Det börjar bli höst som sagt, men det betyder också att äpplena har mognat. Jag hittar massor med äpplen på promenaderna. Och jag äter så många jag hinner.

En fem-sex äpplen om dagen

håller vetten borta från magen

Solrosorna har vissnat men sprider glädje ändå:

Småfåglarna vet att förse sig. Och det var ju de som sådde solrosorna förra vintern.

I dag var matte och jag i Ågesta och tränade. Först tränade vi lydnad. Lite fritt följ, hopp, fjärrdirigering och inkallning med ställande. Vi ska ju äntligen börja med tvåans moment. Rutan går jättebra, så länge det ligger en target i den. Hoppet går bra, fast högljutt. Även fjärrdirigeringen lockar fram skallet i mig. Först ska jag lägga mig ner, och det går ju bra. Sen vill hon att jag ska sätta mig upp igen, då protesterar jag. Hon får väl bestämma sig?

Inkallning med ställande är ett problem. Jag stannar fast smyger fram några steg till, och matte vill ha en tvärnit. Om det ligger en boll bakom mig stannar jag snabbare, men då har jag en tendens att springa långsamt. Hon har också prövat att lägga en targetplatta precis där jag ska stanna och då landar jag med båda framtassarna på den, precis som hon har tänkt, men så studsar jag några meter till, och det hade hon inte tänkt.Hon har också prövat att ta ett steg fram precis när jag ska stanna, men det har ingen större effekt på mig. Nå, vi jobbar vidare.

Efter lydnaden körde vi lite agilityträning. Först fick jag öva i att stanna på kontaktfälten, och stå kvar lite medan matte rörde sig bort från hindren. Sedan tränade vi lite slalom, där hon kastar bollen framåt efter sista porten.

Sedan körde vi lite hoppkombinationer, för att hon skulle få träna vändningar och sidbyten. Vi var inte riktigt på samma våglängd hela tiden.

Några bilder blev det förstås. Nu tror ni kanske att hon bad någon annan plåta när hon sprang med mig. Men icke, hon plåtar och jag får springa och hoppa själv.

Jag flyger genom däcket

Och en gång till, aldrig blir hon nöjd.

Har vi tränat klart på däcket nu?

Och så lite hinderlöpning. Öronen fladdrar i otakt.

Sådärja, öronen är i takt igen!

Vädret var soligt och skönt i dag, men det ser värre ut till helgen när vi ska till Gotland och leta tryffel. Ett intensivt lågtryck väntar, enligt SMHI.

Nu ska vi gå och titta på vädret på TV, för att se om inte utsikterna har förbättrats något. Man ska inte ge upp hoppet!    

I dag har jag varit på spaning efter hösten. Det sägs att den är på väg. Så jag tog matte och kameran med på promenad.

Ja, en del träd har fått gula löv.

Ganska många gula löv hittade vi.

En del löv hade ramlat ner på marken också.

Rönnbären lyser vackert röda

Gott om rönnbär ger en kall vinter, brukar de säga. Ska nog be matte att köpa ett nytt täcke till mig.

Matte ville att jag skulle posera med höstfärger i bakgrunden. Jag börjar faktiskt tröttna lite.

Jag äter ett äpple medan du spanar vidare, matte

Inte dumt alls. Nu kan vi gå hem.

Matte är tråkig och vill bara fotografera, så jag har skaffat en ny husse som kanske vill promenera med mig.

Okej, ska vi gå då?

I dag var det sökträning i Lissmaskogarna och min premiär som skallhund. Matte tänker ju omskola mig från rullhund till skallhund. Det betyder att från och med nu ska jag inte ta min medhavda rulle i munnen när jag vill tala om för matte att jag har hittat en figurant i skogen. Jag har inte ens en medhavd rulle längre. I stället ska jag skälla av bara tusan, tills matte hittat fram till oss. Det låter kanske enklare än att bära rulle, men det är inte alltid så lätt att skälla oavbrutet. Man får inte göra för långa andningspauser, för då gör domarna poängavdrag. Och så kräver det kondition. Att skälla tar mer på krafterna än att springa.

