Jag tror att matte har fått en energikick av våren, för den senaste veckan har vi gjort både det ena och det andra. I söndags lagottopromenad, i måndags var vi i Norsborg och tränade lydnad och i dag var det dags för årets första tryffelsök.

Lydia fick börja. Matte hade grävt ner fyra tryfflar åt oss var, men Lydia var så snabb att hitta sina fyra så matte lät henne få leta upp en femte. Sedan var det min tur att hitta de tre återstående. Men jag hittade bara två? Den tredje var försvunnen. Matte grävde själv där hon satt upp snitseln, men ingen tryffel. Kanske hade någon ekorre varit där och grävt under de två timmar som tryfflarna låg till sig i jorden?

Roligt var det i alla fall, och i morgon har jag förstått att det kanske finns chans till släktträff!

Jag måste förstås rapportera lite om vårens framfart, men först vill matte visa några bilder som hon tog när hon och husse var på lakritsfestival i lördags. Dit var inte hundar välkomna tyvärr:

Mycket gott var det, och man fick provsmaka hur mycket man ville. Fast man blev rätt trött på lakrits och choklad efter ett tag, tydligen.

När de kom hem tog vi en promenad, och då kollade vi isläget. Vid bryggan i viken höll isen fortfarande. Inte ofta man är ute och går på isen den 20 april!

Fast lite blöt började den bli.

Och i dag såg det ut så här. Öppet vatten!

vi passade på att ta ett premiärdopp. Härligt att få svalka sig lite.

Då blir Lydia så här glad.

Videkissarna är på G

Blåsippporna börjar få sällskap av vitsippor

Det känns riktigt vårigt och behagligt

Fast det är rätt skönt att det finns en och annan snöhög kvar, där man kan svalka sig lite.

Nu har våren kommit på allvar. I dag var det visserligen lite grått och ruggigt, men i går var det sol! Och varmt!

Matte hade nog det på känn, för hon hade bestämt för flera veckor sedan att hon skulle ta ledigt den här helgen. Tyvärr så visade det sig att rallylydnadsträningen var inställd i går, nu när matte hade tid att följa med mig. Men då bestämde hon sig för att åka till Ängsjö norr om stan och gå på lagottoträff.

Jag fick stanna hemma, och det var nog lika bra. Jag är inte förtjust i en massa unga, uppstudsiga ungherrar som är så där odrägligt kaxiga och leksugna som jag var i den åldern. Nä, husse och jag tog en promenad ner till sjön i stället och jag fick bada fötterna.

Men Lydia hade aldrig varit på lagottoträff, så hon var naturligtvis väldigt spänd.

Det var massor av lagotto där, i alla möjliga färger och former. Den ena vildare än den andra. Lydia höll sig nära matte och var lite försiktigt avvaktande.

Många härliga spagropar hade bildats.

Fast det fanns fortfarande lite is kvar på sina ställen. Mio passade på att svalka sig.

Lydia gjorde som hon brukade - la sig ner för att svalka magen.

De såg bara en hund till som gjorde likadant - och det var Lydias lillebror Leo. Ett släktdrag?

Härligt, tycker Leo.

En del hundar hittade pinnar

Några tog itu med röjningsarbetet på allvar.

Andra bara sprang för att det var så roligt att springa.

Lydia var som sagt lite försiktig, vågade inte riktigt vara med i leken. Men vi fikastunden hittade hon en lämplig kompis: Balthasar (vet inte riktigt om han stavar så).

Efter fikat gick de åt sidan och lekte alldeles för sig själva.

Då hade de hur kul som helst.

Lydia gillar ju att leka med en hund i taget. Och Balthasar blev hon nog lite förtjust i. En så stilig kille!

I dag är verkligen en dag att fira. Inte nog med att undertecknad har bemärkelsedag. I dag har våren verkligen gjort entré.

Vi har skådat de första tussilagona.

Vi har dessutom, efter mycket letande, hittat de första, spirande blåsipporna!

Få och inte särskilt utslagna och flera veckor försenade, men ack så välkomna.

Dessutom har ju jag firat min elvaårsdag!

Ännu inte särskilt gråskäggig.

Och pigg och spänstig för min ålder.

Än orkar jag skutta efter bollarna.

Fast riktigt samma energi som Lydia har jag inte.

Som ni ser finns det fortfarande lite snö kvar, även om täcket krymper för varje dag.

Och på Mälaren håller isen på att försvinna. Snart kan man nog ta ett dopp.

