I dag har Lydia varit hos frissan Karin och blivit snygg i pälsen inför helgens utställning.

Här är en före-efter-bild. På den vänstra bilden är hon utkardad och badad och på den högra nyklippt. En klar förbättring, eller hur?

Ett oklippt lagottohuvud.

Och ett nyfriserat.

Nu ser Lydia plötsligt lite mindre ut i jämförelse med mig, när en massa päls försvann.

Hon tyckte det var skönt att komma hem och undrade om jag ville leka med bollen.

Så det gjorde vi en liten stund. Fast det är inte mycket man orkar i värmen, Över 20 grader i dag. Det har helt plötsligt blivit sommar. Fast inte får vi bada, inte. Lydia ska ju vara fin ända tills på söndag, så det blir inga skogspromenader och inga dopp i sjön.

Fast det som är bra är att hon inte kan träna sök. så om det blir någon träning på lördag, så är det jag som får vara stand in.

Sen får vi se hur det går med utställningen på söndag. Än så länge har det inte kommit någon nummerlapp, varken med post eller mejl. Det har tydligen blivit något datastrul, så massor av hundar är utan nummerlappar. De ska delas ut på söndag morgon, innan utställningen börjar. Då blir det nog cirkus, kan jag tro. Skönt att jag slipper åka med...

I dag har varit en härlig dag med vackert väder. Som upplagt för sökträning, tänkte matte och packade in oss i bilen. Fast när vi kom fram var det ingen sökträning. Det hade vi missat tack vare att matte har flera mobiltelefoner. Men då skulle matte träna lydnad i stället. Först var Lydia alldeles för upptagen med att kolla in allt och alla, men efter att ha fått sitta i bilen och vänta medan jag tränade så blev hon lite mer motiverad.

I stället för sök gick vi en promenad i skogen.

Lagom blöt lagotto.

Vi kom fram till en sjö och tog ett dopp, så klart.

Härligt friskt i vattnet.

Där fanns en grillplats - alltid lika spännande. Någon hade glömt kvar sallad som jag städade bort.

Lydia testade alla vattensamlingar som vi mötte på vägen

Hopp och skutt och skak! Allt på en gång.

Även om det inte var något sök så blev det fikastund...och vi fick vänta i bilen som vanligt.

På eftermiddagen fick Lydia komma ut i hagen igen. Sedan husse hade säkrat häcken med nyinköpta kompostgaller.

Nähä, nu går det inte att smita genom häcken längre. Lydia funderar på nya vägar ut i friheten.

På kvällen åkte vi till Haninge BK. Det var ju evigheter sedan Lydia tränade agility, så det var på hög tid, tänkte matte. men Lydia tänkte något annat. Hon tyckte agilityplanen var ett ryskligt otäckt ställe, med skällande hundar, skrikande människor, smällande hinder och gunga. Där tänkte hon minsann inte stanna, utan drog och slet i kopplet för att komma därifrån. Då beslöt matte att lägga hennes agilityutbildning på is.

I stället fick jag prova på lite rallylydnad. Det är en lämplig pensionärssysselsättning, enligt matte. Och jag måste säga att det gav mersmak. Jag ser fram emot åttans frestelse, som jag hört Rudi berätta om! Ni kan se länk till hans blogg i fältet till höger.

På det hela taget en ganska trevlig dag, om än inte allt blev som vi tänkt från början.

I dag har det varit varmt, väldigt varmt, säkert närmare tjugo grader. Matte tyckte att det var en lämplig dag att ta ett dopp i Mälaren på promenaden.

Jag doppade mig men Lydia nöjde sig som vanligt med att blöta mage och tassar- och svansen, som hon sedan skickligt viftar bort vattendropparna ur.

Matte hade tagit med bollen som hon tänkte att vi skulle simma och hämta.

Det blev ju jag som fick göra det, förstås.

Lydia väntar tålmodigt vid stranden.

Sedan hakar hon på.

Och när jag skakar vattnet ur pälsen passar hon på.

Hon snor bollen och springer till matte för att inkassera belöningen.

Matte kastade ut igen, och jag hämtade.

Och Lydia står redo för att sno bollen igen - vilket hon lyckades med.

Sedan kastade matte bollen igen. "Skynda dig att hämta, Totti", sa Lydia.

Men nu hade jag tröttnat. "Hämta den själv", sa jag. Men det tordes hon förstås inte, så nu har den nog seglat ut i Östersjön.

