Nu är det söndagkväll och vi slappar efter några intensiva dagar med lydnad, sök och spår. Känns ganska skönt faktiskt, det har varit fullt upp, även om Lydia fått göra det mesta av jobbet. Jag har mest agerat hejaklack.

I går, på söket, då stannade jag hemma, men i dag har jag varit med på spårkursen. Några av mina figgar var också där och jag lyckades tigga mig till lite godis.

I går skötte sig Lydia tydligen utmärkt på sökträningen. Efter fyra figurantskick och tre tomskick var hon ganska slut. Så slut att hon inte hittade slutet på spåret som matte hade lagt fyra timmar tidigare. Matte fick gå omkring och leta länge och väl innan hon hittade slutet.

Men matte var ändå full av tillförsikt när vi åkte till spårkursen i dag. Lydia spårade ju jättebra på klubben i fredags. I dag var det fältspår, 100 meter rakt fram till snusdosa med korv och en rödprickig boll som slut. Och Lydia spårade och spårade, stannade upp och tittade lite på matte, kollade lite år sidorna och sedan spårade hon vidare. Till slut undrade kursledaren, som gick bakom, om matte verkligen hade lagt ett så långt spår. Och det hade hon ju inte. så de vände tillbaka, och då hittade de bollen och snusdosan, några meter vid sidan av spåret som Lydia gått. Om man hade velat vara snäll hade man kunnat tro att Lydia gick i ytterkanten av spåret, som kunde vara brett eftersom det legat knappt 40 minuter, men kursledare trodde inte riktigt på det, eftersom det var rak medvind. Han trodde att Lydia lurades. Att hon helt enkelt bjöd matte på det beteende hon trodde var rätt, Att bara hon höll nosen mot marken och gick åt det håll matte tittade så skulle hon få fortsätta fram mot väntande godbitar. För så fort hon lyfter nosen eller går åt något annat håll så stannar ju matte. Kan det vara så att Lydia under veckor av spårträning har lärt sig att låtsas-spåra? Fast hon har ju klarat 90-graders vinklar flera gånger? Matte är full av frågetecken. 

Det blir upp till bevis för Lydia, men inte förrän efter påsk, för nu tänker matte jobba hela påskveckan och påskhelgen. Tur att husse snart kommer hem och tar hand om oss fyrbenta.

Lydia fick minsann också godis av favoritfiggen. Min lillasyster är ju lite framfusigare än de där välartade långnosarna.