Hoppsan, dagarna går och jag har visst glömt att berätta hur det gick för Lydia på utställningen i helgen. Här kommer i alla fall en försenad ringrapport:

I lördags morse kom Rolle och hans matte tidigt, tidigt, och så for de i väg tillsammans med matte och Lydia. De skulle till Köping på internationell hundutställning. Inte mindre än 63 anmälda lagotto. Efter en lååång väntan var det Lydias tur.

Hon hade det ganska bekvämt i sin bur medan hon väntade. Hon gillar verkligen sin bur, så när lagottokompisen Lova kom för nära buren morrade Lydia lite åt henne och skyndade sig att krypa in.

Springa vänstervarv i ringen (som är fyrkantig) klarade Lydia galant.

Här kollar lördagens domare på hennes tänder, och hittar inga fel på dem.

De slutade fyra av elva startande i öppenklassen, det vill säga klassen för vuxna tikar som inte är champion, med kvalitetsomdömet excellent, som är det högsta betyget. Det var mattes mål för utställningen, och hon var väldigt nöjd.

Så här löd kritiken från domaren Bertil Lundgren:

"Mycket goda proportioner. Välformat huvud, bra stop. Välburna öron. Bra hals och skuldra. Tillräckliga vinklar. Utmärkt bröstkorg. Något lång i länden. Fin överlinje. Rör sig med bra steg. Lite trång bak. Bra benstomme och päls."

Nöjda åkte de hem, för att återkomma nästa dag. Då var det dags för Lagottoklubbens årliga utställning, radunon, på samma plats.

Lite varmare och lite fler lagotto, över 100!

Här ligger Lova, Lydia och Rolle och väntar. Burarna fick stå i skuggan av ett tält, med blöta handdukar ovanpå för att kyla luften lite. Lydia hade dessutom en kylfilt i sin bur, så henne gick det ingen nöd på. Matte däremot kände sig lätt kokt efter några timmar.

Först klockan tre på eftermiddagen blev det dags för tikarnas öppenklass, med sju startande.

Mera ringspring inför domarens granskande ögon.

Den här gången blev det bara blått kort, vilket innebär näst högsta kvalitetsomdömdet, Very good.

Så här löd kritiken från domaren Per Iversen:

"3 år. En tik med bra könsprägel och storlek. Trevligt huvud. Något smal underkäke. Kunde haft något större tänder. Bra hals och bröstdjup, aning lång i länden. Något knappa vinklar fram och bak. Bra päls. Rör sig med bra steg från sidan. Trevligt temperament."

Små tänder? Sist de var på utställning fick ju Lydia kritik för att svansen var för glad. Vad de kan hitta på, de där domarna.

Ja, så gick det med den utställningen. Tack snälla Rolles matte för bilderna. Hur det gick för Rolle kan ni läsa på hans blogg så småningom.

Själv har jag tagit det lugnt, man kan inte göra så mycket annat i den här sommarvärmen. Några dopp har det blivit.

Matte och husse för en ojämn kamp mot dessa små gröna frön som fastnar i pälsen i hela tiden. Har hört att det ska vara nejlikrotfrön som har en förmåga att leta sig allra längst in under ullen. Det är ett evigt kammande varje gång vi varit på promenad.

Hela familjen är nu samlad, sedan lillmatte kommit hem från USA, Matte jobbar igen, men har snart lite semester till och då hoppas vi kunna hitta på något kul, så håll utkik i bloggen.

Ja, nu är vi alla hemma igen - nästan. Lillmatte är på andra sidan Atlanten, men vi andra är samlade efter att ha varit spridda över världen. Lydia och jag har bott på hundhotell. Vi fick egen stuga, lyxigt värre.

Matte och husse har varit på nordliga nejder.

Såna här varningskyltar såg de. Matte hade hela kameran full med bilder med sig hem, så småningom kanske hon lägger ut några här i bloggen.

Men nu har vi annat att tänka på. I helgen är det utställning i Köping i dagarna två.

Lydia ska ställas ut, men så här rufsig och ruggig kan man ju inte visa sig i ringen.

Hon behövde lite puts och ans, så matte åkte med henne till frissan.

sådärja, nu ska hon snyggas till. Så här såg hon ut när Karin började.

Och här är resultatet. Nu får vi se vad domarna säger.

Jag återkommer med rapport.

Nä, vi har inte avlidit av sommarvärmen. Vi är här, men inspirationen har inte riktigt infunnit sig, varken till att blogga eller hitta på roliga utflykter. Vi har turats om med lite magsjuka, Lydia och jag, men nu, peppar peppar, har vi hållit oss friska ett tag.

Värre är det med den här gästen som vi hade i trädgården härom dagen:

En stackars skabbräv tog rast på vår baksida mitt på blanka eftermiddagen. Vi blev ledsna allihop, mest jag och Lydia, för nu har matte bestämt att vi inte får vara på baksidan mer den här sommaren, av rädsla för att vi ska bli smittade.

