I dag har Lydia tillbringat nästan hela dagen i ridhus. På dagen var hon i Nykvarn på inofficiell utställning i lagottoklubbens regi och nu ikväll har hon varit på agilityträning i Gladö. Hon är ganska trött, kan jag intyga.

Här har hon och matte kommit in i ringen efter lång väntan.

Som ni ser är matte ganska påbyltad. Det behövdes för det var rejält kallt i det där ridhuset. Det var utlovat sol, men den dök inte upp förrän det var dags att åka hem.

Det var ganska skönt att röra på sig, tyckte både matte och Lydia. Och Lydia skötte sig betydligt bättre än när de var på utställning förra sommaren. Hon bara skuttade lite grann, och bet inte i kopplet en enda gång.

Däremot var hon lite blyg för domaren och ryggade lite varje gång hon kom fram och skulle klämma och känna.

Nu står jag väl snyggt, matte? Får jag en frolic då?

Här är alla deltagarna i unghundsklassen. Ja, hur gick det då? Jo, Lydia blev sist av de fyra i hennes klass. Domaren förklarade placeringen med att hon var lite väl tunn, och behövde få mer kropp. så matte funderar på att sätta Lydia på gödning. Ja, inte undra på att hon är tunn, hon står ju aldrig still.

Så här löd kritiken:

"Feminin tik, huvud med bra bredd, väl ansatta öron, bra bett, välformad bröstkorg, långt ländparti, smalt kors, något lågt ansatt svans, bra ben och tassar. Rör sig bra fram, tätt bak, Visar sig trevligt i stående, behöver mer självförtroende framför domaren"

Ja, inte så pjåkigt. Även om jag inte riktigt vet om långt ländparti och smalt kors är bra eller dåligt.

Förutom kylan så hade de nog det ganska trevligt i ridhuset. Det var ett 40-tal deltagande lagotto och några som bara tittade på.

Brorsan Rolle var där också förstås. Hur det gick för honom får ni läsa på hans blogg så småningom.

Där var andra släktingar också. Här är två andra Risungshundar. Den bruna heter Dante och är son till Maggie som är Lydias halvsyster. Alltså är hon moster till Dante. Den brun-vita heter Leo och har samma mamma som Lydia, Stella. Han blir således lillebror till Lydia. 

Här tävlar alla Risungshundarna i uppfödarklass: Rolle, Lydia, Dante och Leo. Jag kan ju avslöja att det inte var lätt att få dem att ställa upp ordentligt. Men så är ju både hundar och förare noviser på det där med utställningar.

Inte blev det lättare att ställa upp ett släktporträtt utanför ringen. Jag tror att de där Risungshundarna är bättre på att leta tryffel än på skönhetstävlingar.

Innan de åkte hem fick Rolle och Lydia rasa runt lite på fältet.

Det var betydligt mer uppskattat än att trava runt i ringen.

Full fart framåt.

Syskonkärlek.