Vill bara meddela att årets premiärdopp är avklarat.

Det skedde i går i Kvarnsjön, sedan matte lagt ett spår till Lydia och sedan bjudit oss på en liten skogspromenad i det härliga vårvädret. Plus 14 grader och sol!

Och i dag hittade vi de första vitsipporna. Inte varje år man hittar vitsippor i mars!

Blommande påskliljor flera veckor före påsk är inte heller en vanlig syn på våra breddgrader. Nu hoppas vi våren fortsätter i samma goda stil.

I går var det en viktig dag på året för matte och husse: Tranedagen. Den dagen får barnen (och husse och matte vägrar bli vuxna i det avseendet) godis av tranan.

Hos oss hade tranan lagt ägg i müsliburken.

Men tror ni jag fick något ägg med godis? Självklart inte. Och det var inte slut med orättvisorna där.  Matte tog med oss ut till Gålö för spårträff med Rolle, Ressu och Tua.

Först lade de spår, matte lade två, Rolles och Ressus matte lade två, och Tuas matte lade bara ett. Enkel matematik, ett spår var.

Sedan fikade mattorna, länge och väl så att spåren skulle ligga till sig. Det luktade hembakta bullar lång väg. Rolles och Ressus matte hade bakat. Men tror ni vi fyrbenta fick smaka?

Sedan var det dags för spår. Först gick Rolle sitt spår på ett fält.

En lååång spårlina hade han. Givetvis klarade han det galant och markerade alla pinnarna.

Därefter var det Lydias tur. Hon hade ett kort spår: 100 meter rakt fram, 90-graders vinkel och 25 meter till slutet. Det hade legat 1,5 timme cirka. Det gick bra, hon slog lite grann och stannade upp nån gång men klarade vinkeln utan bekymmer. Några pinnar hade hon inte. Det har hon inte börjat med än.

Därefter var det Ressus tur. Han är en riktig spårhund. Fort och rätt, med alla pinnar upplockade.

Sedan var det Tuas tur. Hon tävlar i elit och fick 1,5 km med gömda pinnar. Inga problem.

Sedan var det ett spår kvar. Självklart var det mitt - trodde jag. Men nej, det var Lydia som skulle gå ett spår till. Ett kort, rakt, cirka 40 meter, på fältet.

Lydia har aldrig spårat på fält förut, och tog det ett tag innan hon fattade att hon skulle spåra. Matte korsade spåret flera gånger innan nosen kom på. Då plötsligt gick det undan. Lydia är nybörjare och därför har matte koppel i stället för spårlina, för att hon ska gå nära och ge akt på vad Lydia gör.

I slutet av spåret väntade godis och leksak. Som ni förstår har inte matte tagit bilderna, dem har hon fått låna av Rolles matte.

Vid det här laget var jag ganska sur. Inget trangodis, inga bullar och inget spår...  

Men sen fick Vi fyra lagottisar gå en promenad i skogen.

Promenad i så trevligt sällskap är ju aldrig fel.

Och plötsligt kände jag förföriska dofter och sprang i väg för att kolla. Och ute på ett fält hittade jag de mest fantastiska godsaker! Då förstod jag att matte hade ordnat en överraskning åt mig. Godisletande i naturen - åt bara mig!

Det var en gubbe där kom med uppmuntrande tillrop, viftade och tjoade. ibland stod han till och med i vägen för läckerbitarna. Och till slut tog han tag i mitt halsband och gick matte till mötes. Så var det slut med frosseriet och jag blev kopplad.

Matte förnekade all kännedom om godisöverraskningen och muttrade något om åtel och kråkjakt och rökt kött med bäst före-datum som passerats sedan länge.

Jag måste tillstå att i dag straffades jag med lite lös mage. Men det var det värt. är det tranedag ska man väl få lite fågelgodis.

Det har blåst friska vårvindar hos oss flera gånger sista veckorna.   

I förra veckan hade en dubbelbjörk blåst omkull och nästan fällt en av de nya lamporna i parken.

Och i morse blockerade det här trädet vår promenadväg.

Men snön är i alla fall borta, förutom en och annan snöhög här och var. 

I dag är det vårdagjämning. Svårt att tro. Det har ramlat ned en massa, tung, blöt snö från himlen och alla vårblommorna är väl gömda.

De flesta pinnar låg dolda under snön, men Lydia och jag hittade en rejäl, som vi kunde dela på.

Kom nu så hjälps vi åt att baxa hem den, sa Lydia.

Jag tyckte det var bäst att stanna och äta på plats. Jag är inte så mycket för take-away.

Jag försökte vänligt övertala Lydia att äte ute, men hon ville inte lyssna på det örat.

Så då fick hon släpa hem pinnen. Jag nöjde mig med lite tilltugg.

Det är livsfarligt att göra sällskap med henne när hon har pinnar. Rätt var det är får man ett stick mellan revbenen.

Vilket fynd! Passar precis i min pinnsamling, tycker Lydia. 

Nu hoppas vi att snön är borta i morgon, så att våren kan börja på allvar!

Ja, som ni förstår så är det slut på vårvärmen. I dag var det fullt av snö på marken när vi kom ut.

Vi fick en liten försmak av bakslaget redan i lördags, då det kom lite snö. Stackars tussilagona såg lite vilse ut.

Men den snön smälte snabbt bort.

Därför passade vi på att njuta av den som kom i dag. Det har ju varit ganska ont om snö i vinter.

