I dag är det trist väder, nollgradigt och snöblandat regn. Tacka vet jag i går! Då sken solen och vi gick en härlig långpromenad med husse och matte.

Jag tänkte att det var bäst att stärka sig med lite energidryck före promenaden.

En stor del av turen avverkades på isen, mellan Vinterviken och Klubbensborg.

Ser ni vilken härlig blankis det var?

Lydia hittade en pinne på isen, annars fanns det inte så mycket att göra där. Inga buskar att pinka på, inga snöhögar att gräva i. 

Vi hade bara fullt sjå med att hålla oss på fötterna. Tur att man har fyra.

Lydia den stollan hade inte vett att ta det lugnt, hon studsade omkring som vanligt. Konstigt nog så halkade hon inte omkull en enda gång.

I bland så isen lite mysko ut, men den höll hela vägen.

Om ni tycker att Lydia såg lite fluffig ut så beror det på att matte kardat och tovskurit hennes päls före promenaden. I går kväll fick hon bada och i dag har hon blivit kortklippt. Inga bilder på nya frisyren än. Ska be matte fixa det i veckan. Själv slapp jag undan med bara lite puts av svans och mustasch.

Om ni undrar så har Lydia börjat sin lydnadskurs. De var bara sex hundar med, och en av de var en vit lockig som heter Ressu. Nä, det var inte min kusin Ressu, utan en vit storpudel, och han stavade på ett annat sätt: Rezzo.

De har tränat på hemläxan lite då och då, nosdutt i handen, backa och runda en knuten hand in på vänster sida. Det sista kan Lydia bra, och backandet går bra, men nosdutten i handen vill väldigt lätt bli en slick på handen i stället. Undrar om det blir underkänt?

I går morse vaknade vi till en värld inbäddad i vit rimfrost. Termometern visade minus 17,9 så det var lite kallt om tassarna, men ack så vackert.

Solen har skinit i dagarna tre och vi känner oss alla lite upplysta. Jag har visserligen haft lite problem med köldkramp i tassarna, men matte har beställt fleecetofflor åt mig på nätet, så nästa gång kylan kommer ska jag testa dem.

Här är lite vinterbilder från fredag och lördag. Om man klickar på dem blir de större:

Såklart blev det lite bilder på mig och Lydia också.

Här poserar vi snyggt med Mälaren i bakgrunden.

Så fort vi fått klarsignal att poseringen är över så blir det kapplöpning fram till matte och godisbitarna.

Nu har isen lagt sig. Jag fick tillåtelse att gå ut och testa, men för säkerhets skull med säkerhetslina på.

Jo, den höll även för mina modiga 17,4 kilo. Jo, ni hörde rätt. Jag har faktiskt gått upp i vikt lite över julen. Så nu stundar hårdare tider. Även Lydia har gått upp lite, och väger nu 12 kilo. Men hon behöver inte hålla igen, säger matte. Livet är inte rättvist.

I går var det så kallt att vi hade täcken på promenaderna. Men det gick bra att hämta bollar i alla fall.

Här kommer jag!

Och Lydia!

Full rulle!

Det är skönt att snön i rasthagen är upptrampad. Tidigare i veckan drunknade bollen i pudersnön så att vi fick leta och leta.

Som ni kanske minns att jag skrev sist så hade ju mycket av snön smält bort. Men det har fyllt på lite då och då, senast igår kom det två decimeter, så nu är världen vit igen.

Härlig fluffig snö. I går var det lite varmare så då blev det massor av snöbollar på benen, men i dag fastnade det inte lika lätt.

Jag roade mig med att lyssna efter möss.

Tyckte att jag hörde nåt här.

Kanske ska gräva lite och se om där finns nåt. Jag kan roa mig med musjakt hur länge som helst.

Lydia har inte alls förstått nöjet i gnagarjakten. Hon står och hoppas på att jag ska jaga henne i stället.

Någon träning har det inte blivit på ett tag, men nu är i alla fall Lydia anmäld till en lydnadskurs - inomhus. Matte ser mycket fram emot det. Lydia är mer avvaktande. Hon hade nog hellre sett att de gick en kurs i bollkastning, för det är det roligaste hon vet. Kursen börjar inte förrän i slutet av januari, så de har lite tid på sig att fräscha upp momenten. Om det bara inte kom en massa ny snö hela tiden... 

Jo, vi överlevde nyårsafton, även om det var tufft. När det pangade som mest sökte jag skydd i badkaret. Det var i alla fall skönt att det pangade lite mindre inför nyårsafton än det gjort tidigare år. Vi kunde till och med gå ut kvällen före nyårsafton utan att bli ihjälskrämda.

Kanske våra Dap-halsband hade lite effekt, för jag kunde till och med äta lite mat under nyårskvällen, och gå ut och lätta på tryclet vid 20-tiden. Lydia höll sig tills det smällt färdigt, vid 01-tiden. då var tolv timmar sen sist.

Nu är det ju tyvärr så att en del har lite krut kvar, så det fortsätter att smälla då och då, men inget mot tolvslaget som tur är. På nyårsdagen gick Lydia, jag och matte en rejäl promenad. Vi stannade till i Gropen, där matte tänkte kasta lite bollar som vi skulle på springa och hämta. Hon hann kasta två bollar innan det kom en familj och började plocka fram grejer. "Tänker ni skjuta smällare?" frågade matte. "Jo, men de smäller inte så högt", svarade pappan i familjen. Varken matte, Lydia eller jag ville stanna kvar och höra hur högt de smällde så vi skyndade oss i väg.

