Rubriken är kanske lite missvisande, för i dag har jag faktiskt arbetat hårt. Men lite lek blev det, som ni kan se på bilderna längre ner.

I dag var sökträningen inställd, så jag och Frodo bestämde oss för att träna lite spår och lydnad i stället. Frodos deltidslillebror Rufus fick också hänga med. Först fick våra assistenter i uppdrag att lägga spår. Sedan tränade vi lydnad och fikade medan spåren mognade.

Lydnaden gick sisådär i dag. Matte prövade med extern belöning, det vill säga godis i en liten skål vid sidan om, för att se om det fick mig att skälla mindre under vissa moment, men det hade snarare motsatt effekt. Ganska mycket skäll blev det i dag, måste jag medge.

När det gällde spåren hade matte gjort två ganska korta spår, båda raka, med en 90 graders vinkel. Sist höll jag alldeles för högt tempo, höll huvudet högt och genade kors och tvärs över spåret. För att få ner nosen och tempot hade hon i dag lagt korvbitar med cirka fem meters mellanrum.

Första spåret blev för mycket korvletning, tyckte hon. Jag brydde mig inte om pinnarna, nosade förstrött på en men fortsatte sedan att leta korv, i full fart. Godis ska ju vara en lugnande belöning, heter det, men för mig är det uppåttjack. Jag tog ett par pinnar, men först sedan matte pekat ut dem åt mig.

Sedan fick jag vila lite i bilen medan Frodo gick sitt spår. Därefter var det min tur igen, med spår nummer två. Den här gången gick det bättre, jag tog alla pinnar utom en, men när vi kom fram till slutet som var en boll, syntes det tydligt hur uppslukad jag blivit av korvletningen, för jag struntade i bollen, som jag annars älskar. Matte tror att han ska försöka hitta något annat sätt än korv i spåret för att bromsa upp farten och få mig att följa spåret bättre. Kanske tätare pinnar? Tips emottages med tacksamhet.

Sist fick Rufus gå ett korvspår. Han är ju inte så gammal och det här var hans första spår, och det klarade han och Martin med den äran.

Och så lite bilder från leken, som avslutade lydnadsträningen. Inte så där superskarpa, men ljuset var inte mycket att hurra för idag.

Haha, du kan inte ta mig!

Buu, nu har jag dig snart fast!

Min storebror är störst och starkast i världen. Men jag kan flyga, jag, säger Rufus.

Hej hopp, din lilla filur!

Nu ska du få, vänta bara!

Hallå där, ge sjutton i mina ädlare delar!

Ger du dig?

Fullt ös, medvetslös!

Han är snabb, den lille rackaren.

Men nu har jag dig allt!

Hallå, vänta på mig!

Grrr, nu äter jag opp dig, sa trollet.

Vi leker följa John

Ingen hinner i fatt Blixtlagotton

Hjälp, Svarta Faran är efter mig!

Ja, som ni förstår var det en ansträngande, men rolig dag med lydnad, spår och lek, trots regn och rusk. Så nu ska jag vila hela kvällen! 

 

Bettan

14 november 2009 16:53

Det är inte så lätt att råda nån som man inte sett spåra, men positivt är att han vill framåt och uppenbarligen spårar, eller? Som i de flesta sammanhang när det gäller hundträning är det som sagt träning och åter träning som gäller. När jag upplevde vi hade problem i spåret la jag upp till tre spår i veckan.
Generetllt sätt kan jag säga, om han inte har nosen i backen får han inte gå vidare. Fladdrar han myckert i spåret är det kort lina som gäller, själv släpper jag ytterst sällan ut hela linan som jag för övrigt vill att den är sträckt hela tiden allså ingen slak lina. Godisspår använder jag mycket sällan, kanske som motivationshöjare. Har han gått över en pinne utan att markera tar jag aldrig tillbaks honom. Det finns tusen och en tips men som sagt det är svårt om man inte sett hur hela ekipaget arbetar tillsammans.

http://www.monster-bailey.se

 

alla Strövelstorpslagottona

15 november 2009 00:43

Vilka härligt roliga busbilder, helt underbara.
Läste i det förra inlägget om fågelmaten. Jordnötter är bland det bästa för fåglarna. Dom behöver det fettet för att klara vintern. Man ska inte utfodra dom med bröd, då tappar dom energi.
helgpussar

http://lagottoflickorna

 

Cissi

15 november 2009 08:29

Säger som Bettan, svårt när man inte sett er MEN jag kan tala om hur vi fick ner nosen på Elton.
Jag gick ett kort spår på ca: 30-40 meter med kort-korta steg och verkligen "vred till" foten i varje avtryck. Jag gick på ett stället där jag EXAKT visste var spåret gick. Typ exakt i kanten på ett gärde.
Sedan hade jag sele och koppel på Elton och höll i kopplet precis ovanför fästet i selen, visade lugnt och sansat med handen att han skulle spåra. Sedan fick han bara gå framåt om han hade nosen i backen/spårte. Så fort han tog upp nosen och ville springa så stannade jag, första spåret tog hur lång tid som hels men det var viktigt att verkligen inte låta honom gå framåt om han hade nosen uppe.
Hade lagt ett lika dant bredvid som vi gick efter en kort paus och redan det gick mycket bättre än det första.
Hade inget i spåret bara en pinne på slutet.

Nu har han gått ett antal sådana här spår även om vi har längt dom lite efter hand så har vi inte ändrat "kravet", att bara få gå framåt när nosen är i backen.
Har fortfarande kort-kort lina och är supernog med nosen nere. Har lagt in någon sak på mitten av spåret också men det har varit en pytteliten sak för att få honom att vara noga. Vid saken/pinnen har han fått mycket beröm och godis och vi har verkligen suttit en stund innnan vi har fortsatt. Framför allt avslutningspinnen har vi "roat" oss vid :-)

Hoppas du förstår hur jag menar att vi gjort. Du får fråga annars.

Härliga lekkort :-)

http://www.tripora.se

 

Torsten

16 november 2009 07:19

Var det inte svårt att välja....jag menar korv OCH boll??!!
Härliga busbilder på härliga hundar!
Ha det gott!
Kram

http://prinstorsten.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Risungs Lydia Sobria 31/7 2010 - 13/10 2022                                             ...

   God Jul önskar Lydia med flock    

I dag hittade vi de första blåsipporna i "vår" blåsippsbacke, Dessutom såg vi tussilago och ett antal citronfjärilar. + 14 grader och sol. Nu är våren verkligen på G.   Men blåsipporna är mer än en månad senare än förra året. Då var de rekordtid...

Jag vet...det är alldeles för länge sedan jag skrev något här. Inspirationen har inte infunnit sig. Men nu vill jag meddela att det är bara bra med oss. I dag har jag och matte tagit en härlig promenad på sjön Öran med bror Rolle och hans matte. Vi...

Hej igen! Jag kan glädja er med att min brutna klo läker bra, även om jag måste ha sko på mig när jag går ut.  Vi träffar inte så många andra hundar som jag skulle vilja just nu. Jag misstänker att det beror på den där coronakarantänen det talas ...