Jaha, nu var det evighetslänge sedan det kom något nytt här i bloggen. Det beror på att vi har saknat både tid och inspiration. Vintern känns tung och utdragen och almanackan fylls, både av roligheter och plikter.

I förra veckan var det kallt, rekordet var nog i tisdags kväll, när vi var och tränade i Tullingetältet. När vi åkte därifrån visade termometern i bilen minus 20.

Nu är det lite skönare, bara strax under noll. Och i dag kom kameran fram för första gången på länge. Men inte var det mig matte skulle fota, nädå. En tråkig kråka som hon sett i parken.

Först undrade vi ju vem det var som försökte fälla det här trädet.

Det visade sig vara en spillkråkehona. Man förstår ju varifrån de fått sitt namn. Se hur hon skräpat ner.

Hon höll kanske på att bygga ett bo till sina ungar? Jag tror att det var samma fågel som började sätta bo i Ressus skog.  Fast då började hon på en etagevåning. Här i vår park verkar hon satsa på marklägenhet.

Ja, kanske inflyttningsklart snart? Eller så letar hon bara efter mat. 

De verkar vara effektiva skogsarbetare de där spillkråkorna.  De är ju ganksa vanliga, men håller sig mest ute i skogen. Fast den här verkar trivas i stan.