Jag vill bara rapportera att våren framskrider, sakta men säkert. I går såg vi den första tussilagon på lunchpromenaden.

Hundtass och hästhov.

Fast på sjön ligger isen kvar på flera ställen. Lydia är lite ängslig och undrar om den bär.

Om den håller för mig så håller den nog för dig, lilla speta, lugnar jag henne.

Fast lite längre bort höll isen alldeles på att försvinna.

Kolla, sa Lydia, jag kan bada tassarna! (Hon hade nog gärna badat lite mer än så om inte matte hade hållt hårt i kopplet).

På vägen hem kastade matte boll åt oss i Gropen. Jag kan tala om att det märktes att det är varmare i luften och sol. Man orkar inte lika mycket. Lydias tunga hängde nästan ner till marken när vi var klara.

Fast vi vågar nog inte helt räkna ut vintern än. I förra veckan var det sä här frostigt en morgon:

Och vi minns ju hur det har varit de senaste åren.  Den här bilden är från 15 mars förra året:

Och så här såg sjön ut den dagen:

Och så här såg det ur 10 mars för två år sedan:

Men i år verkar det som om våren är tidig. Vi håller tummar och klor för att det inte blir för många bakslag!