Fast Lydia var lika glad ändå, vi har ju massor av andra bollar hemma.

Det hade kommit lamm i hagen.

Det märks att det är barnkammartider i naturen just nu. Fast den här gåsen hade bara en enda liten gässling att ta hand om.

Våra körsbärsträd blommar. Det har varit ett omväxlande väder i dag, både solsken och regn. På den här bilden är himlen blå.

Men åt andra hållet var den hotande grå.

En liten regnbåge fick vi också se.

I morgon ska det visst också regna. Bara det inte börjar åska, för det är det värsta jag vet, näst efter fyrverkerier.

Dripp, dropp...det plaskar och porlar ute. Skönt att ligga inne och ta igen sig när det regnar. Vi har varit på resa och jag måste erkänna att det tar på krafterna att åka bort.

Vi åkte till Småland, matte, jag och Lydia. Husse fick stanna hemma och måla i köket. I Småland passade vi på att hälsa på hos mattes alla syskon och ta långa sköna promenader i det vackra vädret.

I Bokhultet hade bokarna just slagit ut. Skirt grönt och vackert.

Vi hälsade på hos Nicko och vandrade runt bland maskrosor och förgätmigej.

Matte tyckte att Lydia och jag skulle posera bland vitsipporna. Vi var högst motvilliga, för det fanns så många diken att besöka.

Lägg märke till Lydias framben - nästan lika bruna som kroppen.

Äppelträden börjar snart blomma.

Vi passade på att gå längs Växjösjön och jag attackerade vattenstrålarna i dricksfontänen lika ivrigt som förra sommaren, men inga bilder blev tagna. Och inte en enda tennisboll hittade jag? Det brukar annars ligga fullt av dem i buskarna runt tennisbanorna.

I måndags åkte vi och moster G till Öland. Vi besökte Ottenby, åkte runt och tittade på det vårfagra Öland och avslutade med att fika hos taxen Tindra i Sättra och hennes husfolk. Trevligt värre, tyvärr tog matte ingen bild av Tindra, men väl av blommorna utanför tomten:

Orkidéer, maskrosor och gullviva.

På Ottenby fanns det massor av fåglar och massor av fågelskådare.

Den här svanen kände sig nog uttittad där den låg och ruvade.

Gråsäl och knubbsäl låg ute i vattnet och solade, tyvärr lite för långt bort för att det skulle bli några bra bilder. En huggorm såg vi också, men den tog matte ingen bild av.

Vid hamnen i Gräsgård stannade vi för att gå en promenad och där skrämde jag upp två harar. Tyvärr hade jag koppel på, annars kunde det blivit en lustiger jakt.

En riktigt trevlig Smålands-Ölands-resa blev det, med god mat och trevligt sällskap. På vägen hem stannade vi till i Emmaboda och hälsade på hos Király, Impe och Hojt. Jag stannade kvar i bilen eftersom jag inte är så förtjust i ystra ungherrar. Lydia fick följa med in, men var osedvanligt blyg och stillsam. Hon tyckte nog att grabbarna var lite framfusiga.

Till och med lille Hojt var hon blyg för, vågade sig nära bara för att ta en liten godbit. Eller så var hon bara utmattad efter att ha varit på resande tass i flera dagar, för sen vi kom hem har hon sovit mest hela tiden.

För er som är nyfikna på mer om Lydias MH kommer här ett protokoll över hennes reaktioner. Matte har även lagt in mina resultat i avvikande färg, hoppas att det blir begripligt. Jag gjorde ju MH 2003.

Längre ner kommer även två små filmer från Lydias MH. Husse var ju där med videokameran i högsta hugg. På grund av tekniska problem kom inte allt med, men mycket nöje i alla fall. Om ni tycker det blir konstigt under punkterna 3a och 3b så beror det på att man gör den övningen två gånger, och det kan skilja lite i resultatet.

Här kommer fortsättningen:

Ja, här har det hänt ruskiga saker. Det tycker i alla fall Lydia. I söndags fick hon nämligen göra sitt MH. Det är en mentalbeskrivning av hund, som man måste genomgå om man vill tävla bruks. Jag gjorde det för över åtta år sen, och nu var det alltså Lydias tur.

Hon fick lite smakprov redan på sökträningen i lördags. På ett av skicken hade figuranten gömt sig bakom en itusågad vattentunna i plast. Figuranten var inte helt dold, huvudet stack upp, men Lydia vågade inte springa fram. Hon stannade en bit bort, glodde på den otäcka tunnan. Sedan tvärvände hon, rusade tillbaka till stigen, över på andra sidan och letade rätt på figuranten som låg där. Hon är inte så modig, min lillasyster, men smart.

