Nu har höstterminen börjat, även om hösten ännu inte gjort entré. Det är fortfarande varmt och skönt ute. Men det mesta har börjat gå i vardagslunken igen. Vi har varit och tränat lydnad med matte några gånger. Jag kan tyvärr inte säga att Lydia har gjort några stora framsteg. Men om nu matte tar itu med träningen på allvar kanske det kan bli några.

Här är Lydia på lydnadsplanen. Tränar hon inkallning?

Nä, hon försöker få mig att jaga henne. Det kan hon glömma. Är man pensionär så har man man rätt att ta det lugnt.

Lite störande är hon allt.

Inte var det bättre när vi var på skogspromenad med matte i går.

Just när man skogsluffar i lugn och ro...

...så kommer den lilla terroristen farande.

Skynda på lite, tycker Lydia. Som ni ser så har matte snaggat henne. Det är en väldigt praktisk frisyr när man går i skogen. Det fastnar inte lika mycket barr och stickor i pälsen.

Vi gick en lång härlig promenad. Det är alldeles myggfritt i skogen. Tyvärr alldeles svampfritt också.

Vi hittade en bra sjö att bada i.

Lydia ville som vanligt inte simma, utan nöjde sig med att ligga vid strandkanten och plaska.

jag försökte ge henne en dusch.

Så att hon skulle bli lite blöt om öronen också.

Inte hade det mycket effekt. Jag var fortfarande genomsur och hon torr bakom öronen.

Det  bodde en väldigt snygg lagotto i sjön.

Jag smyger i försiktigt för att inte skrämma honom.

Tyst utan för mycket plask.

Fast plasket är svårt att undvika helt.

sablar, nu är han borta. Jag måste ha skrämt honom.

Innan vi gick tillbaka till bilen kollade vi om någon glömt något smaskigt vid grillplatsen.

Ja, det var en härlig skogpromenad. Vi hoppas på fler såna nu när vädret börjar bli svalare och alla djurungar har vuxit till sig och kan springa undan när vi kommer. Fast som Lydia skäller när vi är i skogen så är chansen att vi skulle skrämma upp något vilt minimal. Hon hörs på flera kilometers håll när hon försöker locka mig till lek.

Nu har vi varit på semester! Verkligen avkopplande och omväxlande. Och resan började bra, eller hur?

Vårt första stopp var Smultronstället i Söderköping. Där får alla hundar vatten och gratis mjukglass. Som vanligt hade Lydia halva sin portion kvar när jag hade ätit upp min. Men matte fyllde på min bägare med lite av sin glass.

Matte och husse hade fått mer än de mäktade med i alla fall.

Sedan fortsatte resan ner till Öland. En dag besökte vi Eriksöre camping.

Där tänker de på oss fyrbenta gäster. Egen badplats.

Där fanns en inhägnad rasthage där vi kunde leka.

Det fanns en riktig agilitybana, men den brydde vi oss inte om. I stället testade vi natur-agility.

Många skojiga saker att klättra på.

Man måste ju tänka på formen även om man är på semester.

Det finns mycket att se på Öland. På en mur satt de här fina ank-potatisarna. de ser smaskiga ut.

Tyvärr trodde inte matte och husse att odlaren hade lagt upp dem som smakbit åt passerande hundar.

En dag gick vi en långpromenad på södra Alvaret. Där får korna gå lösa och hundarna i koppel. Knasigt, va?

Vi gick en hel mil. Som tur är hade matte tagit med vatten att dricka, och vi gjorde några badstopp. 

Efteråt hade matte, husse och deras vänner picnic. Tror ni de hade tänkt på att fixa massäck åt Lydia och mig? Nix. Men matte och husse delade med sig lite.

Efteråt åkte vi ner till stranden och tog ett dopp i Östersjön. Gissa om det svalkade skönt.

De har fina stränder på Öland också. Ganska folktomma.

Gott om plats för Lydia och mig.

Nästa dag testade vi en annan strand. Där var vi alldeles ensamma.

Att simma är inte så lätt på Öland. Man får gå länge för att komma ut på djupt vatten. Det passar Lydia perfekt.

Men det är skönt att springa i strandbrynet.

Eller att bara strosa omkring och spana efter småfisk.

Efter Öland åkte vi till Växjö.

Där tog vi in på världens bästa B och B, hos moster G! Bra käk och sköna soffor att vräka sig i.

Där roade vi oss med att hälsa på hos en massa av mattes släktingar. Här är en bild från när vi hälsade på hos Babe. Hon blev nog lite besviken när varken Lydia eller jag ville leka med henne. Vi hade ju fullt upp med att utforska hennes härliga hus och trädgård. Och det blev ett besök värt att minnas. Först kissade jag på en blomkruka som stod på golvet i matrummet, i bara farten.

Sedan snodde jag en bit pizza från en tallrik. Men vad väntar de sig när de serverar maten i lagom noshöjd? Matte skämdes - som en hund. Hon brukar ju skryta med att jag aldrig stjäl mat från bord eller diskbänk.

Sedan bet jag sönder Babes boll och Lydia kräktes på gräsmattan - trots att hon aldrig hann sno någon pizza.

Droppen var nog när Lydia blev rädd för en sten som rörde sig.

Det var ingen sten utan den glupska sköldpaddan Scarlett. Lydia blev dödsförskräckt och började skälla och jag rusade dit för att rädda henne. Då räddade Scarletts lillmatte sköldpaddan, och Lydia och jag fick sitta i bilen tills det var dags att åka hem. Lika bra det, för då var vi både trötta och belåtna med besöket.

Ja, och dagen efter åkte vi hem till Stockholm igen. Borta bra, men hemma bäst. I dag har vi badat i Mälaren och nu väntar en helg med många långa promenader.

Nu är det sommar på riktigt, så somrigt att till och med matte vill bada. I dag åkte vi till Östnora, tillsammans med Rolle, Ressu och deras matte, så att matte skulle kunna ta årets premiärdopp.

Hon bangade ju ur när hon var på kryssning i Svalbard för några veckor sedan. Då erbjöds alla som ville att få bada i ishavet. Polar plunge kallade de det. Det flöt isflak i vattnet som var högst fyra grader varmt, men folk stod på kö i alla fall.

De hade säkerhetslina, utifall att de skulle drabbas av köldchock.

Nä, det är inget för att matte. Men i dag tordes hon doppa sig. Hon hade ju en lömsk baktanke också.

Det var att Lydia skulle lära sig simma.

Jag och Ressu hängde med, som moraliskt stöd.

så där, lugnt och fint nu, du kan simma, bara du försöker.

Hu vad hon skvätter.

Men titta! Hon simmar!

Lugnt och fint och med kraftfulla tag.

Puh, äntligen i säkerhet med fast mark under tassarna, tänker Lydia.

En sån chockupplevelse för en badkruka.

"Kom nu, Lydia, det är skönt att simma", lockar matte. "Blä, glöm det. Jag stannar här", säger Lydia.

Vi andra: Jag, Rolle och Ressu och deras matte simmade alldeles frivilligt.

En alldeles underbart solig dag var det vid Östnora. Nu när det är fullt av folk som vill bada vid stranden får vi fyrbenta hålla oss till hundbadet, som samtidigt är iläggningsplats för båtar. Så rätt var det var fick vi lämna plats åt en båttrailer som skulle fram. Men det gjorde inget, för då hade jag redan börjat skaka av köld. Då gick vi upp på en härlig gräsplan och sprang oss varma. Tack för trevligt badsällskap och tack för att Lydias simning dokumenterades, säger vi till Rolles och Ressus matte.