Några presenter har jag inte sett till, men lite extra godsaker har det blivit. Och kvällen är ju inte slut än...   

Jaha, nu har vi firat påsk och gått över till sommartid. Det var hög tid att byta till sommarkostym, tyckte både Lydia och jag. Därför fick matte ta fram stora klippmaskinen i dag.

Svalt och skönt när man ska springa och busa.

Fast det är klart, Lydias klor känns lite mer nu.

Fast snart kanske hon är så vuxen att hon slutar hoppa på mig.

Skönt väder ute i dag.

Lydia har blivit en riktig "gråhund" efter klippningen.

Undrar när snön och isen ska försvinna, så att man kan bada?

Men leka med bollen kan man året om!

I går var vi på rallylydnadsträning i Norsborg. Efteråt gick vi en sväng på fälten. Det är bara när det är skare som man kan gå där. Snart blir det leråker, sädesåker och sen stubbåker.

Vår kompis Alex var också med. Han hade skadat en klo, stackarn, så han fick ha blå mockasin på tassen.

På påskafton var vår vän Benny och hans husse på besök. Det är lite spänt mellan Benny och mig, men vi visar ömsesidig respekt, för husfridens skull.

Benny tyckte desto bättre om Lydia, men hon var svalt ointresserad.

Som ni såg på några av bilderna har det varit ett soligt och härligt påskväder.

Så sedan husse skottat rent ett hörn på altanen...

Så har husse och matte suttit ute och njutit lite av vårsolen.

Nu hoppas vi att solen orkar med att smälta bort resten av snön, för nu börjar till och med jag längta lite efter gräs under tassarna.

I dag är det skärtorsdag och inte en enda påskkärring har ringt på dörren i dag? Förstår inte hur dagens barn är? Gillar de inte godis?

Det gör jag, men tyvärr är det lite dåligt med tilldelningen. Jag har ju varit lite krasslig i magen och i måndags var matte och jag på djursjukhuset, och där påstår de att jag lider av kronisk tunntarminflammation. Så trots att jag känner mig pigg och äter bra (utsläppen är det heller inget fel på) så behandlas jag just nu med specialkost och cortison. Det är inget fel på maten, den är jättegod, men jag ska inte äta något annat, tycker veterinären. Så mina smakbitar och träningsgottisar är indragna. Ska det bli något extragott får jag fixa det själv. I kväll på promenaden hittade jag några chips, smaskens.

Men livet har sina ljusa sidor ändå. I går träffade vi Rolle och Ressu för första gången i år. Ja, vi har faktiskt inte setts sedan snön kom i höstas. Vi fick följa med dem på promenad på sjön Öran. Där ligger isen fortfarande tjock.

Gott om plats för fyra lagotto.

Ibland trängde vi ihop oss om någon trevlig doft.

I bland var det skönt att sprida ut sig lite och strosa på egen tass.

Här strosar Ressu och Rolle i vassen

Här är det Lydia och jag som passar på att kolla vad som döljer sig i vassen.

Lite bus blev det också förstås

Andra av oss tog det lugnt och strosade kring i solen.

Eftersom det är många små öar i sjön är det gott om ställen där man kan lyfta på benet.

En hel del spår att hålla rätt på. Fler än vi hade gått här.

Härligt att gräva lite i snön och att rulla sig.

Här luktar det spännande

Sol och vita vidder

Snabbt tillbaka till matte efter en ö-exkursion. Ressu har koll.

Rolle spänstig som vanligt

Kan det tänkas att det bjuds på något gott?

En riktigt härlig dag i vårsolen. Jo, för det är faktiskt vår, även om det är kalla nätter och mycket snö kvar. Men matte har sett både krokus, snödroppar och vintergäck på håll, och på söndag går vi över till sommartid. Och jag tycker faktiskt det är hög tid att byta till sommarkostym. Vinterpälsen börjar kännas lite varm.

Våren borde få anmärkning för sen ankomst, tycker matte. Det är alldeles för kallt för att vara 15 mars. Många minus på nätterna, och knappt över nollan mitt på dagen. Men solen är stark och lyckas ändå knapra lite på snötäcket varje dag.

På vissa ställen i söderläge har snön alldeles försvunnit.

På andra ställen finns det hur mycket snö som helst, till exempel i vår trädgård.

Och Lydia och jag har inget emot att vintern dröjer sig kvar. Våga Vägra Vår (VVV), är vårt valspråk. Det är härligt med snö. Man kan äta den och krafsa i den.

