha ett expertutlåtande om kvalitén.

Men matte...lämna tillbaka den till Lydia? Hon har ju bara sönder den. Vem är det som är uppkallade efter ett fotbollsproffs - hon eller jag?

Lydia fick tillbaka sin boll. Men vänta bara. I morgon ska jag leka med den, så det så!

Efter middagen åkte matte och Lydia i väg på kantarellkurs. Det är tre kvällar i rad och matte hoppas att Lydia ska lära sig leta kantareller. Matte saknar nämligen svampögon och tyckte att det behövdes en svampnos i familjen. Som kan leta efter annat än tryffelsvamp.

Så här går det till på kantarellkursen. Hunden får titta på svampen,

Nosa på den...

Och belönas med en godis.

Mums, tyckte den här tjejen.

Läter väl enkelt eller hur? Och Lydia började väldigt bra i går kväll, duttade på kantarellen och fick korv gång på gång. Men så hände något som skrämde henne och sen ville hon inte vara med. Och nu ikväll ville hon gå hem efter fem minuter? Hon ville inte ha korv och inte ens den nya bollen kunde pigga upp henne? Matte fick hemläxa för att de ska komma ikapp inför sista kurstillfället. Fast jag tycker att jag kunde få följa med i stället. Och matte tror nog att jag skulle bli en utmärkt kantarellhund men hon är rädd att jag ska äta upp alla kantarellerna.

En trevlig labradortjej var också med på kursen

Och den här snyggingen, som faktiskt är till hälften lagotto. Andra hälften är rottweiler.

Hon var ett riktigt charmtroll, sa matte.

Ja, det blev en hejdundrande födelsedag. Vi passar på att sända en hälsning till Rolle, Conti och Gordos och de andra syskonen i kullen.

Lydia 4,5 vecka gammal.

I dag har vi haft en riktig höjdardag. Rolle och Ressu bjöd in oss till tryffelsök med fika efteråt.

Lydia fick börja och hon letade flitigt, men hade nog alldeles glömt hur tryffel växer för hon tittade mest upp i luften. Det hjälpte inte att matte pekade.

Sedan var det min tur. Jag hittade tryffel, förstås, och hann även sätta i mig en bit innan matte hann fram.

Här nånstans ligger den, jag ser ju snitseln.

Därefter tog det riktiga proffset över. Ressu hittade sina tryfflar fort och lätt.

Och han sväljer dem inte.

Utan han går till sin matte och byter dem mot en köttbulle. Om ni undrar varför tryfflarna är vita så beror det på att de är inslagna i kaffefilterpapper, för att synas bättre mot den svarta jorden.

Därefter var det Rolles tur.

Även han hittade tryfflar utan att äta upp dem.

Sen fick Lydia pröva igen. Den här gången fick hon lukta på en tryffel först och då gick det upp ett liljeholmens. Nosen åkte ner i marken och vips så fick hon träff.

Matte blev glad och belönade med korv.

Efter tryffelsök och lite skogsspring gick vi hem till Rolle och Ressu för att fika.

Och de har pool! Värsta lyxen.

Motvilligt lämnade jag plats åt Lydia.

Men hon tordes inte hoppa i. Hon var väl rädd att hon inte skulle bottna.

Äntligen fikadax. Ett härligt jumbokex att gnaga på.

Lydia den tokan ville först inte ha, utan lämnade sitt kex på gräsmattan, så att Ressu kunde ta en smakbit. Sen tog hon det och gick och la sig under en buske för att fundera vad hon skulle göra med det. Till slut bestämde hon sig för att äta upp det. Då hade vi andra ätit klart för länge sen.

Som avslutning tog Risungs-syskonen en brottningsmatch på gräsmattan.

Lika tokiga som vanligt. Själv tyckte jag det var skönast att ligga och smälta maten i solen.

Här är en liten film, så att ni kan se vilken fart de har:

Ja, en riktigt höjdardag. Och jag tror att matte och husse också var nöjda med trevligt samspråk och härlig fikastund. Stort tack till Rolle & Ressu med husfolk från oss alla fyra.

I dag har vi gjort en liten utflykt, till Siggesta gård på Värmdö. Skogspromenad blev det, och fika förstås.

Varmt, trots att vi både fått bada i sjön och fått vatten att dricka.

Det bästa med Siggesta var att de hade en hundrastgård där man kunde springa, och det gjorde vi.