I söndags var så den stora dagen. Uppstigning redan klockan fem, tidig frukost och så packade vi in oss i bilen och åkte till Trosa-Gnesta Brukshundklubb. Där träffade vid Rolle och Ressu med husfolk, för Lydias bror Rolle skulle också göra sitt MH.

Rolle startade som hund nr 1 och vi fick vänta i bilen. När han var klar var det Lydias tur. Jag hade tänkt att jag skulle vara med och stötta henne, men det tilläts inte. Därför har jag bara andrahandsppgifter om vad som hände. Och lika bra det kanske, så slapp jag skämmas. Över min mesiga - och ganska olydiga - lillasyster.

Det började med att testledaren skulle kolla om Lydia var sällskaplig av sig och tillät hantering, och det gjorde hon, om än motvilligt. Inte för att hon direkt ogillar att bli hanterad utan för att hon hade så mycket att undersöka. Matte och testledaren skulle leka med Lydia men hon ville hellre springa omkring och kolla vart Rolle tog vägen, och om det fanns några figuranter i skogen. Hon trodde så klart att det var sök. Skog, en grupp människor och en stigledare...men var fanns figuranterna med korven?

Till slut tog hon leksaken de kastade,men i stället för att hämta den till dem så tog hon med den ner i ett dike för att se om den ville bada!

Nästa moment var jaktlusten. Och Lydia jagade trasan av hjärtans lust, men vågade sig inte ända fram. Tänk om den skulle bitas? Efter det var det passivitet, matte skulle  stå still i tre minuter med Lydia i koppel. Lydia blev väldigt otålig och klagade högljutt.

Men så var det dags för avståndslek. Äntligen en figurant. Lydia rusade iväg, men figuranten hade ingen godis, bara en lektrasa. Lydia blev besviken och sprang tillbaka till matte.

Nästa moment var en overall som hastigt rycktes upp framför nosen på Lydia när hon och matte kom gående på stigen. Behöver jag säga att Lydia for i väg bakåt. Men hon flydde inte så långt som matte befarat.

Och inte har hon svansen mellan benen, tvärtom ligger den upp över ryggen på ett icke-lagottoriktigt sätt. Och skäller argt på overallen gör hon.

Efter lite övertalning och en snabbkoll i skogen låter hon sig övertalas att hälsa på overallen.

Nästa moment var skrammel. Lydia blev rädd så klart, tog en vända i skogen  men lät sig sedan lockas fram till oljudet.

Sedan kom SPÖKENA!

Så här såg de ut när Rolle mötte dem.

Lydia skällde högt och argt, och när spökena kom närmare drog hon sig bakom matte, och sedan bort till publiken. Inte tänkte hon skydda matte från de otäcka spökena.

Här gömmer hon sig bakom beskrivaren. Bäst att ta betäckning ifall gastarna anfaller.

Till slut fick matte klä av spökena coh då vågade sig Lydia fram.

Fast då hade hon redan tappat intresset  och gick för att se om det fanns några figuranter i skogen. Eller Rolle. Eller ganske något lämpligt lerdike.

De avslutade med lek. Egentligen skulle det vara skott på slutet, men Lydia hoppade över det momentet, eftersom hon inte gillar skott. Rolle däremot klarade av skottprovet med glans!

Ja, sedan var de klara. Även om inte Lydia var så modig och vågade sig fram till farorna inom den angivna tiden så var hon obekymrad efteråt, och hade riktigt kul hela tiden, for fram och tillbaka i skogen och kollade in allt som hände.

Jag kan väl tillägga att när jag gjorde MH för över åtta år sedan, så skällde jag inte en enda gång, bara morrade dovt åt spökena. Jag gjorde inga undanmanövrar alls, gick fram till overallen, skramlet och spökena på egen hand utan att titta åt mattes håll. Jag kunde återuppta leken efter skotten och sprang ifatt och fångade trasan i jaktleken. Och under passiviteten så låg jag ner och kollade in publiken. Men tyvärr har matte inga bildbevis på detta. Det var någon som filmade när vi gjorde MH under Lagottoklubbens aktivitetsdagar på Öland 2003, men vem som filmade vet vi tyvärr inte.

