Ja, efter rivstarten på semestern har det mesta återgått i den vanliga stillsamma lunken. Det har inte blivit så många utflykter. Inte för min del, vill säga. Familjen åkte och badade i förgår. Utan mig. Jag fick ligga hemma och ha tråkigt. Och i går serverades jag en tidig middag, fick en snabb promenad och så drog de iväg för att gå på restaurang. Utan mig. Men synden straffar sig själv. De tänkte äta på Långbro värdshus, men tji fick de, för där var fullt och många människor som väntade på bord. De bestämde sig för att åka till kolgrillsgreken i stället, men där var det stängt på grund av brand. Så det blev till att hämta thaimat och äta på altanen i stället. Kul, tyckte jag, som slapp ligga ensam.

Det har varit varmt i dag och antingen har jag legat ute i trädgården i skuggan, eller så har jag lagt mig i torkskåpet. Där är det ganska svalt.

Om ni undrar varför jag har ett paraply i munnen då beror det på att när det kommer hem någon som måste hälsas välkommen så bär jag runt på ett paraply i rena glädjeyran.  Och ibland glömmer jag att lägga det ifrån mig. Det har hänt att jag legat och somnat med paraplyet i munnen.

Förr brukade jag ta en handske eller vante och bära runt på, men det fick jag sluta med, för det blev så många hål i dem. Paraplyerna blir visserligen lite lätt perforerade, men lite ventilationshål är bara bra.

I dag badade jag på lunchpromenaden. Flera gånger, så klart.

Vi hade med min dummy och matte kastade i den gång på gång.

Kasta nu då!

Här kommer jag

På promenaden träffade jag flera trevliga hundar

Nej, detta är inte Winston Churchill utan lilla Rosa

Rosa är något så ovanligt som en vattenapporterande bulldog.

Men hon tyckte det var lite trist att bara behöva hämta pinnar hela tiden, så jag sade att hon kunde få låna min dummy.

Gissa om hon blev glad! Visst är jag en osedvanligt snäll och generös lagotto?