Jag är nyss hemkommen efter en framgångrik stöldräd. Jag (och Lydia) har i ett par dagar spanat in en snögubbe med morotsnäsa som står utanför en grind snett över gatan. Men matte har varit allför påpasslig.

På kvällsrundan tappade hon koncentrationen ett slag och då passade jag på att med ett smidigt språng tillskansa mig moroten. Matte röt till att jag skulle släppa, men då var moroten redan delad i två, så då tyckte hon inte det var lönt att bråka, utan smög iväg innan någon i snögubbehuset hann upptäcka tjuvstrecket.

Tyvärr hann Lydia sno åt sig den ena halvan när jag tappade den i snön.

Jag kan förresten meddela att jag har alldeles rosa läppar, men det är inte läppstift. Nä, det är någon som har ritat pilar i snön med rosa pulver, och jag slickar i mig allt jag kommer åt. I höstas spreds ett rykte att någon lagt ut råttgift längs gångvägar på Södermalm, men tidningarna kunde senare berätta att  det var färgat vetemjöl som en löparklubb hade lagt ut för att visa vägen. Nu håller matte tummarna för att det är vetemjöl även den här gången och inte råttgift.

Lydia och matte har varit på ringträning ikväll. De fick lära sig hur man gör på utställning. Lydia skötte sig bra, hade inget emot att bli klämd på och tittad i munnen. Men hon hade en  liten egenhet. Hon ville alltid springa innervarv. Så när de sprang medsols runt lokalen, så sprang hon på mattes högra sida, vilket är alldeles fel. När de vände och sprang motsols så sprang hon rätt, på vänster sida. Hon tyckte tydligen att väggarna var lite läskiga. Allra helst hade hon nog velat leka med de andra lagottisarna, men det får man inte göra på ringträning. Där gäller det att uppföra sig.

Nu ska vi sova, och i morgon ska vi hitta på något kul, har matte lovat!