I dag tog jag med matte till Gömmaren-reservatet, för jag tyckte verkligen det var dags att träna spår. Det var länge sen sist.

Camilla, Frodo och Martin följde med. Det började med att Camilla la ett spår åt mig och matte la ett spår till Frodo, medan Martin vaktade oss och ryggsäckarna. Och sedan var det bara att dra iväg. Trodde ni ja. Nä, sen skulle det fikas, medan spåret mognade. Inte så att jag har något emot fika, tvärtom. Men det var bara tvåbeningarna som fikade. Vi hundar fick snällt ligga och vänta.

Ja, ja, jag vet att jag gått kurs och lärt mig att vänta tåmodigt. Men då var det inga mackor och kakor inblandade.

Nå, till sist var det i alla fall dags att spåra. Och matte var helnöjd. Fort gick det, men jag plockade upp alla fem pinnarna som Camilla tappat i skogen och en rolig leksak som låg på slutet. En gång tappade jag spåret och fick snurra runt lite, men kom snart på rätt väg igen.

Jag vet inte riktigt hur långt spåret var, gissar på 150 meter. Matte får nog skaffa en sån där fin GPS som Bettan visade oss, så vi får veta hur långt vi spårat. Och vara säkra på att hitta hem igen, om jag mot all förmodan skulle tappa luktsinnet och gå vilse.

Men om jag skötte mig klanderfritt som spårhund så gjorde matte en sämre insats som spårläggare. Inte nog med att hon hittade riktigt taskig terräng åt Frodo, hon lyckade dessutom hamna rakt på sitt eget spår på slutet då hon skulle hitta tillbaka till fikagläntan, så att början och slutet gick ihop. Men hon informerade Frodo och Camilla om fadäsen, så att de kunde styra åt rätt håll och slapp gå spåret baklänges. Frodo skötte sig också utmärkt, men det var knappast mattes förtjänst. Tänk att man ska behöva skämmas så.

Matte drog en viktig lärdom av dagen. Det är bra att kolla in terrängen några dagar innan, så man vet att det är framkomlig väg där man tänker lägga spåret.

När vi kom hem fick jag vila, men inte matte. Hon och husse skulle fixa till det på baksidan, inför den nya gräsmattan som ska anläggas. Husse körde tre kubik matjord i skottkärran och grävde rabatter, medan matte körde jordfräs, fyllde säckar, jämnade ut och plattade till. (Camilla undrade vad de skulle med jordfräs till. De har ju mig!)

Slitsamt såg det ut i alla fall. Själv tog jag en välförtjänt vila.

Soligt och fint var det också, liksom i går. Då passade matte och jag på att göra en badutflykt. Man vet ju inte hur länge sommaren varar.

Matte kastar i min dummy från bryggan. Hur ska jag lösa det här?

Undrar om det är kallt i vattnet?

Nä, det är väl bara att kasta sig i. Kan Smilla så kan väl jag också?

Tjosan, det gick ju bra. Trots lite vatten i nostryffeln.

Jag har räddat dummyn från att driva till havs.

Jag sprider pärlor med svansen...

...de glänser vackert i pärledansen.

Jag är redo för ett nytt dyk. Smilla, kollar du på mig nu?

Jag tar sats...

...och flyger!

Ser ni mina änglavingar?

Inte alla bilder blev helt lyckade.

Sekunden före magplasket.

Och sekunden efter.

Okej matte, nu kan du kasta.

Hoppsan, ett magplask till. Jag får nog utveckla min hoppteknik lite. Undrar om Ulrika Knape har tid för en elev till?

Måste bli av med allt vatten i pälsen. Börjar ruska lite.

Shake it, baby!

Ser ni tusen stjärnor glimma?

Ja, det var en härlig badutflykt. Men det tog en väldig tid att blogga ikväll. Blogga gratis är segt så det förslår. Håller alla på att blogga ikväll?

Matte och husse har nästan slocknat i soffan efter allt slit. De har satt i sig resterna av gårdagens blåbärspaj.

Bären innan skalet kom på. Men matte har inte plockat bären själv, de har hon köpt utanför Kvantum.

Själv ska jag festa på en tjurmuskel. Så nu får ni roa er själva en stund. Ha det bra!