Ja, tiden går och nu är det full sommar utan att man fattar hur det gått till. Lillmatte har börjat sitt sommarlov och resten av familjen längtar efter semester.

Som vanligt har jag missat att blogga men det har faktiskt inte hänt så mycket. Värmeböljan har klingat av och i dag kom det till och med lite regn. Det var i grevens tid för gräsmattan höll på att bli alldeles gul.

Jag måste ju börja med att berätta att Lydias kullbror Rolle har begått sin tävlingsdebut, knappt tävlingsmogen. Gränsen för att få tävla i lydnad går vid 10 månader och den har han ju nyss passerat.

 Här har förarna just kommit tillbaka efter platsliggningen och Rolle ligger lugnt kvar. Han fick full pott, 10 poäng på det momentet. 

Inte blev det full pott på alla moment, men hedervärda 135,5 poäng blev det. Vilken liten stjärna han är, Lydias brorsa! Vi är stolta och matte känner lite press på sig att ta itu med Lydias träning.

När vi varit och tittat på Rollle debut så åkte matte i väg på safari, utan oss. Det var en bäversafari, och när hon kom hem var vi väldigt nyfikna på att få veta om hon såg några bävrar eller inte.

Hon kom hem med en massa bilder på spår av bävrar. Här är en bäverhydda.

Här har de gnagt  

Och här är andra spår av deras framfart

En del projekt verkar ha varit dem övermäktiga

Andra har varit lättare Här har de byggt fördämning i skogen  Ett träd strategiskt fällt över ån.  Se så mycket flis de producerat

Ja, hur var de då med bävrarna själva? Hela gruppen fick stå alldeles tyst uppe på en höjd och kika ner mot en å. Minuterna gick, och plötsligt dök en bäver upp. Han visade sig på flera platser och gick till och med upp på land för att äta lite. Matte stod med kameran redo, men vågade inte knäppa av rädsla för att skrämma bort bävern. Plötsligt hade den tydligen kommit på att den var iakttagen, smällde svansen i vattenytan med ett väldigt plask och försvann.

En bild på en försvinnande bäverrygg hann matte få. Det var allt. Men hon är i alla fall glad åt att ha fått se bävern, och att ha fått veta så mycket om bävrarna, som faktiskt var utrotade i Sverige för 100 år sedan.  Nu finns de lite varstans.

De hade med sig en uppstoppad bäver i safaribussen, ifall deltagarna inte skulle fått se någon levande. Det var nämligen inte så ofta man fick se bäver när man kom i så stora grupper, sade guiderna. Så matte hade tur!