Matte hade tagit med bollen.

Lydia blev ivrig, som vanligt.

Efter ett tag tyckte jag att det blev för svettigt (kolla min tunga) så Lydia fick fortsätta på egen tass.

Och det gjorde hon så gärna.

Det har blivit många dopp den här veckan och i morgon ska det bli uppåt 30 grader varmt, så då hoppas jag på en simtur.

Sommaren rullar på och de två senaste dagarna har vi haft soligt och skönt väder utan åskmuller. Det enda molnet på himlen är en viss, yster lillasyster.

Här låg hon i hundrastgården i går morse och så snäll och vänlig ut.

Men så får hon syn på ett byte.

Och bytet är jag som i godan ro strosar runt och luktar på blommorna.

Då blir jag attackerad både bak...

...och fram. Det enda att göra är att låtsas som om det regnar. Fast det var sol.

Undrar när hon ska lugna ner sig min syster-yster?

I går eftermiddag tog vi en tur till sjön. Matte kastade i en boll åt Lydia. som genast tittade vädjande på mig.

Jag simmade naturligtvis ut för att hämta den. Jag ville ju inte att den skulle gå förlorad i vågorna.

Lydia väntade på grunt vatten.

Sen gjorde hon som vanligt allt för att sno bollen.

Glöm det, sa jag. Fast det skulle jag inte ha sagt, för då tappade jag bollen. Ja, resten förstår ni själva.

I dag tog vi med matte och husse ut i skogen. De behövde en rejäl långpromenad, tyckte jag. Men de sölade och stannade hela tiden och ville plocka blåbär.

Ganska tråkigt att vänta medan de gick dubbelvikta i blåbärsriset.

Lydia hade sina egna idéer om hur vi skulle fördriva tiden medan matte och husse sölade.

Men det tyckte jag inte var några bra idéer så jag flydde.

Lite blåbär blev det, och en god paj till kvällsfikat. Men mer än så orkade inte husse och matte plocka. Och det var nog tur det. För hade vi stannat längre hade de nog blivit uppätna av myggen

Och jag hade blivit uppäten av Lydia.

Lydia tyckte det var kul med blåbärsplock - men ansträngande. Efteråt fick hon lite rulle-övningar medan jag väntade i bilen. Husse gömde sig bakom ett träd och sedan skickade matte Lydia att leta rätt på honom. När hon kom fram fick hon inte godis utan en lösrulle. Hon fattade rätt snart att hon skulle ta rullen och springa tillbaka till matte. Fast hon släppte förstås rullen innan hon var framme. Men för att vara första försöket ute i skogen så var det ändå bra. Förut har de bara testat hemma på gräsmatten - en gång. Hon är inte så dum min lillasyster. Och när det gäller sök så är det bra att ha energi och spring i benen.

Ett obehagligt vädersystem har lagt sig till rätta över våra nejder just nu. Åskan dånar var och varannan dag. I dag mullrade det i flera timmar och regnet strömmade ner. Det är riktigt otäckt, men som tur är kan jag krypa ner i vårt badkar. Världens bästa skyddsrum när det dånar och smäller.

Men plötlsigt sken solen och vi kunde gå ut och njuta i trädgården. I kväll har det regnat lite igen, men utan åska och vi hann precis in från kvällspromenaden utan att bli blöta.

 En stilig regnbåge bröt fram.

Alltid något positivt med regnet.

Det sägs att det ligger en kruka med ben begravd där regnbågen slutar. Jag tror jag ser var det är. I morgon ska jag rymma dit och gräva lite.

Men det regnar inte varje dag. I måndags sken solen hela dagen så tog matte och husse en cykeltur till Nyckelviken. Lydia och jag slapp följa med, och det var tur, för matte har inte köpt någon cykelkärra till oss ännu.

I Nyckelviken hittade de ett fint badställe, men det var redan upptaget.

Synd, för det ser riktigt härligt ut.

När matte och husse kom hem blev det i alla fall fika i trädgården, med godisletning.

Då blev Lydia glad. Och jag också. I kväll har vi ätit rabarberpaj och glass fast Lydia och jag fick utan paj, bara glass. Helt OK, tycker jag.  

I skogen kan man just nu hitta massor av saker.

Smultron till exempel.

Stora, saftiga blåbär.

Små, söta kantareller.

Figuranter med korv i snusdosor. Här har Lydia nosat rätt på M och väntar lystet på att han ska öppna locket.

