I dag när vi var ute och gick så log folk vi mötte mot Lydia. Inte så konstigt, tyckte matte, för Lydia är ju så där valpigt söt och gullig och människor gillar. Men när vi kom hem upptäckte matte att Lydia var extra gullig i dag:

Hon hade hittat en napp som hon bar med sig på enklast möjliga sätt.

En jätterolig leksak, tyckte Lydia.

Den hade hon kul med en lång stund. De är lättroade de där små.

Lydia gillar sin bur väldigt mycket. Hon använder den som hundkoja hemma i hallen.

Ett skönt kryp-in.

Det har inte hänt så mycket de senaste dagarna, förutom att matte och jag var på sökträning i lördags. Ett mycket lyckat pass med mycket spring och mycket korv.

Lydia blev väldigt ledsen när vi åkte utan henne. Fast hon bara varit med på söket en gång så förstår hon precis vad det är vi tänker göra. I lördags tog husse ut henne på promenad strax innan matte och jag skulle åka, men hon hade vägrat gå. Han fick dra henne efter sig, och när de kom hem så sprang hon till dörren ut till carporten och la sig där för att vänta. Stackars liten.  Men när hon blir större så får hon också följa med.