Det är mycket som händer i naturen nu, när alla djuren fått ungar. Ett måspar som bor ett par hus längre ner på gatan var väldigt ilskna ett tag, och gjorde flyganfall mot Lydia när hon var ute i hagen på framsidan av huset. Och en ilsken rådjursget flög på vår snälla granne Ruffen, som gick i koppel, och sparkade honom. Även Ruffens matte fick blåmärken. Jag vet inte om det hade något samband, men Ruffen dog några dagar senare. Det känns väldigt vemodigt. Ruffen, en airedaleterrier, var bara några månader äldre än jag, och vi har känt och gillat varandra sen vi var små.

Nu är vi väldigt försiktiga när vi passerar gångvägen där Ruffen blev påhoppad.

Annars har det inte hänt så mycket. Vi har semester och slappar.

Lydia ligger helst i sin grop som hon grävt i gräsmattan, omgiven av sina älskade pinnar. Hon försöker bättra på gropen i smyg, när inte matte ser på. Tur att Lydia är lite jordfärgad, så att inte dammet syns på henne.

Själv slappar jag gärna nära grillen, i fall husse skulle tappa något.

När vi inte slappar så försöker vi hålla koll på kvarterets katter och jaga bort alla luftballonger som flyger över oss.

Här var en kaxig katt, tur för honom att det var ett staket emellan.

Men...här är en annan katt som inte vet hur man leker hund och katt, att katten springer i väg och hunden jagar efter. Säg åt honom matte, tycker Lydia, för hon precis som jag vill helst att katten börjar fly innan vi jagar efter.

Ja, sånt är livet just nu, ganska stillsamt.

...ordentliga åskväder drabbade oss i dag. Det mullrade på förmiddagen när matte och Lydia var på sökträning. som tur är hade jag stannat hemma.

Lydia lyckades trots mullrandet genomföra sju lyckade skick med direktträff på figgen, men så hade de gjort det lätt för henne genom att köra med figgar som vinkade ute i buskarna, eller gjorde något litet ljud. Allt för att det skulle gå bra, trots åskan. På det åttonde skicket tyckte nog Lydia att hon hade fått nog, och sprang framåt längs stigen i stället för att springa ut till höger mot figuranten. När hon försvann utom synhåll blev matte lite bekymrad. Tänk om hon försökte hitta hem till tryggheten på egen tass? Men efter ett par minuter kom hon tillbaka, och då fick hon jaga i fatt en spring-figge, så det blev en rolig avslutning på sökträningen.

Precis när det var dags att åka hem kom regnet och det började blixtra och dundra på allvar, och när de kom hem fortsatte det, så Lydia och jag drog oss tillbaka till badrummet en stund.

Men efter regn kommer sol och vi fick vår eftermiddagspromenad trots allt, och sedan har det inte åskat mer.  

Jag måste ju också berätta att vi har haft några väldigt varma och soliga dagar. Vi fyrbenta har mest legat och flämtat i trädgården, medan matte och husse har fixat och donat, klippt häckar och planterat växter. Något dopp har det väl blivit, och det finns ju andra sätt att svalka sig.

Husse tog fram trädgårdsslangen.

Ni som känner mig vet att jag blir som tokig av såpbubblor. Det finns en annan grej som gör mig galen: vatten från trädgårdsslangen.

Här ska ni få se och höra. Matte tog en liten filmsnutt när jag försökte bita av vattenstrålen:

Nu är det svettigt. Över 20 grader och sol, inte mitt favoritväder. Men det finns en sak som är bra med sommarvärme. Man kan locka med matte på en badutflykt. Så i dag stämde vi träff med Rolle och Ressu och deras matte och for till Gålö havsbad.

Varmt och skönt i vattnet. Fast mattorna höll sig mest på stranden.

Vi badade och badade. Matte hade köpt lite nya badleksaker. Här har jag hämtat en sprillans ny badkong.

Och ett skojigt fyrtorn som stack upp högt över vattenytan, lätt att se även om man som vi ligger lågt i vattenlinjen.

Jättekul, tyckte Ressu och satte full fart mot fyren.

Men han fick inte riktigt grepp på hur man skulle greppa den.

Rolle var också lite osäker på hur man skulle bita tag i något som stod på höjden.

Så jag fick demonstrera hur man gör.

Så här, inget konstigt alls.

Lätt som en plätt när man vet hur man gör.

Och Ressu och Rolle fattade snabbt. Fattas bara annat, de är ju lagotto!

Och sen hämtade vi grejer på löpande band:

Ibland snubblade man lite på vägen in

Lite kallsupar får man räkna med

Ibland var man tvungen att doppa nosen medvetet, för att kolla något spännande på botten.