Och MYGG! I dag på söket var det massor av mygg. Men matte var så här glad, för då fick hon användning för sin fina myggjacka som hon köpte i Kosta förra sommaren. Och stigledaren E var också glad, för hon hade en fin mygghatt. Lydia klarade sig utan. Hon springer så fort att inga myggor hinner sticka.

Jag kan för övrigt tillägga att Lydia skötte sig bra i dag. Letade duktigt och kom när matte ropade, åtminstone för det mesta   

Hå hå ja ja. Jag trodde att det skulle bli härligt med semester. Matte skulle ha massor av tid över för långa promenader, badutflykter, fikastunder och annat trevligt. I stället har hon och husse stuckit iväg med bilen och gjort av med pengar på helt onödiga saker. Som plantor och målarfärg. Och när hon har tid över...då sätter hon igång med kloklippning, bad, örontvätt och pälsputsning i största allmänhet.

Så numera är både Lydia och jag sommarklippta och välansade. Men lite trevligheter har vi också hunnit med. I går åkte vi till Norsborg för att träna lite lydnad. När vi tränat färdigt ville matte ta en bild som hon kan ha överst i bloggen, något med sommarmotiv i stället för de tidiga blåsipporna som vi har där nu.

Här matte, sa jag. Här är väl ett bra motiv. Jag på balansbommen med det gula fältet i bakgrunden.

Fast att få Lydia att stå still för en bild var inte lätt.

Hon for runt som vanligt, och försökte bita mig.

För en kort stund lät jag mig lockas med i den ystra jakten.

Man vill ju visa att man är en pigg pensionär.

Och att jag fortfarande kan finta bort lilltjejen om det behövs.

Det var inte så många hundar där i går, men Majken var också på springhumör.

Hon kan se skräckinjagande ut, men det beror mest på vindfladder i boxerläpparna.

Efter spårngmarschen åkte vi hem till Frodo för att kolla in hans nya lillebror.

Dijon heter han. Han är bara nio veckor än, så Lydia och jag fick stanna i bilen medan matte bekantade sig med honom. Vi hoppas ju få se honom på söket så småningom. Rasen hade ett långt och krångligt namn, berger des pyrenées à poil long. Söt som socker, tyckte matte.

Nu ska jag se om det inte kan bli lite kvällsfika i alla fall. För fika, det tycks de ha tid för, familjen.

I dag var det mattes första, riktiga semesterdag. Och vad passade bättre än att fira det med att åka och bada? Ingenting förstås, i synnerhet inte som solen strålade. När det dessutom visade sig att Rolle och Ressu inte hade något särskilt för sig, utan ville bada med oss, så var lyckan fullkomlig.

Varmt och skönt i vattnet och blå himmel...kan det bli bättre? Ressu kastar sig genast i.

Vi hade badplatsen och sjön för oss själva, ja nästan för oss själva.

 Som vanligt var det Ressu och jag som fick simma och hämta badleksakerna som mattorna envisades med att tappa i vattnet.

Lydia och Rolle vill inte gärna ge sig ut längre än att de bottnar.

Varsågod, se nu till att hålla i den ordentligt! 

Det värsta är att när man väl har bärgat fyndet in till stranden...

Då står nån av ungdomarna där och vill ta över.

Rena rama rånet.

Hörnu, unga dam...den här har jag faktiskt jobbat hårt för att få i land.

Ibland är Ressu och jag ute i samma ärende

Den här gången hann Ressu först.

Då får han tampas med ligisterna på stranden.

Snääälla farbror Ressu, jag kan väl få låna? Bara en liten stund?

Jag lovar att vara så försiktig så, säger Lydia. Jo, Pyttsan.

Titta så leksaken ser ut när Lydia satt huggtänderna i den!

Här står hon redo att slå till.

Låt bli, den är min!

Hon är påstridig som sjutton. Hjälp mig, matte!

Dragkamp!

Här delar hon bytet med Rolle

De förstår inte att en badleksak ska vara i vattnet.

Här har Lydia problem. Leksaken ligger lite för långt ut. Ska hon tvingas simma?

Nej, hon körde taxtricket. Hon stod på botten och gjorde sig väldigt låång och fick faktiskt tag i grejen.

Ja, en härlig utflykt var det i alla fall. Om det blir flera såna här dagar så kanske Lydia lär sig simma innan sommaren är över...

Simma lugnt!