I dag har det återigen varit en fantastiskt fin dag, så jag tog med matte och husse på promenad i Stora skuggan. Det är ett ställe som heter så, fast det var ganska soligt där.

Vi fick åka tunnelbana ganska långt, ända till Universitetet, för att komma dit. På tunnelbanan blev jag klappad och fotograferad av två utländska turister. 

Det fanns stora fina gräsmattor som man kunde springa på, men jag tyckte det var rätt bortkastat, för husse och matte hade inte tagit med någon boll.

Kan ni fatta att de har döpt det här stället till Stora skuggan?

Vi fikade i solen på verandan på det här stället, som heter Skafferiet. Också ett konstigt namn.

De hade en hoppbacke där, men de som hoppade från den backen fick nog ha vattenskidor? Eller så har den inte använts sedan den tiden då vattnet frös till is på vintern.

Vid sjön fanns det svanar, men de väste åt mig.

De hade tänkt på oss hundar i alla fall, det är ju skönt. Fast de kunde ju ha satt dit en godisautomat också.

Lite höstfärger har det hunnit bli.

Vi promenerade genom en skog som heter Lill-Jans-skogen. Där blev jag överfallen av dagisbarn som ville klappa och att jag skulle göra vacker tass. så då gjorde jag det.

När vi kom till Stadion gick vi in och kollade på någon idrottstävling för barn. 

Sedan skulle vi åka hem med tunnelbanan, men då var det fel på den, så vi fick vänta jättelänge och sedan trängas i vagnarna, trots att det var mitt på dagen. Till slut kom vi hem helskinnade, men trötta och varma. Som tur var hade matte tagit med vatten åt mig, men ingenting åt sig själv och husse. 

Det var en fin höstutflykt, men i morgon ska det bli regn, säger de. Jag har nästan glömt hur det är med regn, det var så länge sen sist. Hoppas att jag inte behöver ha någon regnrock på mig...

Även om det inte märks på termometern så är det faktiskt höst. Höstdagjämningen passerade i veckan. Det firade jag i dag med att göra något väldigt höstigt.

Ja, ni gissade rätt. Jag påminde matte om att vi har sparat tryffel i frysen från när vi var på Gotland för ett år sedan. Så i dag gick matte ut och grävde ner några stycken. Hur det gick, det ska jag avslöja längre ner i bloggen.

Det var ju ett tag sedan jag skrev något här. Därför kommer här några smakprov på vad vi hittat på senaste tiden:

En dag var vi och hälsade på, inte Maj på Malö, men väl hos Rut på Rindö. Det var härligt väder och god mat, men jag tycker nog att Rut kunde varit lite mer gästfri. Jag fick intrycket att jag inte var riktigt välkommen. Men det gick bra ändå.

En annan dag åkte husse och matte och jag till Gålö där vi gick en härlig promenad, och hade fikastund med utsikt över fjärden.

Det fåniga var att jag fick bada med koppel på, eftersom det var mitt under höglöpet.

Vi hade stränderna alldeles för oss själva, trots att det var så fint väder. Sommaren har bara fortsatt och fortsatt, trots att det blivit höst i almanackan.

Häromdagen fick jag följa med matte på fågelskådningsutflykt. Vi åkte tunnelbana till Enskededalen.

Där skulle vi titta på nötkråkor, av den smalnäbbade sibiriska sorten.

Anledningen till att de då och då dyker upp vid Sandsborgs tunnelbanestation är att där växer en praktfull cembratall. Och cembrakottar är det bästa nötkråkor vet. Det tycker husse och matte är lite kul, för när de vandrade i Österrike i somras fanns det gott om cembratallar där.

På ett ställe fanns det en stig som hette Zirbenweg, vilket betyder Cembravägen. Österrikarna gillar också cembrakottar. De gör snaps på dem.

Ja, och så undrar förstås hur det gick på tryffelsöket. Jo, alldeles utmärkt. Jag hittade alla de sex tryfflar som matte grävt ner. Se själva:

Hej, nu ska jag berätta att jag har överraskat matte.

Jag började löpa i söndags, två månader tidigare än hon hade trott. Så nu får jag inte träffa någon av mina släktingar eller killkompisar på ett tag. Trist tycker jag.

Mden det finns annat spännande att ägna sig åt. Det har flyttat in underliga varelser runt där vi bor.

Såna här konstiga varelser kan man möta på gatan.

Eller såna här märkliga krabbor i parken.

En del är ganska frånstötande.

Andra är bara mysko.

En del är riktigt söta.

En del ser nästan normala ut.

En del är nyfikna på vad jag håller på med.

Den här ville nog gärna smaka på min pinne.

De finns på andra ställen också. Den här stötte vi på vid Tyresö slott när hela familjen var på utflykt.

En del verkar ha kommit fullständigt vilse.

I bland stör de när man vill ta sig ett dopp.

Jag har hört något om att man ska kasta röda bollar på dem för att fånga dem.

Jag prövar att kasta på den här råttan.

Fast han hade en egen större boll. Bäst att fly innan han kastar på mig.

Ska jag kasta på den här?

Nä hu, han ser alldeles för farlig ut!

Nej, jag tror de får hållas i frihet i stället. Det är nog säkrast.

Jag kanske kan bli kompis med dem, nu när jag inte får gå på promenad med mina vanliga kompisar.