I dag började matte fundera över den där återköpsklausulen i köpekontraktet. Undrar om problem att anpassa sig till vintertid kan åberopas som dolda fel?

Matte och husse gladde sig åt att få sova en timme längre i dag. Jo, pytt. 4.48 vaknade Lydia och pep. Husse förbarmade sig och lyfte ut henne på gräsmattan så att hon fick kissa. Hon nöjde sig med det och somnade om i sin kompostgallerbur bredvid mattes säng. Men 5.50 vaknade hon och väsnades så att husse tvingades stiga upp på nytt. Ut och göra nr 2 och sedan rusade hon in och krävde mat. Hon var väldigt högljutt hungrig så det var bara att ge upp och ta fram frukosten.

När hon fått igång husse och matte och mig så somnade hon om sött på köksgolvet.

Ja, ja, man får väl förlåta henne. Hon fyller ju faktiskt tre månader i dag och hade kanske väntat sig paket och frukost på sängen? Hipp, hipp hurra för Lydia i dag!

I dag var det sök så matte hade ställt väckarklockan på 6.30 Men den lilla gotländska väckarklockan satte igång och väsnades redan 5.50 Som tur är så tog husse hand om henne så matte fick sova en halvtimme till. Undrar hur det blir i morgon bitti då vi gått över till vintertid?

Matte och jag hade i alla fall en härlig dag i sökskogen, jag fick många skick och massor av korv, medan Lydia fick vara hemma hos husse. Trots valpvaktandet hann han med att baka både surdegslimpor och äppelkaka! Så nu ska vi ha en mysig lördagkväll!

Gäsp, vad vi är trötta. För mycket frisk luft i dag, eller vad det nu beror på. Alla slappar i kväll, till och med Lydia. Inte undra på, förresten. Vi hade besök av Rolle och Ressu i dag, och ni vet ju hur det brukar bli. Full rulle på Risungs-ungarna.

Jag orkar inte berätta, ni får titta på bilderna i stället.

Vackert höstväder. Lydia väntar på sin bror.

Så kom han då äntligen!

Kom loss nu då, säger Lydia.

Och Rolle shakar loss!

Lite väl vild, tycker Lydia ibland.

Men hon har ju sitt pirayagarnityr till försvar.

Små barn ska ha flytväst på bryggan!

Hela världen är hennes, anser Lydia.

Rolle funderar på att dyka från bryggan. Kameran är redo, men blir det något svanhopp? Nä, självklart inte.

Lydia tänkte följa efter Ressu, men ångrade sig när hon blev blöt om tassarna.

Jag viskar till henne att hon ska få låna min tigertoffla om hon doppar sig, men det hjälpte inte. Hon stannade på torra land.

Efter promenaden följde de med hem och fikade, och de små fortsatte leken. Det bästa av allt är att hon har låtit mig vara ifred hela kvällen efter att ha rasar runt med Rolle.

Alla onda ting är tre, eller hur ordspråket nu lyder. I dag var det en otursdag för Lydia. Men innan jag berättar om det, så vill matte visa att det var en riktigt vacker morgon, med nattfrost och morgonsol i fin kombination. Kameran fick följa med på morgonpromenaden:

Frostnupen ros, dock ingen av våra.

En till från samma buske, med en riktig "pussmun".

Lite frostade blad

Morgonsol genom lövverket

Så till Lydias otursdag. Först klippte matte lite för långt på klon på ena sporren, så att Lydia pep till och det började blöda. Väldigt lite, pulpan naggades bara i kanten, men hemskt ändå. Jag ryser bara jag tänker på det. 

Sedan var det dags att åka till veterinären för tolvveckorssprutan. Helt okej tyckte Lydia, tills de stack henne i nacken. De skrek hon högt. (jag brukar minsann aldrig skrika när jag får mina sprutor, men hon är lite sjåpig).

Den tredje tillbudet hände på promenaden, och ja, egentligen var inte Lydia så ledsen för det. Matte råkade tappa hennes fina, röda koppel. Så nu får hon ärva mitt gamla svarta.

En skön promenad hade vi i alla fall.

 Jag lärde Lydia att leta harlortar. Det var hon ganska duktig på.

Sen lärde jag henne att vifta med öronen. Svårt. Kräver lite koncentration.

Därefter var det lektion i breakdance

Det fattade hon inte alls. Jag får nog vänta ett tag med så avancerade saker.

Kissa har hon lärt sig alldeles själv, men det där med att lyfta på benet har hon inte förstått.

Vi sprang lite på stranden

Jag försökte lura henne att bada, men hon tordes inte. Och jag ville inte gå före i vattnet. Det var ju svinkallt!

