...har det varit denna veckan. Efter var och varannan promenad tycker matte att vi behöver duscha fötterna. Jag förstår inte det? Det är ju torrt och fint ute. Bara lite, lite lerigt på sina ställen. Fast de ställena brukar vi alltid hitta.

I onsdags åkte vi ut till Ågesta för att träna lite. Det var en kall och solig morgon.

Matte stannade till vid Ågestasjön för att se om hon hittade några vårtecken, men där låg bara några gäss och ett par knölsvanar och väntade på att isen skulle gå upp.

Ett gäng tofsvipor kom farande.

Till slut gav svanarna upp och flög sin väg. Ingen islossning den här dagen.

Om ni tycker att fåglarna är väldigt små så beror det på att matte har köpt en fullformatkamera. Då räcker hennes 200 mm tele inte långt. Ett 400 mm vill hon ha.

Efter att vi fått sitta och vänta i bilen medan matte tittade på fåglarna, så fick vi komma ut och raca lite på golfbanan. Det gäller att passa på, för rätt vad det är så kommer golfarna fram ur sina hålor och börjar skjuta skarpt med golfbollarna.

Efter en stunds intensivt spring var det dags för lite lydnadsträning. Lydia fick börja och det gick inget vidare. Hon kunde plötsligt ingenting alls, lyssnade inte ett dugg på matte och stack iväg så fort hon fick tag i en leksak. Att hoppa över ett 30 cm lydnadshinder var inte att tänka på, fy så läskigt, sa Lydia.

Matte blev sur på henne och satte in henne i bilen, och så fick jag komma ut och jobba lite i stället. Och det tackar man inte nej till.

Men I går kväll var Lydia och matte i tältet och tränade lydnad, och då gick det plötsligt bra igen. Matte testade Camillas tips och hade koppel på Lydia och när hon inte kunde smita runt hindret så gick det bra att hoppa över, flera gånger. Hon var fokuserad och duktig när de tränare fotgående, ända tills matte ville testa kommendering. Camilla stod bredvid och sa "Framåt marsch" och matte gick, men inte Lydia. Hon satt kvar och hade all uppmärksamhet på Camilla. Där har de något att jobba på.

På dagen i går gick matte, Lydia och jag en rejäl runda i Sätrareservaret. Där fanns flera diken och Lydia testade alla. Jag avstod från bad, men lyckades i alla fall bli lite lerig om tassarna.

Vi träffade en trevlig bordecollietjej som heter Ayla och det var bra, för då kunde hon jaga Lydia så att jag fick gå runt och nosa i lugn och ro. En riktigt angenäm promenad, på det hela taget.

Jag önskar er alla en angenäm helg, med långa sköna vårpromenader och mycket god mat!

 

Rudi o matten

16 mars 2012 21:58

Ja visst är det ett förskräckligt tvättandes av fötter nuförtiden?! Och mage och ben! Aldrig har jag varit så ren som nu!
En golfbana ska jag önska mig!
Lydia verkar vara lite nyckfull när det gäller träningen, kan det vara något med att hon är tjej, tror du Totti?

http://www.bmwsfotoblogg.blogspot.com

 

Ressu

17 mars 2012 11:13

Åh, där hade vi gärna varit med ... på golfbanan alltså.
Här hemma duschas det också flera gånger dagligen i garaget.
Och Lydias bror, min lillskit, sorken från Risungs, gör skäl för sitt smeknamn: Rolle Rosk ... han har med sig mer än halva skogen hem i pälsen. Jag tycker matte ska snagga honom lika kort som mig.

http://www.ressuochrolle.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Risungs Lydia Sobria 31/7 2010 - 13/10 2022                                             ...

   God Jul önskar Lydia med flock    

I dag hittade vi de första blåsipporna i "vår" blåsippsbacke, Dessutom såg vi tussilago och ett antal citronfjärilar. + 14 grader och sol. Nu är våren verkligen på G.   Men blåsipporna är mer än en månad senare än förra året. Då var de rekordtid...

Jag vet...det är alldeles för länge sedan jag skrev något här. Inspirationen har inte infunnit sig. Men nu vill jag meddela att det är bara bra med oss. I dag har jag och matte tagit en härlig promenad på sjön Öran med bror Rolle och hans matte. Vi...

Hej igen! Jag kan glädja er med att min brutna klo läker bra, även om jag måste ha sko på mig när jag går ut.  Vi träffar inte så många andra hundar som jag skulle vilja just nu. Jag misstänker att det beror på den där coronakarantänen det talas ...