Hallå, här är jag igen. Har ni saknat mig? Jag tyckte jag behövde några dagars semester, så jag drog mig tillbaka till mitt gamla vanliga pensionat. Några dagars lantluft, så är man som en ny hund.

Jag hade en liten semesterromans på gång, med en söt lagottoflicka, men min värdinna Barbro tyckte att jag var för intensiv i min uppvaktning, så hon satte stopp. Nästa gång får jag se till att ligga lågt tills alla tvåbeningar är utom synhåll.

Medan jag var bortrest passade jag på att skicka familjen på långhelg i Barcelona, så att de inte skulle sakna mig för mycket. De hade också haft det trevligt, med sol och värme, promenader längs stranden, utecaféer och kulturvandringar i staden.

Barcelona verkar i alla fall vara en demokratisk stad, samma förbud för människor som för hundar. Men matte blev lite beklämd, för alldeles invid hotellet fanns en zooaffär som hade hundvalpar i små glasmontrar.  Mängder av  valpar fanns det, franska och engelska bulldogar, taxar, cavalierer, dvärgpinschrar, en hel kull weimaraner och någon sorts terrier. När butiken var stängd kunde man höra pipet bakom jalusin. Tur att man inte fick en sån start i livet.

Skönt är det att vara hemma i alla fall. Jag har inspekterat ägorna, det vill säga tomten, kvarteret och bostadsområdet med omnejd. På lunchpromenaden hittade jag inte mindre än två mogna päron som jag slafsade i mig.

Mums!

Och alla löven har passat på att ramla ner medan vi varit borta, så nu är grenarna kala och tomma. En fördel med det är att det blivit lite ljusare ute på kvällen.