Lydia törs ju fortfarande inte simma, men hon kunde hämta sånt som hamnat på grunt vatten. Den här badleksaken hade Rolle och Ressu med sig. Den tyckte hon mycket om. Det gjorde jag också.

Jag tyckte så mycket om den att jag var tvungen att kolla vad som fanns inuti. Tyvärr försämrades flytförmågan betydligt när den tömts på innehåll. Trist, tyckte Lydia.

Men man kunde göra annat på stranden än att bada. Träna ökenrace, till exempel.

Skaka vattnet ur pälsen

Käka tång.

Och gräva ner sig till Kina. Ressu är fenomenal på att göra fallgropar.

Man får passa sig bara, och inte stå bakom när han gräver.

Vi fikade också förstås. Jag fick sitte bredvid matte på bänken.

Men när Lydia hoppade upp på bordet då var måttet rågat. Lite hyfs får en lagotto ha, även om man är ute i naturen, tycker matte.

När vi fikat skulle Risungs-syskonen prompt ha samma leksak.

Lika envisa är de, så de drog runt varandra en god stund.

Ingen ville ge sig.

Till slut avgick Rolle med segern.

Ja, en riktigt härlig badutflykt blev det. Och många bilder. De flesta har matte tagit själv, men några fick hon låna av Rolles och Ressus matte. Och så hade hon ju världens bästa fotomodeller!

Nu i helgen blev det sommar. Plus 20 grader i alla fall i dag, söndag. I går visade sig inte solen, som tur var, för då hade det blivit alldeles för varmt för sökträningen.

Ja, i går var det då äntligen dags för sök. Första gången sedan i höstas. Jag var med och vallade rutan, för att se att allt gick rätt till. Och då hände något konstigt. För när vi var klara och hade hängt upp alla snitslarna, så kom det ett sökgäng till promenerande i skogen. Med egna snitslar. Men det hela löstes utan rest ragg och blottade gaddar. Vi slog ihop söket till ett enda, och körde varannan hund, deras fyra och våra fyra. Lite lustigt var det att de hade en collie, en aussie och en kelipe, precis som vi. Men någon lagotto hade de inte med, så Lydia var den enda representanten för vår ras, eftersom jag får räkna mig till funktionärerna.

Lydia fick äran att börja. Hon och matte körde hittaövningar. Tyvärr skämde Lydia ut sig lite genom frivarv och ohörsamhet, men det mesta gjorde hon rätt, och med hennes extraspring så blev det ett riktigt ordentligt konditionspass.

Efter passet, medan Lydia och jag vilade i bilen, passade matte på att hälsa på Viktors nya lillebror.

Han heter Kasper, och har nog snart vuxit till sig och blivit en stor och duktig sökhund han också.

Viktor var väldigt snäll mot nykomlingen

Trots att den lille nog kunde vara lite påfrestande ibland.

Efterår gick matte, Lydia och jag ner till sjön för ett dopp.

Det vill säga, Lydia och jag badade, men inte matte. Hon ville vänta ett tag, sade hon.

Konstigt nog ville hon inte bada i dag heller, fast det var soligt och varmt. Först var vi och tränade i Norsborg. Jag tränade rallylydnad och Lydia vanlig lydnad. Efteråt promenerade vi ner till sjön tillsammans med Alex och hans matte.

Lydia ville som vanligt inte simma ut, utan höll sig inne vid stranden. Jag simmade runt, runt och njöt.

Alex kastade sig i vattnet, som den värsta vattenhund.

Lydia tittade fascinerat på.

Hans matte kastade i en leksak, som Alex gärna hämtade

Titta, den hinner knappt landa förrän Alex är halvvägs ute!

En gång hann jag faktiskt före och tog leksaken

Lydia ville naturligtvis också låna den.

Snäll som jag är så fick hon ha den en stund.

Fast sen ville Alex ha den igen. Hu, så han skvätter!

Han är inte rädd för kallsupar

Han skvätter på vägen upp också.

Sen vill han gräva, och skvätta sand också.

Se så det ryker

En riktig grävmaskin

Kolla dammolnet

Ja, man kan ha mycket kul på stranden om man är en labrador i sina bästa år!

att bada!

Och skaka loss på stranden, det är livet det, både om man är labrador och lagotto!

Det har varit väldigt lugnt och skönt här några dagar, eftersom matte och Lydia reste bort över Kristi himmelsfärdshelgen. Men nu är de hemma igen, och allt är som vanligt. Eftersom matte hade kameran full av bilder är det väl lika bra att jag berättar vad de hade för sig. En del bilder har vi lånat från Rolles och Ressus matte.

De åkte ett helt gäng tanter och hundar till Gotland och Risungs Gård - Lydias barndomshem. Där skulle hundarna, och även tanterna, lära sig leta tryffel.

