I dag känns det lite kyligare och de har hotat med snö till kvällen. Jag som börjat vänja mig vid våren. Fast på lunchpromenaden upptäckte vi att vintern klamrar sig fast längs Mälarens stränder:

Farligt halt här, men matte håller i kopplet som livlina om jag skulle halka. Och isen bär fortfarande min ringa vikt.

Efter promenaden gick vi hem och gjorde våfflor. På onsdag är det ju våffeldagen, men då hinner familjen inte samlas och äta några våfflor, så vi firade lite i förväg.

Och ja, jag fick smaka.

Men nu är ni naturligtvis nyfikna på hur det gick på gårdagens "blind date".

Lördagen började mindre bra. Matte klev upp redan tjugo över sex, för vi skulle på sökträning. Men tyvärr hade jag fått magknip och ville inte äta frukost, bara gräs. Så vi hoppade över träningen. Framåt elva hade knipet och oväsendet i magen gått över, så jag kunde äta min frukost med god aptit.

Sedan bar det av till Uppsala. Matte skulle träffa Eva och Christina, två gamla klasskamrater från grundskolan, och jag skulle få träffa Evas hund Sheila, en tre år gammal Softietjej.

Sheila var väldigt söt och väldigt snäll, men jag vågade inte riktigt lita på henne. Härom dagen stötte jag på Smilla, en annan Softietjej som jag trodde att jag kände, men rätt var det var som vi nosade på varandra blev hon tvärilsk och ville äta upp mig (såg det ut som). Så jag höll på mig när Sheila ville umgås. Man ska inte bli alltför intima på första träffen, tycker jag. Fast Sheila blev nog lite besviken. Hon hade ju varit hos frissan dagen innan och gjort sig riktigt fin.

Sheila

Hej Snygging.

Ska vi leka?

Kom Totti, så leker vi!

Snälla, snälla, lek med mig?

Varför vill han inte leka med mig?

Tja, det är inte alltid det säger klick på en gång.

Men Sheilas lillmatte och hennes kompisar var ute och gick med oss två gånger, medan matte och hennes gamla klasskamrater pratade, och pratade och pratade, och skrattade och skrattade.

De åt och fikade också, men jag vågade mig inte ens fram för att tigga. Tänk om Sheila hade blivit sur.

Sheila hade förresten ett annorlunda  sätt att bjuda upp till lek. Andra hundar brukar antingen kasta sig ner på frambenen med rumpan i vädret, eller slå med en framtass på den de vill leka med. Men Sheila snurrade runt ett varv på stället. Ganska sött, men det gjorde inte att jag övervann min blyghet.

Till slut åkte vi hem i alla fall och jag kunde koppla av. Men det blev inte lång stund. På kvällen skulle matte och jag ut och föräldravandra. I två timmar gick vi runt på gator och i parker i området tillsammans med andra föräldrar för att upprätthålla lugn och ordning. Jag var ensam hund på vårt pass. När avlösningen kom träffade jag labradoren Vilda som skulle gå passet efter oss. Då berättade hennes husse att natten innan hade en främmande katt tagit sig in genom deras kattlucka så att Vilda hade fått rusa upp mitt i natten för att jaga bort inkräktaren. Och deras kattlucka är enkelriktad, man kan ta sig in, men inte ut. Så det hade blivit en riktig kalabalik. Vilda ska då alltid råka ut för äventyr. Tur att inte vi har kattlucka. Men en hundlucka vore ju inte så dum. Då kunde jag kila ut och jaga bort rådjuren...

 

Torsten

22 mars 2009 19:02

Jag tycker att tjejer ibland är lite småsura...Du gör rätt i att inte lita på alla!! Trevligt ser ni ut att ha haft!! Imorgon är det måndag.... Sov gott!

http://www.prinstorsten.bloggagratis.se

 

Helena o Tosca

22 mars 2009 19:44

Nej men inte får ni åka till Uppsala utan att säga till oss heller! Vi finns ju där!

 

Stella

22 mars 2009 19:50

Hon ser faktiskt ganska schysst ut, men du har rätt, man ska ta det lite piano på första dejten!
Kan tänka mig att ingen vågar hitta på några hyss när du är ute på föräldravandring!
Puss på dig!

http://blondinstella.bloggagratis.se

 

Bella & Smilla

22 mars 2009 20:10

Mmmm... åh vad gott våfflor! Iden med hundlucka vilken smart ide kunna springa ut och in när man vill, briljant!

http://lagottoteam.bloggagratis.se

 

Skånetotti

22 mars 2009 21:00

Undrar om Francesco Totti är medveten om att hans namn måste vara det vanligaste bland lagottorna i kalla Norden. Och det vackraste :-)

Här i Skåne tror jag inte vi behöver vara rädda för vintern längre. Men osvuret är ju bäst.

http://www.hemmetsjournal.se/blogg/blogg/Blogginla

 

ressu

23 mars 2009 00:28

Tjejer - de' e' knepiga grejer. Ibland är det bäst att visa sig lite fjär ... det brukar ha effekt. Ett råd jag hört men inte riktigt förstått ännu. Kanske blir jag klokare med åren.

http://www.ressu.se

 

kulan

23 mars 2009 01:15

Hej blygTotti :-) Uj uj va blyg man kan vara... men man skall ju spela lite svårflirtad det biter bäst. Men lite synd var det allt om Sheila som hade varit hos frissan och allt. Men det går nog bättre på nästa date..
Och vad duktig du är som nattvandrar
krullekramar
kulan

http://www.sykulan.se

 

Elisabet

23 mars 2009 06:41

Skönt att ditt magonda gick över.Hoppas att du kan vara med nu på lördag.

 

Cissi

23 mars 2009 14:56

Trist med magknip just när det vankas rolig träning....
Söt tjej du träffat, hon ser snäll ut! Hoppas ni får roligare nästa gång då du kanske kommit över din blyghet :)
Ha en bra vecka!

 

Bettan

23 mars 2009 23:18

Inte kul med magknip, tur det gick över så fort. Tjejer kan va svårflörtade, men att du va en sån blyger, eller är det bara taktik inför nästa träff?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Risungs Lydia Sobria 31/7 2010 - 13/10 2022                                             ...

   God Jul önskar Lydia med flock    

I dag hittade vi de första blåsipporna i "vår" blåsippsbacke, Dessutom såg vi tussilago och ett antal citronfjärilar. + 14 grader och sol. Nu är våren verkligen på G.   Men blåsipporna är mer än en månad senare än förra året. Då var de rekordtid...

Jag vet...det är alldeles för länge sedan jag skrev något här. Inspirationen har inte infunnit sig. Men nu vill jag meddela att det är bara bra med oss. I dag har jag och matte tagit en härlig promenad på sjön Öran med bror Rolle och hans matte. Vi...

Hej igen! Jag kan glädja er med att min brutna klo läker bra, även om jag måste ha sko på mig när jag går ut.  Vi träffar inte så många andra hundar som jag skulle vilja just nu. Jag misstänker att det beror på den där coronakarantänen det talas ...