Ja, det blev vargavinter. I natt kan det bli ner till minus 20, sa de på TV. Men det tror jag inte riktigt på. I alla fall inte där vi bor.

Det är mysigt med snön i alla fall. I går tog matte med kameran på promenaden, så här kommer några vinterbilder med motiv i repris:

Härligt med snö och sol! I morgon ska det bli mer sol, men inga bilder, för när matte stiger upp har solen redan gått ner. Det är nämligen så att mattes valpledighet är slut och hon har börjat jobba igen. I natt var första natten hon jobbade sedan i slutet av september.

Vi var ju alla lite oroliga hur det skulle gå med Lydia, men hon var tyst och snäll, och sov både för- och eftermiddag. Mellanmatte var ledig och tog ut oss på lunchpromenad, och det var kanske tur. För riktigt rumsren är hon inte än, lilla Lydia. I kväll hände en olycka i hallen, för första gången på en vecka.

Hon fyller ju fyra månader i dag, och har blivit riktigt stor. Hon håller på att bli en riktigt berest dam. I helgen var hon med familjen i Småland, medan jag fick bo på hundpensionat! Båda hundarna fick inte plats i bilen, och Lydia är för liten för att bo på pensionat, sade matte. Så då fick jag offra mig. Men det hade jag inget emot. Ganska lyxigt boende hade jag på Skiren Gården i Nykvarn, med egen utgång till rastgård. Fast de hade hört fel i telefonen, så jag blev inskriven som "Potti"! Ganska genant. Tur att inte mina kompisar hörde det.

Familjen skulle till Småland på begravning. Lite orättvist var det att Lydia fick följa med, för det var ju en kär vän till mig som gått bort, som hon aldrig hann träffa. Men Lydia fick ändå inte följa med på begravning och minnesstund, utan fick sitta i sin bur hemma hos Jan och Inger och vänta. 

Efteråt fick hon följa med till Babe och hälsa på. Ni minns kanske att jag hällsade på hos Babe i somras, och inte ville leka med henne, bara med såpbubblorna. Men Lydia och Babe kom bra överens.

Matte hade ingen kamera med sig, men det hade Hanna och hon har skickat över några busbilder (Tack snälla Hanna för lånet):

Babe är nog världens snällaste schäfer, och lekte varligt med Lydia.

Lydia var å andra sidan inte så varlig. Babe hade fullt sjå att freda sig.

Det påminde lite om hur Babes storebror Tintin (som inte längre finns ibland oss) lekte snällt med mig när jag var i Lydias ålder.

Ja, nu är vi i alla fall hemma igen och börjar nedräkningen till jul. Undrar vad jag ska få för paket i år? Och om tomten vet att Lydia flyttat in hos oss? För jag tänker inte dela med mig av mina julklappar!