Det kändes väldigt lätt och bekvämt att springa ut på sök utan rulle om halsen. Och visst snappade jag snabbt att det var skälla jag skulle göra. För att jag inte skulle börja leta efter rullen så började figgarna tjoa och berömma så fort jag kommit fram. Sedan gjorde de lite paus, för att se om jag kunde skälla. och det kunde jag ju. "Korv, korv, korv" skällde jag så det ekade mellan tallarna. Jag fick två skick på varje sida, mot Hasse och Ronny. Och alla som var på stigen tyckte att jag var som en annan hund i dag, tokglad och lycklig över att slippa rullen.

Ingen rulle att släpa på i dag.

Victor tyckte det var skönt att inte ensam behöva hålla låda idag, eftersom den andra skallhunden i gänget, Eddie, fick vara hemma och vila.

Vi var bara fyra hundar i dag, och härligt väder med sol och uppåt 18 plusgrader, så tvåbeningarna hade gott om tid att sitta och njuta på Hasses och Elisabets altan efteråt, med en smaskig kaka som Martin hade bakat.

I kväll har matte och jag varit på tredje kurstillfället på vår agilitykurs. Nu märks det att det börjar bli höst. Det var blött och kallt och mörkt.

De två första gångerna har det mest varit full ös - medvetslös. I kväll ägnade vi oss framför allt åt tekniskt finlir. Det är nu mattes brister kommer i dagen. Jag vet ju hur man springer och hoppar och balanserar. Hennes jobb är att styra oss rätt väg och tala om för mig i god tid vad jag ska göra. Och inte springa i vägen för mig.

Hon fick bland annat veta att när hon väntar in mig (vilket inte händer så ofta) så måste hon vara vänd framåt i den riktning hon vill att jag ska ta, och inte vara vänd mot mig. Och så ska hon hålla sig i rörelse, inte stå still och peka mot ett hinder för då stannar jag också.

Mycket snurr på stället blev det i knepiga hoppkombinationer. Matte blev allt lite snurrig, men det avslutande loppet på en bana med 20 hinder gick rätt bra ändå.

Till nästa gång ska vi träna mer på att jag ska stanna på gungbrädan och balansbommens kontaktfält. Vi ska också öva mer på slalomet, köra färre portar och avsluta med att matte kastar bollen framåt, så att jag fokuserar framåt i stället för på henne.

Apropå gårdagens inlägg om tävlingar för hundar så finns det ju mycket annat man kan tävla i, till exempel skönhet, vallning, freestyle, tryffelsök, rallylydnad, IPO, treiball, lure coursing, mondioring, kapplöpning, vattenräddning - you name it. Och så det här förstås, klicka på länken nedan:

http://sydsvenskan.se/webbtv/webbtv_sverige/article552577/Bobby---hunden-som-drar-over-ett-ton.html

Känns skönt att matte inte har börjat med detta också.

Jag har fått ett påpekande i en kommentar till söndagens inlägg att det är lite konstigt att man kan bli uppflyttad till lägre klass. Tänkte därför att det är på sin plats med en liten orientering i hundvärldens konstiga terminologi.

Det är inte alltid lätt att förstå för en oinsatt att man kan få förstapris utan att ha vunnit. Och att man kan vinna utan att få förstapris. Eller att man kan bli lydnadschampion utan att ha vunnit en enda lydnadstävling. Eller att det är skämmigt att få ett andrapris på en utställning.

I lydnad tränar man i fyra klasser: 1, 2, 3 och elit. I varje klass kan man få första, andra, tredjepris eller en nolla. För att få få ett förstapris i klass 1 ska man ha kommit över 160 poäng och det betyder att man är berättigad att tävla i klass 2. Vilket innebär att flera personer kan få förstapris. Om man har fått ett förstapris kan man ändå fortsätta att tävla i klass 1 om man vill. Har man fått tre förstapris så har man erövrat lydnadsdiplom, förkortat LP1.

