Doggblogg - om ett hundliv

Alla inlägg under februari 2015

Av Lydia - 26 februari 2015 22:30

Hej igen! Jag ville bara rapportera ytterligare ett vårtecken.

 

Årets första krokusar, siktade i en rabatt längs vår promenadväg. 


 

Som tur är dröjer sig vintern kvar lite här och där.

 

Lika bra att passa på att njuta medan det fortfarande finns lite snö kvar. Jag har nog sett hur de gör på TV. efter medaljloppen på skid-VM i Falun. De kastar sig ner i snön. Undra på det , så härligt som det är. Prova själv!

Av Lydia - 25 februari 2015 19:18

Även i år blir det vår. Ja, den meteorologiska våren är faktiskt redan här i Stockholm. Som bevis samlade jag i dag ihop några vårtecken.

 

De första snödropparna visade sig redan för ett par veckor sedan, och nu står de både här och där.

 

Vintergäcken lyser i rabatter och gräsmattor.

 

Videkissarna aviserar sin ankomst.


Och, det säkraste vårtecknet av alla...

 

Jag har fått på mig vårkostymen!

 

Lydia är lite mer frusen av sig, så hon får behålla vinterdräkten på ett par veckor till.

Jag återkommer med fler rapporter om hur våren framskrider.

Av Lydia - 12 februari 2015 21:48

I dag har vi varit ute på skogspromenad med kära släkten, Rolle och Ressu. Det har varit milt flera dagar, men fortfarande lite snö kvar i skogen.

 

Här är vi hela gänger, Lydia och jag, Rolle och Ressu. Bakom oss är sjön Öran. 

 

Jag var ute och testade isen, men matte ville helst att jag skulle gå på land. 

 

Här är jag och kusin Ressu. Lite släkttycke har vi nog, även om han som vanligt är lite mer välfriserad.

 

Här är Rolle och Lydia. De är kullsyskon. Även här syns det att Rolle är mer välfriserad. Kan det finnas någon samband? Kan det vara så att matte inte är lika road av pälsvård som deras matte?

 

Ressu och Rolle tycker att alla stenar är godisstenar. Men hallå, den här är för hög för en gammal man. Hjälp mig upp!

 

Här är en lite mer lagom sten, där vi alla kunde ta oss upp! Dags för posering och någon liten belöning.

 

Som ni ser var det nästan barmark på vissa ställen.

 

Men...vad är det för rött och vitt som skymtar i snåren? en flugsvamp? Nej, det är bara Lydia. Hon har fått såna konstiga griller för sig. Hon ska längst in i de snårigaste snåren, gräva en grop och sen kissa i gropen. Väldigt underligt beteende som hon lagt sig till med ett par månader efter löpen. Det var likadant förra våren. Mattes teori är att hon är skendräktig och letar efter en bra bohåla till sig och sina inbillade valpar.


Resultatet blev att när vi kom hem var jag fortfarande ren och snygg men Lydia var tvungen att bada.

 

Så här mycket stickor och barr pillade matte loss ur Lydias päls. Man måste väl inte ta med hela skogen hem?

Av Lydia - 10 februari 2015 21:30

I dag har det varit vackert väder. Sol och flera plusgrader, och fortfarande snö kvar, som blir så där härligt skarig när solen skiner.

 

Underbart skön att rulla sig i.

 

Jag skulle kunna ligga här hela dagen. Men det tycker inte husse och matte om, så det är väl bäst att vi går vidare på promenaden.

 

Änderna hade fått mat och jag frågade om de inte kunde dela med sig.

 

De var högst motvilliga att lämna matbordet. Ogästvänliga typer, de där ändorna.

 

I dag hade vi med en ny boll på promenaden, en med snöre i, så att det skulle vara lättare att hitta den i snön.

 

Det var väldigt praktiskt med en särskild snö(r)boll, som man kan ha när det är vinter.

 

Vi lekte med snöbollen en lång stund.

 

Ha, jag ser dig nog, säger Lydia och tar ett språng...

 

...rakt på bollen.

 

Vi sprang och sprang...

 

Men kasta nån gång då, husse!

           

Vi hämtade och husse kastade och matte tog bilder.

 

Ända tills Lydia bestämde sig för att det var roligare att ligga och tugga på bollen och sen blev det ett stort hål i den, och den flög inte lika bra längre, så då var det lika bra att gå hem.


Jag kan förresten berätta att min storasyster som bor i Norge, hon fyllde 16 år i går. Jag gratulerade henne på Facebook. Vi har samma mamma men inte samma pappa, så vi är bara halvsyskon. Men hennes pappa är min farfar, så egentligen är vi mer än halvsyskon. Komplicerade släktförhållanden, eller hur.  Min halvbror Otto, som levde tills han blev 15 år och 4 månader, han hade samma mamma och samma pappa som Mena i Norge, men det skilde ändå ett år mellan dem. I alla fall så visar det ju att vi har fina gener i min släkt.


Annars lunkar det mesta på som vanligt här hemma. Förutom att nu har mellanmatte också flyttat. Så nu är det bara jag och Lydia och matte och husse kvar. Och nu har Lydia och jag fått ta över småmattornas rum. Fast det är inte lika trivsamt att ligga där längre, när de är obebodda.

Fast småmattorna kommer ju hem och hälsar på emellanåt förstås.   

 

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Väder

Vädret Stockholm

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards