I dag har Lydia och jag varit på utflykt till Flen tillsammans med Rolle och Ressu. Vi hade dejt med fem fina flickor! Fast två av dem luktade extragott så dem fick vi inte hälsa på.

Vi skulle visa dem hur man letar tryffel, och det gjorde vi förstås så gärna.

Här är det Rolle som demonstrerar tryffelsökandets ädla konst.

Under tiden fick Ressu vänta, men då hade han redan visat hur ett tryffelproffs jobbar. Tjejerna ser ganska beundrande ut, tycker jag.

Jag visade ju också hur det gick till.

Även Lydia fick jobba, och här griper matte in för att hindra Lydia från att svälja tryffeln. Det där sista är något som jag har lärt Lydia. Jag tycker att man både ska få äta upp tryffeln och få godis för att man var duktig och hittade den.

Och våra elever var enormt läraktiga. Till och med lilla Majken, åtta månader, snappade hur det gick till och letade reda på tryffel utan hjälp.

En bagatell, tyckte Ester som var äldst i gänget. Hon fattade väldigt snabbt vad det gick ut på.

Agnes kunde också leta tryffel, efter lite hjälp på traven. Hon är inte bara smart, utan vacker också, alldeles nybliven champion.

Men vassast av alla nybörjarna var Vera. Hon började leta rätt på tryfflarna direkt, som om hon aldrig gjort annat!? Om ni tycker tryffeln ser lite konstig ut så beror det på att den är inslagen i papper. De blir lättare att se då, inte för hundarna, men för människorna.

Ja, flickorna i Flen var mycket läraktiga elever. Ja, nästan alla i alla fall.

Berta tyckte att det där med tryffelsök var klart överreklamerat. Fullständigt ointressant för en skönhetsdrottning som hon. Och har man blivit Sveriges vackraste lagottodam i år och vackraste lagotton förra året så kan kan ju ha rätt att arbetsvägra.

Det blev lite tid för umgänge också. Jag försökte fråga chans på Vera men hon var ganska avvisande.

Lydia och Rolle rasade runt som vanligt.

Här har de fått med sig Majken också.

Det skulle arrangeras gruppfoto också bland höstlöven.

Fast det ville inte Lydia och jag vara med på, så vi drog.

Då fick vi ta ett eget gruppfoto efteråt.

Det fick bli snabbt, 1/200-dels sekund för längre kunde inte Lydia sitta stilla.

Ja, en riktigt trevlig dag var det, med god mat och fika för de tvåbenta och rejält med godisbelöning åt de fyrbenta. Jag tyckte som vanligt att det var lite snålt med tilldelningen, så jag snodde en påse med blandade tryfflar och köttbullar från Ressus och Rolles matte. Det går, bara man är snabb. Och jag lyckades svälja nästan alltihop innan matte fick ner fingrarna i halsen på mig. Platspåsen slank med, den också, men det gör inte så mycket. Då kan restprodukterna komma ut färdigförpackades, så har vi sparat in på en bajspåse.

Nu är det höst och sökträningen har kommit igång. Två gånger har matte och Lydia hunnit träna. De missade ju några gånger när matte var på cykelsemester. Själv har jag stannat hemma med husse, för matte tycker inte jag ska ligga i bilen och bli kall nu när jag inte har någon päls.

Nytt för säsongen är att matte har bestämt att Lydia ska bli skallhund. Hon hade ju egentligen tänkt testa lite mer med sökrulle, men eftersom Lydia är lite ovillig att bära saker på kommando (till exempel apportbocken) så har hon bestämt att det ska bli skälla av.

Därför har figuranterna fått i uppdrag att försöka få Lydia att skälla när hon har hittat dem. Första gången var det trögt. Lydia ville ha godis utan att skälla. Hon har ju hela livet fått lära sig att om man skäller så blir det inget godis. Men i går hade figgarna fått boll och pipleksak och då kom skallet i gång. Det kommer nog att bli bra. Lydia är jätteduktig på att skälla - i tid och otid. Mest i otid, tycker matte.

I dag var matte, Lydia och jag och tränade lydnad i Norsborg. Då testade Lydia sina nya kunskaper och skällde ivrigt för att få mer köttbulle. Det tyckte matte inte om. Men hur ska en liten hund kunna veta skillnaden...?

Här är en bild från i dag, för att visa att hösten börjar göra sig påmind.

Träden börjar skifta i gult och rött. Men i luften är det varmt. I dag är det Birgitta och Britta som har namnsdag, och när det är så här varmt så här års så brukar man tala om brittsommar.

Jag har ju glömt att berätta att det är några nykomlingar på söket också:

Viktors lillebror Kasper har blivit så stor att han får börja vara med och leta figuranter.

Ett par snygga blondiner har också anslutit sig: Akila...

...och Madonna. Dem ser jag verkligen fram emot att träffa!

Det var allt för ikväll. Godnatt!

Nu har det blivit höst, och kalla morgnar. Lite vitfrostigt på gräset har det varit några gånger. Och vad tror ni tokmatten gör då? Rakar av mig all pälsen!

Det är ju så att jag har tappat lite päls här och där, förmodligen på grund av ett halvårs cortisonkonsumtion. Men nu är kuren slut och förhoppningsvis ska pälsen växa ut tät och tjock igen. I avvaktan på det tänkte matte klippa mig kort, och så tog hon fram klippmaskinen. Men först när hon tagit halva ryggen upptäckte hon att hon tagit fel skär.

I stället för det vanliga, som lämnar sju mm, så tog hon ett skär som följde med maskinen och som klipper riktigt hudnära. Det brukar hon annars bara ha till insidan på öronlappen.

När jag då var halvnaken så var det ju bara att fortsätta klippa, så att jag blev helnaken.   

På den här bilden, från vår promenad i söndags, så gömde jag mig bakom Lydia. Man vill ju inte exponera sin skalade kropp i onödan.

Det har varit lite tyst i bloggen, men det har hänt både det ena och det andra. Vi har varit och tränat några gånger, och i förra veckan träffade vi Rolle och Ressu på deras hemmaklubb för lite lydnadsträning och tryffelsök. Då passade matte på att lägga ett litet spår åt Lydia, hennes livs första.

Det var ett kort, rakt spår i skogskanten av apellplanen, kanske 25-30 meter? I slutet låg en leksak. Så satte matte på Lydia sele och spårlina och lät henne testa. Och jo, hon tog spåret och letade sig fram till leksaken, även om det blev några avvikelser. Men då stannade matte bara och väntade ut henne tills hon var på rätt spår igen. Förhoppningsvis ska Lydia komma ihåg situationen till nästa gång.

Vi har varit på pensionat en vecka också, medan matte och husse och faster G var på cykelsemester i Österrike.

Inte alltid lätt att veta var de skulle cykla, men fram till Wien kom de i alla fall.

Det fanns många hundar i Österrike och de fick vara med nästan överallt, på kaféer och restauranger. Den här hunden låg i frukostmatsalen på ett av hotellen. Han var 14 år gammal. Jag skulle inte heller ha något emot att åldras i en frukostmatsal. Ett bra pensionärshem för hundar.

Matte och husse hade som vanligt bajspåsar i fickorna. Som hundägare är de ju alltid redo för oförutsedda händelser, till exempel regn. då gäller det att hålla sadeln torr.

Fast det fanns ju ställen där hundar inte fick gå lösa. Bra är i alla fall att hussar och mattar fick tydliga instruktioner om hur man gör när man plockar upp.

Fast en del skyltar var riktigt skrämmande! Dödshot för den som inte ha kopplet på!

Ja, hösten är här, men långt in i september var det somrigt och skönt. De här bilderna tog matte vid ett kvällsdopp 20 september:

Och i dag har det varit soligt och 10-12 grader varmt. Likadant ska det bli i morgon. Då har matte tagit ledigt och tänker putsa fönster. Men hon har lovat att vi ska åka i väg nånstans där Lydia och jag kan få springa lösa och njuta av höstsolen också.

Som en liten besvärjelse, för att hålla sommaren kvar, har matte köpt nya badleksaker till  mig och Lydia. Det är också för att den vi har kvar (vissa har tyvärr slitits ut och andra har flutit bort) ligger precis i vattenlinjen och är svår att se när det går lite vågor, vilket det ofta gör på Mälaren där vi oftast badar.  

Vi har fått en mjuk leksak med stoppning. Både jag och Lydia älskar att försöka göra hål och slita ut stoppningen, men den här har extra kraftigt hölje så matte hoppas att den ska vara ett tag.