Bruksgrenarna är fyra: Sök, spår, rapport och skydd. Om skyddet vet jag inte så mycket men för de övriga är upplägget likadant: Nybörjarklassen heter apellklass och därefter kommer lägre, högre och elitklass. Man kan bli icke godkänd, godkänd eller uppflyttad. Från apellklass blir man alltså uppflyttad till lägre klass, hur konstigt det än kan låta.

Agility är indelad i två olika klasser: hopp och agility och i tre svårighetgrader, ett, två och tre. För att bli uppflyttad i en högre klass måste man ta pinnar, och det handlar inte om apportering utan poäng.

Hoppas det har klarnat lite. Egentligen är ju allt det här ganska onödigt, eftersom det i grunden bara handlar om att roa våra kära tvåbeningar och motivera dem att aktivera ben och hjärna. Men det gör vi ju så gärna, för vi håller ju av dem och vill att de ska hålla sig friska och raska så att de kan hänga med på de riktiga nöjena: gyttjebad, rabattgrävning, (s)kattjakt och annat kul.

Ja, som ni förstår av titeln gick det inget vidare på tävlingen idag. Matte och jag tävlade i apellsök på Haninge BK. Kort sagt så var jag jätteduktig och hittade snabbt mina två figuranter i sökrutan. Jag glömde bara en liten detalj, att tala om det för matte genom att bära rullen till henne. Hon skickade mig kors och tvärs i rutan och jag var framme hos varje figurant två gånger, men det visste ju inte matte. Men lite kan hon väl räkna ut själv. Man kan ju inte hjälpa dem med allt.

Nå, tiden gick ut och det blev noll poäng i söket. Då bestämde sig matte för att bryta tävlingen. Vi gjorde bara budföringen, för det tycker jag är så kul, och där gjorde jag precis som jag skulle, till och med satt kvar så att mottagaren kunde klappa mig. Det brukar jag inte ge mig tid till annars. Men jag kände på mig att matte behövde lite uppmuntran.

Men vädret var vackert, så vi stannade kvar för att titta på våra kamrater och hålla tummar och tassar. Och Frodo fick försvara sökgruppens ära, och det gjorde han med besked genom att gå och vinna hela tävlingen och bli uppflyttad till lägre klass! Hipp, hipp hurra för Frodo i dag!

Han fick pris också. Fast det gick inte att äta. Men jag hoppas han fick något extra gott när han kom hem.

Lockiga killar i väntan på prisutdelning.

Det gick bra för Yo-Yo också, som gjorde apelldebut. Han blev godkänd och klarade tävlingen utan bus! Grattis till både honom och matte!

Ja, för mig och matte blir det till att ta nya tag. Men nu ska det inte bli några fler tävlingar i år har hon lovat. I stället ska hon skola om mig till skallhund. Äntligen!

I dag var det sökträning igen, i strålande sommarväder, plus tjugo och sol. Jag skulle  få hitta en figurant under en presenning, för förra veckan ville jag inte markera Annette när hon gömt sig under presenningen. Och så skulle jag få några roliga pop-up-figuranter också, för att komma i stämning.

Det började med att matte skickade mig åt höger, där Camilla hade vinkat bakom en buske. Jag hittade Camilla, men glömde visst att ta rullen innan jag sprang tillbaka till matte. Då skickade hon ut mig till vänster i stället, uppför en backe. Där hittade jag Hasse som låg under presenningen, tog rullen och sprang tillbaka till matte, fick göra påvis och springa tillbaka till Hasse och få godis.

Under tiden hade Camilla flyttat fram till nästa lega på högersidan. Hon vinkade igen, för det ska pop-up-figgar göra, Jag sprang dit, viftade på svansen och glömde igen att ta rullen. Så när jag kom tillbaka till matte på stigen viftade hon bara ut mot Camilla och sa: Sök! en gång till, och då kom jag på vad jag glömt. Jag sprang tillbaka, tog rullen och så tillbaka till matte på stigen. Och så fick jag göra påvis.