Lydias MH är i alla fall förevigat på foto ( av Rolles och Ressus matte) och på video (av husse). Så småningom ska jag lägga ut en filmsnutt och ett protokoll, för er som är mer nyfikna. Filmen behöver bara bearbetas i mattes dator, som först måste trimmas lite.

Så kan jag rapportera att våren har slagit till på allvar. I dag var det soligt och varmt, humlorna surrade, björkarna står gröna och forsytiorna lyser gula. Det blev både lunch och fika ute i trädgården. Riktig försommarkänsla, bara badet som fattas...

Fredag och helg igen! Livet går undan. I dag har det varit härligt vårväder, tycker matte, Hon satt ute och somnade i solstolen, när hon egentligen hade tänkt städa. Nåja, hon hann med att städa också, och gå några promenader med oss. Fast jag tycker det börjar bli lite väl varmt. Över 15 plusgrader i dag. Björken har slagit ut liksom massor av olika blommor. Häcken är grön och humlorna surrar.

Jag tänkte berätta lite vad som hände i onsdags. Det var en dag full av smällar. Först var vi med matten på Haninge BK, där vi träffade Rolle och Ressu. Lite träning blev det, och lite skogspromenad, men inga bilder.  Efteråt åkte vi allihop iväg till ett sandtag där jag fick vänta i bilen. Och det var bra, för jag hörde nog vad de ägnade sig åt. Skotträning. Matte ville se vad Lydia tyckte om skott, så Weine tog med puffran. Han stod en bra bit bort och matte matade Lydia med korv. Hon kunde återuppta korvätandet mellan de första två skotten men sen var det stopp. Hon blev orolig och ville bara därifrån. Hon tyckte inte alls om skott. Det har jag full förståelse för . Jag gillar inte heller skott. Fast det har ju förstås aldrig fått mig att tacka nej till en korvbit. Korv smäller högre än skott!

På eftermiddagen var jag hos veterinären och visade tänderna. Hon tyckte det såg jättefint ut, så nu får jag tugga både pinnar och ben igen. Härligt. Fast sedan passade matte på att titta in på biblioteket. Och på vägen hem stannade hon i en rondell för att släppa fram en bil. Och då small det igen. I baken på vår bil, alldeles framför nosen på mig där jag låg i bagaget. Bilen bakom hade kört in i oss.

Vår bil blev bara lite bucklad, men den andra bilen var alldeles intryckt. Som tur är var både matten och jag oskadda, liksom föraren i den andra bilen. Han hade två hundar i sin bil och de verkade också ok. Så efter att ha bytt telefonnummer kunde var och en åka hem till sig och jag fick äntligen min middag...bara lite försenad.

Så kan det gå, men det är smällar man får ta i livet. I morgon är det i alla fall sök, och matte har lovat att jag ska få följa med och valla rutan.

Hoppsan, nu var det ett tag sedan ni hörde av mig. Jag har visst blivit lite lat med bloggandet så här på äldre dagar. Därför kommer här ett litet livstecken, även om det inte hänt något revolutionerande sista veckan.

En sorglig händelse kan jag rapportera. I förra veckan när matte tittade ut genom köksfönstret såg hon en konstig hund. Men när hon tittade närmare så var det ingen hund, utan en räv. En skabbräv med svans som ett snöre och tofsar till päls. Vi har spanat sedan dess men inte sett räven sen dess. Nu hoppas matte att den har fått ett skonsamt slut.

Vi har ganska många vilda djur häromkring, fast vi bor i storstaden. Räv, grävling, fasan och hare har vi, och så rådjur förstås. Här finns hur många rådjur som helst, och fräcka är de. Ibland står de bara och glor, som om de vet när man är i koppel eller bakom staket. I går stod en på gatan och blängde på Lydia när hon satt i sin hage.

I dag stod det en råbock på den här gatan och glodde när vi skulle gå förbi. Matte har ringat in honom med rött ifall ni har svårt att se honom. Det är nämligen så mycket vidvinkel i hennes telefon att det inte går att komma närmare.

Apropå hagen, så tog Lydia och jag en liten egen promenad i dag. Tyvärr upptäckte en granne att vi hade tagit oss ut och ringde på och larmade matte, så tiden i frihet blev kort. Men vi smet åt var sitt håll och hon letade rätt på Lydia först, så jag hann utforska några granntomter ganska noga. Det var så länge sen jag rymde så matte har börjat slarva med att haspa både uppe och nere, fast hon vet att jag kan ta mig ut om hon inte stänger ordentligt.