Vi tog med den röda bollen till hundrastgården och lattjade lite.

Jag försökte finta bort Lydia och sno bollen.

Men det är inte lätt. När det gäller bollar och pinnar har hon grepp som en pitbull. Apportbockar däremot tappar hon lätt.

Full fart!

Inte alltid lätt att få tagi bollen i kramsnön.

Nu i kväll har det mesta av snön smält bort, men SMHI har lovat mer snö på onsdag.

Annars har vi mest tagit det lugnt i dag. Lydia var lite trött efter helgen, med spårkurs i lördags och sökträning + spår i går.

På spårkursen tyckte kursledaren att Lydia "slog" lite väl mycket, dvs hon pendlade fram och tillbaka över spåret, så i går la matte ett spår innan söket började. Sedan fick Lydia gå det innan de åkte hem, efter cirka 3,5 timmar. Och då gick hon mycket bättre, klarade 90-gradersvinkeln utan problem och hittade fram till slutet. Matte var sååå nöjd.

Kan inte låta bli att redovisa lite fler vårtecken:

Eftersom vi hittade blåsippor ute i Norsborg i onsdags så var vi ju i dag tvungna att kolla i vår egen blåsippsbacke, där vi brukar hitta de första sipporna. Det märktes att vi inte varit där på ett tag. Det var alldeles fullt av utslagna blåsippor.

Många buskar har fått gröna musöron

Videkissarna har tittat fram.

Bäverhyddan är isfri. Undrar om bävrarna har upptäckt det än?

Inga lamm syntes på 4H-gården, men en söt liten kalv.

Mamma och storasyster hade god uppsikt över den lilla.

Kokärlek 

Rart eller hur. Inte visste jag att kossor slickade varandra, precis som vi hundar.

Ja, det har verkligen varit några soliga, härliga vårdagar, med temperaturer uppåt tolv grader. Men nu är det slut på värmen. Just nu spöregnar det ute och det har talats om snö!

Inte lovande för Lydias spårkurs i morgon, eller för sökträningen på söndag. 

I dag har vi skådat vårens första blåsippor!

Fullt utslagna stod de där, bortanför Sturehofs slott i Botkyrka.

Vi var på promenad med vår vän Benny.

Benny höll sig mest på vägen medan Lydia och jag utforskade omgivningarna i högt tempo.

Det var nog därför han höll sig ren och snygg hela promenaden.

Själv blev jag fräckt tvåfärgad genom ett dopp i ett dike.

Och Lydia lyckades rulla sig i något brunt och väldoftande (illaluktande, enligt matte) så både Lydia och jag blev ordentligt schamponerade när vi kom hem.

Innan dess fick Lydia gå ett spår, 75 meter med en 90 graders vinkel mitt på. Egentligen skulle det inte varit någon vinkel där. De har inte börjat med vinklar på kursen, men terrängen gjorde så att det blev en vinkel i alla fall, och det hade Lydia inga problem med. Och på slutet en snusdosa med godis och en rolig boll. Förra måndagen, när de spårade, så hade matte en skål med godis i slutet på spåret, men döm om hennes (och Lydias) förvåning när de kom till slutet på spåret och godiset var borta. Någon hade varit där och nallat...

Hon fick ett spår i går också. Då var vi och hälsade på Rolle och Ressu på deras klubb. Då blev det skogspromenad både som inledning och avslutning, och dessemellan spår, miniuppletande, lydnadsträning och fika. Men inte en enda bild? Förstår inte vad som tagit åt matte.

Lydia fick en present av Rolle och Ressu, en liten minigris som hon kan ha i minuppletandet. Jag vet nog vad jag ska göra med den grisen om jag får tänderna på den...  

I dag vill jag bara rapportera att den första krokusen har slagit ut i vår rabatt.

Tolv grader varmt och sol - behöver jag säga mer?

I dag är det en alldeles särskild dag - fettisdagen. Den heter så för att man ska få äta bullar, förklarade matte på morgonen.

Jag förstod att det var därför det låg en hel säck bröd i lekparken. Fast matte sade att det inte var sådana bullar man skulle äta, utan speciella semmelbullar med godsaker i. Så tyvärr fick jag inte smaka av allt det goda brödet i parken.

Men på kvällen fick vi goda hundsemlor, med korv och ost, och lite, lite grädde.

Vi kunde unna oss lite gott för vi har jobbat rejält i flera dagar, tyckte matte.

I lördags var det sökträning för Lydia och då fick jag följa med och valla rutan, och innan vi åkte hem tog vi en skogspromenad.

I söndags fick jag stanna hemma och vila, men Lydia och matte åkte i väg på spårkurs. Det var första kurstillfället då de fyrbenta deltagarna fick vara med. De fick varsitt 75-meters spår och det klarade Lydia utan större problem. Och så fick de göra uppletande i miniruta, tre gånger tre meter.

De fick hemläxa också, så i går tog matte med oss till Ågesta så att Lydia kunde gå ett spår. Vi hade stämt träff med Rolle och Ressu och vi fick allihop göra mini-uppletande. Vi avslutade med en lerig promenad, så när vi kom hem blev det sanering av både pälsar och kläder.

Det var extra lerigt eftersom det kom ordentligt med snö i förrgår kväll, som tack och lov smälte bort under morgonen. Nu vill vi inte ha vinter utan vår. Och enligt vädergubbarna på tv ska det bli sol och vår till helgen. Det ser vi fram emot!!!!