I dag har vi varit och hälsat på en god vän och inspekterat hans nya sambo.

Benny heter han. Vi gick först en promenad ihop, och sen hälsade vi artigt, och därefter gick vi hem till dom för att fika. Men sen var jag tvungen att lära Benny en läxa, för han blev lite närgången när jag var fullt upptagen med att inspektera deras kök. Jag ville ju visa vem som bestämmer. Då blev matte sur på mig. Och Benny blev nog också sur, för han ville inte vara med oss, utan la sig i ett annat rum. Ja, jag tog kanske i lite väl mycket. Fast sen gick vi en promenad till och då verkar Benny ha förlåtit mig. Och så blev han lite kär i Lydia. Han är nog en trevlig prick, fast jag är ju lite känslig när det gäller kök och mat och sånt. Där vill jag inte ha någon konkurrens. Men Lydia får han gärna stöta på, det gör inget.

Som ni ser var det lite snö kvar på fälten där vi gick men annars har det mesta smält bort de senaste dagarna.

Så här mycket snö var det på altanbordet på juldagen. Nu är det inte ett snökorn kvar, så nu kan vi gå ut och fika vilken dag som helst. Och vet ni en sak? Det har börjat bli lite ljusare för var dag som går...

Ja, nu är julen över för den här gången. Längtar redan till nästa gång. Många klappar och extragott i hundskålen är det bästa jag vet.

Kameran har vilat, så jag kan inte bjuda på så många bilder från själva julfirandet, men ni kan få följa med på vår dan-före-dan-promenad i söndags.

Bollen fick följa med.

Lite bollspring är bra motion.

Plötsligt kom det en snygg kille:

En stilig cockerpojke ville vara med, och det uppstod ljuv musik. Som i Lady och Lufsen, fast tvärtom.

Han och Lydia busade av hjärtans lust.

De for så snön sprutade och öronen fladdrade.

Lydia, som sett filmen Lady och Lufsen på TV, tänkte att hon kanske skulle låta honom smaka på bollen, precis som Lufsen delar med sig av köttbullen.

Han blev jätteglad, förstås.

Fast sen ville Lydia ha tillbaka bollen. Nån måtta får det vara med kärleken och uppvaktningen. Och hon är ju redan förlovad, med Rudi.

Det är ju inne att twittra, något jag ännu inte hemfallit åt. Men på promenaden längs stranden har jag många följare, som kvackar och kvittrar. De hoppas på att jag ska slänga till dem ett visdomsord och kanske en brödbit, men där får de tji.

Nu laddar vi upp inför nyårsfirandet, årets värsta dag. Er krigskorrespondent återkommer med rapport från smällarfronten.

Efter några dagars töväder har det växt upp en massa tjocka, vita gubbar i vårt område.  

Jag visar Lydia en av gubbarna. Hon prövade att bita honom i armen, som en riktig skyddshund.

  Men Sen upptäckte jag något förfärligt. Gubbens näsa var borta!

Den hade inte bara gått av utan var alldeles försvunnen.

Dags för spårhundens detektivbyrå att gripa in.

Aha! En misstänkt.

Näää, säger Lydia, det var inte jag som tog näsan. Fast hon låter lite grötig på rösten.

Tyvärr så är bevismaterialet numera förstört, så det blir nog svårt att få den misstänkta fälld i domstol. I rättvisans namn så fällde jag och mulade henne några gånger på vägen hem.

Bilderna är tagna med mobilen, därav den dåliga tekniska kvalitén.

Här hemma fejas och bakas och stökas det för fullt. Goda dofter sprider sig i köket och det prasslas och smusslas. Något säger mig att en högtid närmar sig.

I dag riktar vi alla ett gemensamt grattis till Lydias kullbror Rolle, som tog sitt första cert på hundmässan i Stockholm i går. Vi är övertygade om att det snart blir fler för denna stjärna!

Beviset på Snygg-Rolles framgång. Han blev tredje bästa hanhund i hård konkurrens, och slog ut flera champions.

Bland annat fick han beröm för sina fina rörelser.

Tre snyggingar, med Rolle i mitten.

Ja, som ni förstår var matte på hundutställning i går. Lydia och jag fick stanna hemma och vänta på att hon skulle komma hem med kassarna fulla av godsaker. Hon kom hem så småningom, fast med lätt bagage. Där fanns något som luktade väldigt gott, men det åkte in i skåpet. Det var julklappar, sade matte.

Hon hade köpt en deodorant för hundar. Lick treat med biff och baconsmak.

Mmmmmm...smakar smaskens. Det är något som ska användas som belöning under träning i stället för korv och köttbullar. Inte lika mättande, förstås.

En ny snöstorm drog in över oss igår. Den här gången var det inte lika mycket snö som för en och en halv vecka sedan, men den var blöt och tung. I dag har det varit plusgrader och snön var så blöt att den inte fastnade på benen, det var ganska skönt. Nu hoppas vi det har snöat klart. Vi har så vi klarar oss över jul och nyår, tack!