Och man kan ta långa, härliga snörull.

Skarsnö river så skönt i pälsen.

Och den utgör ett perfekt underlag för allehanda sporter. Man sjunker inte ner en millimeter.

Bra fart få man i jakten på bollen. Den här bilden tog matte i går.

Jag var snäll och lät Lydia låna bollen lite också.

Det är skönt att matte inte hunnit klippa av vinterpälsen, fast hon kunde ju ha förbättrat utsikten lite.

I dag gick vi ner till Mälaren och kollade isläget. Isen bär fortfarande, men det dundrar så konstigt i den, och den har bildats märkliga formationer.

Här, alldeles nära stranden, har det bildats en isvåg. Undrar hur det har gått till?

Det är svårt att åka skridsko på den här isen.

Även om våren dröjer så har dagarna blivit längre och vi hoppas att matte ska ta oss med på lite träning snart. Det har varit lite stillsamt ett tag, när Lydia har löpt och jag har varit krasslig i magen. Inga hundkompisar har vi fått träffa. Men det ska det snart bli ändring på, hoppas vi.

Ska vi inte hitta på nåt, matte? Jag har tråkigt, säger Lydia.

Hm, nu var det ett tag sen sist. Blogginspirationen har inte varit på topp. Kan bero på att vi inte gjort några roliga utflykter och aktiviteter nu när Lydia löpt. Nu är det i alla fall inne i slutskedet så snart kanske det kan bli lite mer att blogga om.

Jag fick ju vara stand-in för Lydia på lydnadskursen för två veckor sedan. Det var inte så betungande, men gav en del utdelning i form av korv. Förra veckan var det ingen kurs, utan så fick matte gå och lyssna på ett föredrag om apportering av Eva Bodfäldt i stället. Så då fick hon lite nya idéer som hon ska testa på Lydia. Mig har hon gett upp hoppet om för länge sen. Jag är en inbiten flistugg, hävdar hon.

I kväll fick Lydia följa med på kursen och det hade gått bra. Det var bara en enda hanhund där, och han hade inte blivit märkbart störd av hennes goda parfymdoft. Matte och Lydia testade att träna in hoppet med att lägga en target på andra sidan för att få Lydia att fortsätta en bit efter hoppet. Tanken var att tona ner själva hindret och få Lydia att fokusera på targeten, och så småningom på den punkt där targeten brukar ligga.

Så mycket bilder på oss har det inte blivit på senare tid. Det här är de två senaste, och de togs för en vecka sedan:

Dem tog matte för att visa att isen låg kvar på sjön och att det var gott om snö. Sedan dess har isen blivit mer osäker och snön krymper raskt undan. Men nu lovar SMHI kallare väder, så snön ligger nog ett tag till.

I helgen roade sig matte med lite fågelfotografering.  

Hon var nere vid kungliga slottet och tittade på matningsflotten i Strömmen. Där var det trängsel vill jag lova.

Här är några fågelbilder till från den promenaden. Mest svanar:

I förra veckan hann hon också med en tur till Råstasjön i Solna. Där såg det ut så här:

Änder, svanar, en sothöna och en rödhake. Matte stod länge och väntade på vattenrallen som flera andra fågelintresserade hade sett, men den höll sig undan så länge hon var kvar.

Det snöar igen. Nu har faktiskt snön legat sedan slutet av november. Jag har inget emot det, men matte tycker att det räcker nu. Hon är trött på att pulsa och skotta och halka.

Ni minns kanske att matte skickade efter tofflor åt mig när det var som kallast. De var för små, så hon fick skicka tillbaka dem och nu har ett par nya kommit. De är lagom i storlek, men jag hoppas att det inte blir någon riktig kyla, för det känns väldigt ovant att gå med skor på.

Matte säger att  jag ser ut som en lipizzanerhäst när jag lyfter fötterna högt för varje steg.  

Lydia har också fått kläder på sig:

Som ni förstår har hon blivit vuxen. Första löpet, vid 2,5 års ålder. Annars har hon nog så bråttom, men inte i det här hänseendet.

Matte, måste jag verkligen ha byxor på mig?

Denna vecka skulle vi egentligen ha träffat Rolle och Ressu, men den träffen fick skjutas på framtiden. Som tur är har Lydias lydnadskurs uppehåll den här veckan. Nästa vecka får jag vara stand in, säger matte. Det ska bli kul. Då är det jag som får smaska korvbitar!