Och så fick vi en fyr, en sån som Rolle och Ressu har. En höjdarleksak i dubbel bemärkelse.

Eftersom det var en härlig dag så åkte vi till sjön för att testa de nya grejerna. Fast vi har varsin så vill ju Lydia gärna ha den jag har satt tänderna i.

Matte kastade grejer och plåtade, och vi hämtade.

Jobbigt men roligt.

Lydia tyckte också fyren var rolig.

Men den andra badleksaken var nog bättre.

Medan jag simmade ut långt för att hämta, så fick Lydia plocka sina apporter på grunt vatten. Hon vägrar ju fortfarande att simma och går bara så långt hon bottnar. Och ibland flyter leksakerna lite för långt ut.

Då är det bra att ha en simkunnig storebror.

Nu har höstterminen börjat, även om hösten ännu inte gjort entré. Det är fortfarande varmt och skönt ute. Men det mesta har börjat gå i vardagslunken igen. Vi har varit och tränat lydnad med matte några gånger. Jag kan tyvärr inte säga att Lydia har gjort några stora framsteg. Men om nu matte tar itu med träningen på allvar kanske det kan bli några.

Här är Lydia på lydnadsplanen. Tränar hon inkallning?

Nä, hon försöker få mig att jaga henne. Det kan hon glömma. Är man pensionär så har man man rätt att ta det lugnt.

Lite störande är hon allt.

Inte var det bättre när vi var på skogspromenad med matte i går.

Just när man skogsluffar i lugn och ro...

...så kommer den lilla terroristen farande.

Skynda på lite, tycker Lydia. Som ni ser så har matte snaggat henne. Det är en väldigt praktisk frisyr när man går i skogen. Det fastnar inte lika mycket barr och stickor i pälsen.

Vi gick en lång härlig promenad. Det är alldeles myggfritt i skogen. Tyvärr alldeles svampfritt också.

Vi hittade en bra sjö att bada i.

Lydia ville som vanligt inte simma, utan nöjde sig med att ligga vid strandkanten och plaska.

jag försökte ge henne en dusch.

Så att hon skulle bli lite blöt om öronen också.

Inte hade det mycket effekt. Jag var fortfarande genomsur och hon torr bakom öronen.

Det  bodde en väldigt snygg lagotto i sjön.

Jag smyger i försiktigt för att inte skrämma honom.

Tyst utan för mycket plask.

Fast plasket är svårt att undvika helt.

sablar, nu är han borta. Jag måste ha skrämt honom.

Innan vi gick tillbaka till bilen kollade vi om någon glömt något smaskigt vid grillplatsen.

Ja, det var en härlig skogpromenad. Vi hoppas på fler såna nu när vädret börjar bli svalare och alla djurungar har vuxit till sig och kan springa undan när vi kommer. Fast som Lydia skäller när vi är i skogen så är chansen att vi skulle skrämma upp något vilt minimal. Hon hörs på flera kilometers håll när hon försöker locka mig till lek.

Nu har vi varit på semester! Verkligen avkopplande och omväxlande. Och resan började bra, eller hur?

Vårt första stopp var Smultronstället i Söderköping. Där får alla hundar vatten och gratis mjukglass. Som vanligt hade Lydia halva sin portion kvar när jag hade ätit upp min. Men matte fyllde på min bägare med lite av sin glass.

Matte och husse hade fått mer än de mäktade med i alla fall.

Sedan fortsatte resan ner till Öland. En dag besökte vi Eriksöre camping.

Där tänker de på oss fyrbenta gäster. Egen badplats.

Där fanns en inhägnad rasthage där vi kunde leka.

Det fanns en riktig agilitybana, men den brydde vi oss inte om. I stället testade vi natur-agility.

Många skojiga saker att klättra på.

Man måste ju tänka på formen även om man är på semester.

Det finns mycket att se på Öland. På en mur satt de här fina ank-potatisarna. de ser smaskiga ut.

Tyvärr trodde inte matte och husse att odlaren hade lagt upp dem som smakbit åt passerande hundar.

En dag gick vi en långpromenad på södra Alvaret. Där får korna gå lösa och hundarna i koppel. Knasigt, va?

Vi gick en hel mil. Som tur är hade matte tagit med vatten att dricka, och vi gjorde några badstopp. 

Efteråt hade matte, husse och deras vänner picnic. Tror ni de hade tänkt på att fixa massäck åt Lydia och mig? Nix. Men matte och husse delade med sig lite.

Efteråt åkte vi ner till stranden och tog ett dopp i Östersjön. Gissa om det svalkade skönt.

De har fina stränder på Öland också. Ganska folktomma.

Gott om plats för Lydia och mig.

Nästa dag testade vi en annan strand. Där var vi alldeles ensamma.

Att simma är inte så lätt på Öland. Man får gå länge för att komma ut på djupt vatten. Det passar Lydia perfekt.

Men det är skönt att springa i strandbrynet.

Eller att bara strosa omkring och spana efter småfisk.

Efter Öland åkte vi till Växjö.

Där tog vi in på världens bästa B och B, hos moster G! Bra käk och sköna soffor att vräka sig i.

Där roade vi oss med att hälsa på hos en massa av mattes släktingar. Här är en bild från när vi hälsade på hos Babe. Hon blev nog lite besviken när varken Lydia eller jag ville leka med henne. Vi hade ju fullt upp med att utforska hennes härliga hus och trädgård. Och det blev ett besök värt att minnas. Först kissade jag på en blomkruka som stod på golvet i matrummet, i bara farten.

Sedan snodde jag en bit pizza från en tallrik. Men vad väntar de sig när de serverar maten i lagom noshöjd? Matte skämdes - som en hund. Hon brukar ju skryta med att jag aldrig stjäl mat från bord eller diskbänk.

Sedan bet jag sönder Babes boll och Lydia kräktes på gräsmattan - trots att hon aldrig hann sno någon pizza.

Droppen var nog när Lydia blev rädd för en sten som rörde sig.

Det var ingen sten utan den glupska sköldpaddan Scarlett. Lydia blev dödsförskräckt och började skälla och jag rusade dit för att rädda henne. Då räddade Scarletts lillmatte sköldpaddan, och Lydia och jag fick sitta i bilen tills det var dags att åka hem. Lika bra det, för då var vi både trötta och belåtna med besöket.

Ja, och dagen efter åkte vi hem till Stockholm igen. Borta bra, men hemma bäst. I dag har vi badat i Mälaren och nu väntar en helg med många långa promenader.

Nu är det sommar på riktigt, så somrigt att till och med matte vill bada. I dag åkte vi till Östnora, tillsammans med Rolle, Ressu och deras matte, så att matte skulle kunna ta årets premiärdopp.

Hon bangade ju ur när hon var på kryssning i Svalbard för några veckor sedan. Då erbjöds alla som ville att få bada i ishavet. Polar plunge kallade de det. Det flöt isflak i vattnet som var högst fyra grader varmt, men folk stod på kö i alla fall.

De hade säkerhetslina, utifall att de skulle drabbas av köldchock.

Nä, det är inget för att matte. Men i dag tordes hon doppa sig. Hon hade ju en lömsk baktanke också.

Det var att Lydia skulle lära sig simma.

Jag och Ressu hängde med, som moraliskt stöd.

så där, lugnt och fint nu, du kan simma, bara du försöker.

Hu vad hon skvätter.

Men titta! Hon simmar!

Lugnt och fint och med kraftfulla tag.

Puh, äntligen i säkerhet med fast mark under tassarna, tänker Lydia.

En sån chockupplevelse för en badkruka.

"Kom nu, Lydia, det är skönt att simma", lockar matte. "Blä, glöm det. Jag stannar här", säger Lydia.

Vi andra: Jag, Rolle och Ressu och deras matte simmade alldeles frivilligt.

En alldeles underbart solig dag var det vid Östnora. Nu när det är fullt av folk som vill bada vid stranden får vi fyrbenta hålla oss till hundbadet, som samtidigt är iläggningsplats för båtar. Så rätt var det var fick vi lämna plats åt en båttrailer som skulle fram. Men det gjorde inget, för då hade jag redan börjat skaka av köld. Då gick vi upp på en härlig gräsplan och sprang oss varma. Tack för trevligt badsällskap och tack för att Lydias simning dokumenterades, säger vi till Rolles och Ressus matte.

...för Lydia som fyller tre år i dag!! Och för alla hennes kullsyskon; Rolle, Gordos, Conti, Athina m fl.

Ett för dagen nytaget porträtt. Med det får ni nöja er, för jag har inte tid att blogga. Vi ska äta tårta, och kanske något annat smaskigt.