Nu ska ni få ser hur härligt det är på Norsta Auren på Fårö.

Rolle och Ressu hade tagit med oss till sin favoritstrand. Och den är låååång. Och privat. I alla fall så var det bara vi där.

Och långgrunt. det passar bra för Lydia som inte gillar att simma. Och här blev hon blöt i alla fall, av vågorna.

Här är det jag som njuter av de skummande Östersjöböljorna.

Och Ressu, som vanligt mest våghalsig!

Rolle gillar också att plaska runt i det blöta.

Tvåbeningarna kastade pinnar, som vi tävlade om att hitta.

Ressu var oftast den som snabbast kastade sig i vågorna

Inte så klädsamt för frisyren, men kul!

Ressu gör ännu en rusch

Här är det jag som, för en gångs skull, hittat pinnen. Det är inte så lätt för en som är gammal och skumögd att hitta rätt i skummet.

Här försöker Lydia sno en pinne som jag hittat

I bland var Rolle snabbast

Men oftast var det nog Ressu

Här har pinnen hamnat under vattnet

Yeah, den är bärgad

Raskt in till stranden med bytet. Men hallå! Vem släckte solen?

Lydia och jag spanar lite mer försiktigt

Ressu hittade den!

Var är pinnuslingen?

Ressu igen!

Lydia vill försöka sno den!

Men Ressu vill nog behålla den en stund till

Ressu snabbast igen

Men det kommer nya pinnar

Det är kul att springa i sanden också

Rolle - The flying meatball

Man kan göra annat i sanden också. Rulla sig, eller uträtta sina behov...!

Det är inte bara sandstrand på Norsta Auren. Ibland är det stora stenar och klippor också.

Eller små fina stenar.

Eller musselskal. 

De är jättehärliga att rulla sig i

Skalen fastnar i pälsen, men sitter inte kvar så länge

När vi hade badat så länge som vi ville - och det var ganska länge - började vi gå tillbaka till Fårö fyr där vi hade ställt bilarna. Och där, döm om min lycka, där luktade det rabbis!

Jag for i väg in i buskarna på jakt efter rabbisar (kaniner) och hade nästan hunnit ikapp en, men så slank den in under en grind. Öppningen var för trång för mig och när jag skulle leta efter en annan väg så var matte där och sög mig i nackskinnet. Så var jakten över. Men kul var det.

På vägen hem stannade vi på ett konstigt ställe med gamla skrotbilar och allsköns bråte. 

Stora bilar fanns där

Och en moppe som ingen nog har tankat på bra många år

Dit in gick tvåbeningarna, medan vi fyrbenta satt kvar i bilarna. Och det fanns annat än bensin därinne, för när de kom tillbaka hade de smugglat med sig lite pannkaka ut till oss.

Ja, det var en härlig badutflykt! I det allra bästa sällskapet!