Hå, hå, ja, ja. Detta var ingen rolig dag. Tur att den börjar lida mot sitt slut. Den började illa redan på morgonen. Ingen frukost. Sedan tog vi bilen till veterinären. Jag försökte vägra kliva ur, men matte lyfte helt sonika ner mig på marken. Sedan blev det sövning.

När jag vaknade var jag alldeles groggy och öm i munnen. Fem (!) tänder hade tandläkaren dragit ut. Så nu har jag hål i munnen och matte hål i plånboken. Matte fick stränga förhållningsregler: bara flytande föda i två dagar. Så nu mixas mitt goda, knapriga torrfoder till välling. Och ingen ost, inga godbitar, inga ben och inga pinnar på promenaderna. Apportering och kamplek är strängt förbjudet. Fast en ljuspunkt var att matte tyckte så synd om mig så hon köpte en tub mjukost. Så när hon brer sin smörgås och lägger på ost så får jag en klick mjukost i stället för mitt vanliga tionde.

Inte nog med det - när jag vägde in mig hos veterinären hade jag fått upp i vikt sedan förra gången (för två veckor sedan). 17,35 kg i stället för 17,2, vilket redan det var i mesta laget. Så nu väntar stramare tider...  

Det blev kanske lite för mycket godsaker i måndags när jag fyllde 10 år. Men det gör man ju bara en gång i livet.

Måndagen var i alla fall en särdeles trevlig dag. Massor av gratulationer fick jag, bland annat här i bloggen, tack för det! Och på promenaderna passade matte på att berätta för alla vi kände att jag fyllde år. Det ledde till att jag blev bjuden på godis flera gånger. Nästan som att gå påskkärring!

På lunchpromenaden motionerade vi.

Husse tränade kast med liten boll och Lydiaoch jag tränade löpning. När matte kastar blir det mest sprintlopp, men husse har lite mer snärt i kastarmen så då blir det längre distanser.

Ha ha! Lyra!

Jag är bäst på att hitta bollen även om Lydia oftast är snabbast. Men hon har så bråttom att hon inte hinner se var den landar.

Fast i bland lyckas hon också sno åt sig den.

Snälla husse, bara en gång till!

Det är kul att fylla år! Och härligt att fylla på en helgdag när hela familjen är ledig och kan uppvakta mig hela dagen.

I stället för tårta blev det glass - med en prinskorv i. Perfekt kombination.

Mmmmmm......

Det värsta är att när jag är klar så har Lydia alltid hälften kvar.

En riktigt härlig födelsedag var det. Till och med vädret var hyfsat. Annars har det varit ganska mycket blåst och regn senaste dagarna. Men snön har hållit sig borta och nu har till och med min bil bytt till sommardäck, så nu är det nog vår på riktigt.

I dag är det en alldeles särskild dag. Jag fyller 10 år och väntar mig en hejdundrande uppvaktning. Hoppas på något riktigt gott, förstås.

Världens bästa Totti, det är jag det (fast bilden är från i februari).

Så här såg det ut för snart tio år sedan. när jag var en liten parvel på Lägdens kennel i Jämtland.

Här är jag när jag nyligen flyttat in hos familjen. Ganska bedårande, eller hur?

Ja, påsken börjar gå mot sitt slut. Den började bistert, med snö och kyla och blåst.

Men det tog sig, snön smälte bort och kvar blev sol och frusen mark, den bästa kombinationen i min mening.

Vi har inte gjort så mycket, matte har jobbat hela helgen så husse och småmattorna har fått stå för promenaderna. Men ganska behagligt på det hela taget.

Lite sol genom hallfönstret värmer gott.

Och nu väntar jag på att det ska bli kväll och  natt...för i morgon är det en alldeles särskild dag!

Kallt, blåsigt, snöyra...den här dagen var bister. Men det var inte bara våren som drabbades av bakslag. Det gjorde även Lydias sökträning.

Vart tog våren vägen?

Inte så att Lydia började göra bakslag på sina sökskick, det var snarare så att hela söket gick i baklås. Hon tvekade att gå ut på vissa skick, sprang snett på andra...

Fast det kan ju bero på att matte i dag gick ut och hämtade henne hos figuranterna och att de gick tillsammans tillbaka till stigen. Förut har ju Lydia alltid fått springa tillbaka till matte som väntar på stigen. Eller så kan det bero på att vinden snurrade ordentligt i dag. Vem vet? Nåja, hon hittade alla sina figgar i alla fall, och fick korv i lön. Själv stannade jag hemma i dag. Fast jag hade npg hellre varit med på söket förstås, jag har ju inget emot lite kyla. På kvällspromenaden rullade jag mig i snön, känns härligt!