Jag fick avsluta med att se Hasse smyga iväg innan matte skickade mig efter honom, i full karriär.

Ja, ja, jag vet att jag kan vara lite glömsk ibland. Fast jag tycker inte att matte borde kalla mig hönshjärna för det.

Men Frodos matte tröstade henne och sa att ett genrep ska gå åt skogen. Då blir det bra på premiären. Och eftersom jag gjorde ett uselt genrep både på lydnaden i torsdags och på söket idag så kanske det betyder att det går bra i morgon. Jo, ni kanske har förstått att vi ska tävla i apellen då. Men frågan är, hur går det då för Frodo? Han ska också tävla, och gick strålande bra på genrepet, både i skogen och på lydnadsplanen.

Fortsättning följer. Läs den spännande upplösningen i morgon.

Matte var glad att jag inte lyckades skita ner mig på söket i dag, eftersom hon haft sånt jobb med att göra mig ren igår. Det syns knappt att jag har gått ett sökpass, eller hur? Bara några små blåbärsfläckar på benen.  

På vägen hem kunde matte inte låta bli att stanna till i Ågesta och titta på agilitytävlingen. De höll på med hoppklass 3, den mest avancerade klassen. (Och hindren var inte högre än dem som jag skulle hoppa över i tisdags.) Här är några bilder på de erfarna hinderlöparna. Klicka på bilderna så blir de större.

Full fart hela dan! Men många blev diskade.

Sedan åkte vi hem och vilade oss, Husse hade klippt gräset, så jag var tvungen att gå ut och rulla mig lite. Så sen var jag grön om huvudet och hade blåbärsfläckar på frambenen. En riktig regnbågshund!

Det syns kanske inte så bra på bilden, men jag tyckte att min färgstarka personlighet kom fram bra.

I går kväll var matte och jag på lydnadsträning på Norsborg hundklubb (som förut hette Lovisebergs hundklubb). Matte var inte så glad på mig. Hon tyckte att jag gjorde det mesta fel. Men jag gjorde rätt - på mitt sätt.

Jag var en hejare på momentet "kollra bort mottagaren i budföringen". Och utklassade alla andra i momentet "gör kaffeved av låneapporten på kortast möjliga tid". Och finslipade momentet "hopp-ligg-hopp" till perfektion. Matte blev inte glad trots att jag hela tiden försökte muntra upp henne med glada skall.

Men i dag var hon på gott humör igen, och tog med mig på en härlig eftermiddagspromenad. Förmodligen bara för att hon ville rasta kameran, som fått ligga nerpackad i flera dagar.

Vi började med att gå ner till Mälaren och ta ett dopp.

Dummyn var med förstås

Här är kungen av playan

Lite skön strandjogging

Mden vad skådar mitt öga? Ett halvätet äpple!

Picnic på stranden är alltid trevligt. Vad gör det om det knastrar lite om tänderna. Vadå, håller dummyn på att flyta till havs? Men jag är upptagen.

Se där, jag hann att rädda den.

Och så skakar vi vattnet ur öronen.

Efter det en tur på ängen så att man hinner torka före hemfärden

Jag poserar i min snyggaste profil men inga tjejer inom synhåll

Tjoho, jag drar en repa och kollar efter brudar

Inga tjejer alls, jag får roa mig på egen tass

Full galopp, humöret på topp

Jag kör så det ryker och fröna yr omkring skallen

Dags för lite kurragömma, ingen ser var jag gömt mig

Har ni räknat klart?

Tittut, här är jag!

Och så lite härligt gräsrull

Efteråt tyckte matte att jag var väldigt fröig och skräpig, så när vi kom hem tog hon fram kam och tovskär och plockade bort flera hundra frön ur pälsen. Sedan blev det badkaret, shamponering, dusch och ytterligare några hundra frön ner i avloppet.

Ett busfrön - det är vad man får i pälsen när man busar på ängen!

Trevlig helg!