Efter några dagars töväder har det växt upp en massa tjocka, vita gubbar i vårt område.  

Jag visar Lydia en av gubbarna. Hon prövade att bita honom i armen, som en riktig skyddshund.

  Men Sen upptäckte jag något förfärligt. Gubbens näsa var borta!

Den hade inte bara gått av utan var alldeles försvunnen.

Dags för spårhundens detektivbyrå att gripa in.

Aha! En misstänkt.

Näää, säger Lydia, det var inte jag som tog näsan. Fast hon låter lite grötig på rösten.

Tyvärr så är bevismaterialet numera förstört, så det blir nog svårt att få den misstänkta fälld i domstol. I rättvisans namn så fällde jag och mulade henne några gånger på vägen hem.

Bilderna är tagna med mobilen, därav den dåliga tekniska kvalitén.

Här hemma fejas och bakas och stökas det för fullt. Goda dofter sprider sig i köket och det prasslas och smusslas. Något säger mig att en högtid närmar sig.