Det var Ressu

Och Lydias bror Rolle

Lova

Brissie

Och så matte och Lydia.

Alla de andra hade varit och letat gotländsk tryffel på Risungs tidigare. Det var bara matte och Lydia som var nybörjare.

Och visst hittade Lydia tryffel! Här är bildbeviset. Fast hon åt nog lika mycket som matte lyckades rädda. Och tyvärr fick hon nöja sig med fryst, utplanterad tryffel. För det fanns ingen övervintrad, vild tryffel att träna på. Den hade förmodligen fryst sönder av den djupa och långvariga tjälen.

Inte bara Lydia som gärna tog för sig av de goda tryfflarna. Ressus matte kollar om tryffeln råkat slinka ner.

Lova ser lite besviken ut över att det inte fanns någon "vild" tryffel.

Men de letade inte tryffel hela dagarna. Många trevliga promenader hann de med.

Härlig morgonpromenad i dimman

Rolle och Lydia busar runt som vanligt

Lite spöklikt, men vackert.

Rolle demonstrerar sin snygga rygglinje. Lydia visar hur man inte ska stå när det är utställning.

Många spännande fynd kan man göra på promenaderna. Här har Ressu hittat en ryggrad.

En fårskalle!

Vackra vitsippsbackar

Rolle och Ressu ville ju visa "Det stora blå", en vacker äng med pärlhyacinter, men tyvärr var det inte så många som hunnit börja blomma än. Men vackert ändå.

Snygga grabbarna

Man kan bli lite smutsig av tryffelsöket

Men det gjorde inget, för det fanns gott om ställen där man kunde bada

Här simmar Lova i bäcken, men Lydia tyckte det var för djupt.

Det konstiga var att när Lydia hade badat, då ville matte att hon skulle duscha när de kom tillbaka till huset där de bodde. Och efter dusch (och tvätt med människoshampo) så var det skönt med ett värmande täcke.

En dag åkte de och hälsade på Lydias tvillingbror Conti. Han var rätt långhårig, och skulle in på frisering ett par dagar senare.

Conti och Rolle kom bra överens.

Med Lydia blev mötet mer tveksamt. Båda höll sig på sin kant.

Conti minns kanske hur Lydia bet honom i nosen när de var små?

Men han fick ju en och annan puss också. Som ni ser har de bleknat sedan dess.

Det fanns andra djur på gården också.

Vackra hästar

Och söta lamm.

Här fick Rolles och Ressus matte rycka in och hjälpa till med flaskmatningen. Tror ni hon var nödbedd?

Ja, de verkar ha haft det bra, men Lydia var väldigt trött när de kom hem. Fast nu gäller det att hon har vilat upp sig för i morgon är det sökträning, för första gången sedan i höstas.

Här har det inte hänt så mycket den senaste veckan, förutom att våren har kommit med stormsteg. Det blommar och spirar och grönskar överallt. Matte har varit lite hostig, så någon hundträning har det inte blivit. Anledningen till att hon blev krasslig var nog att hon gjorde en båttur i skärgården i söndags. Det var en härlig utresa i solskenet, men på hemresan hade det blåst upp kalla vindar, och enivs som matte är ville hon inte gå ner under däck, utan huttrade i vinden. Det straffade sig.

Anledningen till att hon höll till på däck var örnspaningen. Hon ville ju inte missa en enda havsörn. Här på bilden ovan syns en av dem, i toppen på ett av träden, knappt synlig. Det var det som var problemet. Örnarna höll sig på behörigt avstånd och mattes objektiv räckte inte riktigt till för att fånga dem.

De satt på kobbar och skär.

Bara man var observant så hittade man dem.

En del flög lågt.

Andra flög lite högre.

Andra flög ännu högre.

Medan vissa svävade riktigt högt upp i skyn.

Den här satt länge stilla, så matte började fundera på om den var uppstoppad.

Men så rörde den på sig.

Och så lyfte den...

...bara för att slå sig ner i ett träd en bit bort.

 Ja, många örnar blev det under dagen. 29 örnobservationer, sade turledarna från Ornitologiska föreningen. Fast det behöver ju inte betyda att det var 29 olika havsörnar de sett. Vissa fåglar kan ju ha visat sig flera gånger.

De såg en massa andra fåglar också: skräntärna, svarthakedopping, alfågel, ejder, trana, storskrake, småskrake och många fler. Fast några vidare bra bilder blev det inte, så de ska vi bespara er.

Fågelskådarna blev själva uttittade också. Den här sälen undrade nog vad det var för sällskap som dök upp i den annars väldigt folktomma skärgården, där isen just försvunnit och fritidsbåtarna ännu inte vågat sig ut.

Ja, i brist på bilder på Lydia och mig fick ni hålla till godo med detta.