Ja, som ni kanske märkt tog våren en liten paus. I början av veckan var det skönt, 10-11 plusgrader, ljumma vindar och lite sol. Men de senaste dagarna har det regnat, snöat, blåst och haglat om vartannat. Och kallt har det varit, neråt nollan igen. Men det kanske är tur, om värmen hade hållt i sig hade våren övergått i sommar redan till valborg. Och lite längre vill vi ju njuta av vårens fägring.

Blåsipporna har inte blivit skrämda av kylan utan några nya slår ut varje dag. Snart är hela blåsippsbacken täckt.

Veckan startade lite dystert.  I tisdags fick jag ingen frukost. Katastrof. Jag blev lite tröstad när det var Lydia som för en gångs skull fick stanna hemma och JAG som fick följa med matte i bilen. Men glädjen var kortvarig. Turen gick till tandläkaren. Min veterinär som också är hundtandläkare. Jag skulle nämligen sövas och få tänderna ordentligt rengjorda.

Jag minns inte så mycket av själva behandlingen, men jag blev själaglad när matte kom och hämtade mig på eftermiddagen. Men inte så glad när jag fick min diagnos, Jag lider av paradontit (tror jag det hette). Det betyder att tänderna kan ramla ut om jag har otur. Så nu måste jag, med mattes hjälp, borsta tänderna varje dag hela livet.  Inte nog med det, om några veckor ska jag tillbaka och dra ut tre tänder! Fast lite bra var det att tandläkaren plockade bort den där pinnen som suttit fastkilad mellan ett par tänder länge och väl.

I går så plockade matte godisfickan full med frolic. Jag förstod nog att det var dags för träning, det var ju torsdagkväll. Och jag misstänkte (alldeles riktigt visade det sig) att jag inte skulle få följa med. Så när familjen satt och åt middag så passade jag på att tömma godisfickan i mattes jacka. Det gick alldeles utmärkt för det står en pall precis under som man kan vila tassarna på så man kommer åt ordentligt. Att jag inte har kommit på det förut. Tyvärr märkte matte mitt knep. Jag hade hoppats att hon bara skulle ha trott att hon glömt fylla på godis men hon kollade innan de åkte iväg och blev mäkta förvånad. Inte nog med att alla de nya frolicbitarna var borta, alla smulor som låg där innan hade jag slickat i mig.

Jag misstänker att matte tänker hitta på något sätt att sätta P för min karriär som ficktjuv, men jag ska nog överlista henne.

De åkte i väg till Norsborgsklubben i går, för första gången på länge. Det var träningstävling där. Lydia tävlade inte, hon fick bara komma in och göra några starter i linförigheten, för att få lite störningsträning. Men Rolle tävlade i lydnadsettan och gjorde bra ifrån sig. Jag tyckte det var ganska skönt att vara hemma, för det både haglade och regnade under kvällen. Fast allra trevligast hade det nog varit att få följa med husse, för han har åkt till Florens över helgen. Och där är det tydligen väldigt varmt och skönt.

Hoppas ni alla får en bra helg, trots busväder.

I dag tog våren time out. Kvicksilvret sjönk ner till nollan och det haglade och snöade om vartannat. Men lite aprilväder i mars är väl i sin ordning, bara ännu ett tecken på att våren är ovanligt tidig i år.

Fast blåsipporna såg lite frusna ut. De ångrade nog att de stack upp näsan redan i helgen, mer än ett par veckor tidigare än de senaste tre åren.

Matte var i alla fall så glad över de stackars blåsipporna att jag grävde lite i blåsippsbacken för att se om jag kunde hitta fler åt henne.  

Lydia demonstrerade hur bra hennes camouflagefärg är bland fjolårslöven.

Vi tittade på videkissarna också, men de klarade nog kylan bra, påpälsade som de är.  

I en trädgård hade scillan börjat blomma. Krokus, vintergäck och snödroppar har vi ju sett i ett par veckor redan. Nog är våren tidig i år, trots ett och annat bakslag.

I helgen som gick var vi på sök, både Lydia och jag. Jag vallade rutan och Lydia fick hittaövningar. Hon skötte sig strålande, sa matte. Snart ska hon nog få börja med markeringsövningar för på vägen hem köpte matte två meter trädgårdsslang. Det räckte till 13 lösrullar...matte räknar tydligen med att Lydia ska slarva bort många i skogen.

I går kväll var det agilityträning i ridhuset för Lydia. Tydligen gick det riktigt bra där också. De körde en klass 1-bana och Lydia fick upp farten riktigt bra, även om hon inte gillade när hindren höjdes till medium-nivå. Hon vill köra small-hinder fast hon är en medium-hund. Tur för henne att de gjort om reglerna. Annars hade hon tvingats tävla i large-klassen, som jag.