Lydia håller sig helst på land.

Fast lite fruset vatten var spännande. Och gott.

Ja, det var väl dagens händelser i sammandrag. Ingen riktig otursdag, med andra ord. Bara livets hårda valpskola.                        

Hipp hurra för Lydia, tolv veckor i dag!

Vi firade henne redan igår kväll med en bit italiensk specialitet.

Ett smakprov pan forte!  Smaskens, tack snälla faster G!

Det märks att Lydia växer och breder ut sig här hemma. Inte nog med att hon snor alla mina leksaker framför nosen på mig. Nu har hon till och med invaderat min säng!

Aldrig får man vara ifred!

Inte nog med att hon ligger och trängs, hon försöker tugga sönder den också.  

Men den röda myskudden inne i mellanmattes rum vill jag ha för mig själv. Fast det är väl bara en tidsfråga innan hon snor den också.

Hoppas ni får en fin lördagkväll. Vi ska pröva en ny efterrrätt som husse gjort, med päron och pinjenötter. Det luktar himmelskt gott.     

I natt kom snön, ett dygn försenad. Lydia blev mäkta förvånad när hon kom ut i morse.

Men hon vande sig snart, och upptäckte att snön smakade gott.

Hon smakade en hel del, så i dag blev det extra många pölar på golvet.

Mitt på dagen hade molnen dragit bort och det blev soligt och skönt. Vi gick en promenad vid Mälarhöjdsbadet, men jag avstod från dopp i dag. Tyckte inte det behövdes. Och Lydia tittade inte åt sjön. Hon hade ju som vanligt fullt sjå att försöka hänga efter mig.

Vädergubbarna hade lovat snö natten till i dag, så igår berättade jag för Lydia att det skulle vara alldeles vitt och kallt på marken när hon vaknade. Men det var det inte alls. Snön for till Småland i stället, så Lydia tror bara att jag hittat på alltihop. Men hon får väl se...

På eftermiddagen åkte vi hem till Rolle och Ressu för en familjesammankomst. Först gick vi en sväng i deras inpåknuten-skog (vilken lyx att ha storskogen alldeles utanför huset).

Deras matte hade tagit med tryffel så alla fyra fick prova på att leta, och alla hittade tryffel!

Det blev lite godisutdelning. Småknattarna har ju inte lärt sig att tigga fint än, se så Rolle hoppar. Han har inte lärt sig att vänta på sin tur.

Fast det har förstås inte jag heller, trots mina åtta år. Hit med godiset, jag vill ha lejonparten för jag är äldst!

Sen fick jag en strålande idé. Jag lockade med mig Lydia på en liten sväng ut bort från stigen. Kom så ska jag visa dig nåt kul, sade jag.

Jag lockade med henne en bra bit bort. Hon kämpade med, fast terrängen var lite snårig.

Sen lämnade jag henne där och sprang tillbaka till stigen. Det tog en stund innan tanterna upptäckte att hon var borta, för de pladdrade på som vanligt.

När de såg att hon var försvunnen började de leta och ropa. Efter en stund hittade de henne. Tyvärr.

Hon var inte ett dugg orolig över att vara ensam i storskogen.

Efter promenaden blev det fika hemma hos Ressu och Rolle. Och småvalparna lekte och busade så det stod härliga till.

Rolles matte lyckades fånga när de lekte tandläkare under bordet.

Det bästa med det var att Lydia var ordentligt trött när vi kom hem, och sov en lång stund.                

Lydias status:

Ålder: 11,5 veckor

Vikt: 4,4 kg

Klor: Matte har klippt alla två gånger, två mörka klor, resten ljusa.

Öron: Matte har provryckt lite, håren sitter som berg? Inte som mitt öronludd som lossnar när man drar i det.

Päls: Lite putsat på tassar och runt ögon.

Tänder: Oborstade, små och sylvassa

De använder hon med förkärlek på familjemedlemmarna

Hon försöker testa dem på mig när vi är ute och promenerar, men som tur är så är jag snabbare än så länge.

Hon mår på det hela taget som en lite bortskämd prinsessa.

Men jag då? Som är van att vara familjens lille gulleprins, ompysslad, lekt och kelad med? Nu är man satt på undantag. Ingen har tid. När vi är ute och går tittar folk bara på Lydia och utbrister: Åh, så söt! Förut var det mig de tittade på och log mot. 

Är det någon som vill adoptera en lagom tjock lagottoherre i sina bästa år?  Gärna någon med välfyllt kylskåp och stor bollsamling. Endast valp- och rökfria göre sig besvär.