Oj vad tiden går fort. Löven rasar från träden och nu är det vintertid. Eller normaltid som det egentligen heter. I helgen sken solen och då passade jag på att ge mig ut och dokumentera den vackra årstiden. Eller rättare sagt, låta den ge min naturliga skönhet en fin inramning.

Här sitter jag och låter mig beundras.

Härligt att springa i höstlöven.

Jag kan springa åt andra hållet också.

På promenaden hittade jag ett smaskigt äpple. Jag har aldrig ätit ett helt äpple förut, bara tagit småbitar som min framlidne storebror Totti lämnat efter sig.

Men nu tänkte jag testa och se om inte jag också kan tugga sönder en sån där grön boll.

Och se, det gick alldeles utmärkt.

Mums, smask, inte en smula kvar när jag var klar.

Nu ska jag strax ut på promenad igen och se om jag hittar några fler äpplen. Det gäller väl att passa på för jag har sett på nyheterna att de har hotat med snö i veckan. Och i dag fick bilen vinterdäcken på, så nu är det snart slut på hösten.

Här får ni en extra höstbild, som matte tog. Den är okej, fast inte jag kom med på bild.

Nu har hösten kommit på allvar, och i dag var det till och med några regnstänk. Det tyckte matte var ett bra tillfälle att skala av mig pälsen.

Här är en bild där ni kan jämföra efter och före friseringen. 

Nu håller jag tassar och klor för att frosten håller sig borta ett tag till, säå att pälsen hinner växa ut lite.

Nu ska jag avslöja vad jag har ägnat helgen åt. Jag har utbildat mig till jakthund. Eller rättare sagt eftersökshund.

Jag har gått viltspårkurs, där man följer ett spår där någon dragit en rådjursklöv och samtidigt droppat blod med jämna mellanrum. Rådjursklöv, det är grejer det.

Det var en massa andra lagotto där också. Här är en som har hittat fram till spårslutet.

I slutet av spåret ligger den där hett eftetraktade skanken.

Vi var flera som tyckte att rådjursklöv var smaskens.

Kan jag inte få smaka lite, lite till?

Andra var mer skeptiska.

Vår "fröken" samlade ihop skankarna vartefter vi hade gått våra spår. Jag gillade att gå efter henne.

Kursdagarna avslutades med gemensam promenad för dem som ville.

Det fanns en och annan godissten längs promenadvägen.

Det kan bli trångt på godisstenarna ibland.

Det var väldigt roligt att spåra blodspår. Och jag vet att matte nu har både rådjursklöv och blod i frysen, så nu finns det inga ursäkter för att inte vi ska ge oss ut i skogen och träna.

Nu har jag varit på resa igen. Matte och jag åkte till Gotland. Det har blåst rejält och färjan dit var en och en halv timme försenad. Först sent på eftermiddagen var vi framme, och gissa vilka vi träffade där!

Jo, världens bästa Rolle och Ressu, och deras matte. Vi fick bo hos dem i en lägenhet på gården där Rolle och jag föddes. Här har vi lite skönt soffhäng.

Vi gjorde naturligtvis utflykter. Här är en bild från Furillen, en liten ö utanför nordöstra Gotland. Det var nog en öde ö, för vi träffade varken människor eller hundar.

Det var bara jag, himlen och havet och en fyr i fjärran.

Och så Rolle och Ressu förstås, fast de var inte lika intresserade som jag av att bada.

De ville hellre gå på land och undersöka drivved och annat spännande.

Vi blev lika blöta alla tre i alla fall, för det kom en regnskur också.

När vi kom hem till gården och hade vilat en stund väntade en riktigt rolig överraskning.

Jag fick leta tryffel! Rolle och Ressu hade hunnit leta lite innan vi kom, så i dag hade jag ett änge med hasselsnår alldeles för mig själv.

Jag hittade massor av tryffel på kort tid så efter någon kvart tyckte tvåbeningarna att det var nog. Det tyckte inte jag. Varför ska man avbryta när det är som roligast?

Här är min skörd. 

Hemma på gården skulle tryfflarna tvättas och rensas. 356 gram vägde de innan de var rensade.

Och 230 gram efteråt. Jag kände mig nöjd och matte var så klart väldigt stolt.

Nästa dag gjorde vi en ny badutflykt. Den här gången till Norsta Auren på Fårö. Det blåste lika mycket men solen tittade fram.

På ett ställe hade en båt åkt upp på land, men det berodde nog inte på de senaste dagarnas blåst. Den såg ut att ha legat där ett tag.

Det blåste rejäla vågor, men som tur är bröts dyningarna en bit ut så man kunde springa i vattenbrynet utan att riskera att bli dränkt.

Tjohoo, härligt att ha stranden för sig själv.

Matte, varför badar inte du?

Rolle på språng som vanligt.

Underbart semesterväder! Vem vill vara här i juli när stranden är full av folk?

Och vilka härliga strandfynd man kan göra. Lunchdags och massäcken är fixad.

Nähä, inte det? 

Ja, det var några härliga dagar på Gotland, i  mitt födelsehem. Matte träffade min mamma Stella och mina kullsyskon Athina och Conti, men dem fick inte jag träffa den här gången. Tack Rolle och Ressu för att ni bjöd med mig!

Men nu i helgen väntar nya äventyr. En liten ledtråd:

En riktig cliffhanger, eller hur? Fortsättning följer...

Hej igen. I dag har jag brottats med ett problem. Men först en bildgåta:

Vad tror ni det är för långnäst figur på bilden?

Och så till mitt problem:

Jag hittade en fantastiskt fin pinne på promenaden. Det var inget problem i sig.

Problemen började när jag kom hem och skulle lägga den i min pinnsamling. Bilden talar för sig själv.

Till slut fick jag in pinnen i hagen. Ni må tro att det tog tid. Jag måste nog erkänna att jag fick ta lite hjälp från matten.

Matten har också haft hjärngympa. Hon har nämligen fått en ny telefon sedan hennes gamla dog för en vecka sedan. Nu har hon i alla fall fått igång de viktigaste funktionerna, bland annat kameran, vilket ni ser på bilderna ovan.

Men i tisdags for hon i väg på utflykt utan mig och då fick riktiga kameran följa med. 

Här har ni svaret på bildgåtan. Det var baksidan av den här skäggmesen som ni såg. Den hittade matte vid Hjälstaviken utanför Bålsta.

Här är några bilder till från utflykten. Om ni klickar på dem så blir de större: