I dag är det jag, Lydia, som bloggar. Jag tyckte det var på tiden att jag fick komma till tals, så jag hackade mig in på bloggen när Totti sov (vilket han gör för det mesta). Det var inte så svårt att gissa vad han hade för lösenord, nåt i matväg förstås.

Jag ville bara bemöte anklagelserna om att jag var olydig i onsdags när matte ville träna lydnad. Det är ont förtal att jag inte kunde gå fot och hoppa över hinder. Det kunde jag visst ha gjort, men jag ville inte. Inte hade jag lust att träna med matte när mina bästa lekkompisar Rolle och Ressu var på planen.

I går var vi och tränade i tältet, matte och jag, och då jobbade jag bra minsann. Jag hade inte glömt vad jag lärt mig. Men matte har ju glömt att hon måste träna mig på lite olika platser, så jag jag inte får fullt upp med att kolla in omgivningarna varje gång vi byter ställe.

Nåja, nu vet ni i alla fall hur det ligger till. Och ta det som surgubben Totti skriver med en nypa salt. Han gillar att gnälla och klaga, så det så.

Det han "glömde" berätta var att jag fick en present av Rolles och Ressus matte.

En fin, rolig leksak.

Min alldeles egna present.

Jag tvättade den noga.

Visst är den fin, och god.

Och för att visa att jag inte är långsint så fick Totti låna den en stund.

Annars har det varit lite tråkigt senaste dagarna, för matte badade mig i onsdags kväll, och nu vill hon inte att jag ska smutsa ner mig inför utställningen på söndag, så därför blir det bara koppelpromenader. Tämligen trist, men på söndag får jag ju träffa Rolle. Då ska vi nog kunna sätta sprätt på tillställningen!

Trevlig helg önskar

Lydia, lagottoprinsessa