I morse vaknade vi till en strålande vacker vintermorgon med nyfallen snö och minusgrader. Och halka. Matte gjorde en riktig volt på morgonpromenaden. Fötterna for iväg och hon föll handlöst baklänges. Hon slog i huvudet så isen på gångvägen sprack, men hon slog sig inte, som tur är. Angelas matte trodde att hon allraminst fått hjärnskakning, men ibland är det bra att vara lite tjockskallig. Och ha en varm mössa.

Det tog inte många timmar förrän den nya snön hade smält bort och det blev plusgrader igen.

Men det kommer att ta tid innan isformationerna längs klipporna smälter bort.

Lite spännande, som en isgrotta.

Isigt.

Vi kontrollerade fotbollsplanen också.

Det är fortfarande mycket kvar att skotta. Jag tror att fotbollsspelarna har det som styrketräning. De kommer att få starka armmuskler i alla fall. Kanske ska satsa på handboll i stället.

Hemma på gatan hittade vi ett säkert vårtecken i alla fall.

Min granne Agnes satt på trottoaren och solade. Det är hennes favoritplats.

Hon är en väldigt vänlig katt som varken fräser eller skjuter rygg

Fast hon gillar inte när jag artigt ska hälsa genom att nosa där bak. Då går hon sin väg.

Grannsämja 

Det är rätt skönt att det är barmark igen, även om det blir lite mer tassdusch efter promenaderna. Det är inga isklumpar som fastnar och skaver mellan trampdynorna, och man fryser inte om fötterna.