Matte kom förresten på varför Lydia ibland tvekar att gå igenom vissa portar i slalomet. Stöden till slalomet ligger dolda i sågspånet och när matte går bredvid så råkar hon ibland trampa på ett stöd och då darrar slalompinnen till och Lydia blir rädd. Så matte får se vad hon sätter fötterna i fortsättningen. Ja, hon har mycket griller, den lilla hoppetossan (Lydia alltså, inte matte).

I morgon är det vårdagjämning, en trevlig tilldragelse. Och till helgen är det våffeldag, tranedag och övergång till sommartid, flera trevliga händelser att se fram emot!

...har det varit denna veckan. Efter var och varannan promenad tycker matte att vi behöver duscha fötterna. Jag förstår inte det? Det är ju torrt och fint ute. Bara lite, lite lerigt på sina ställen. Fast de ställena brukar vi alltid hitta.

I onsdags åkte vi ut till Ågesta för att träna lite. Det var en kall och solig morgon.

Matte stannade till vid Ågestasjön för att se om hon hittade några vårtecken, men där låg bara några gäss och ett par knölsvanar och väntade på att isen skulle gå upp.

Ett gäng tofsvipor kom farande.

Till slut gav svanarna upp och flög sin väg. Ingen islossning den här dagen.

Om ni tycker att fåglarna är väldigt små så beror det på att matte har köpt en fullformatkamera. Då räcker hennes 200 mm tele inte långt. Ett 400 mm vill hon ha.

Efter att vi fått sitta och vänta i bilen medan matte tittade på fåglarna, så fick vi komma ut och raca lite på golfbanan. Det gäller att passa på, för rätt vad det är så kommer golfarna fram ur sina hålor och börjar skjuta skarpt med golfbollarna.

Efter en stunds intensivt spring var det dags för lite lydnadsträning. Lydia fick börja och det gick inget vidare. Hon kunde plötsligt ingenting alls, lyssnade inte ett dugg på matte och stack iväg så fort hon fick tag i en leksak. Att hoppa över ett 30 cm lydnadshinder var inte att tänka på, fy så läskigt, sa Lydia.

Matte blev sur på henne och satte in henne i bilen, och så fick jag komma ut och jobba lite i stället. Och det tackar man inte nej till.

Men I går kväll var Lydia och matte i tältet och tränade lydnad, och då gick det plötsligt bra igen. Matte testade Camillas tips och hade koppel på Lydia och när hon inte kunde smita runt hindret så gick det bra att hoppa över, flera gånger. Hon var fokuserad och duktig när de tränare fotgående, ända tills matte ville testa kommendering. Camilla stod bredvid och sa "Framåt marsch" och matte gick, men inte Lydia. Hon satt kvar och hade all uppmärksamhet på Camilla. Där har de något att jobba på.

På dagen i går gick matte, Lydia och jag en rejäl runda i Sätrareservaret. Där fanns flera diken och Lydia testade alla. Jag avstod från bad, men lyckades i alla fall bli lite lerig om tassarna.

Vi träffade en trevlig bordecollietjej som heter Ayla och det var bra, för då kunde hon jaga Lydia så att jag fick gå runt och nosa i lugn och ro. En riktigt angenäm promenad, på det hela taget.

Jag önskar er alla en angenäm helg, med långa sköna vårpromenader och mycket god mat!

Jag vill bara rapportera att våren framskrider, sakta men säkert. I går såg vi den första tussilagon på lunchpromenaden.

Hundtass och hästhov.

Fast på sjön ligger isen kvar på flera ställen. Lydia är lite ängslig och undrar om den bär.

Om den håller för mig så håller den nog för dig, lilla speta, lugnar jag henne.

Fast lite längre bort höll isen alldeles på att försvinna.

Kolla, sa Lydia, jag kan bada tassarna! (Hon hade nog gärna badat lite mer än så om inte matte hade hållt hårt i kopplet).

På vägen hem kastade matte boll åt oss i Gropen. Jag kan tala om att det märktes att det är varmare i luften och sol. Man orkar inte lika mycket. Lydias tunga hängde nästan ner till marken när vi var klara.

Fast vi vågar nog inte helt räkna ut vintern än. I förra veckan var det sä här frostigt en morgon:

Och vi minns ju hur det har varit de senaste åren.  Den här bilden är från 15 mars förra året:

Och så här såg sjön ut den dagen:

Och så här såg det ur 10 mars för två år sedan:

Men i år verkar det som om våren är tidig. Vi håller tummar och klor för att det inte blir för många bakslag!