I går var det en viktig dag på året för matte och husse: Tranedagen. Den dagen får barnen (och husse och matte vägrar bli vuxna i det avseendet) godis av tranan.

Hos oss hade tranan lagt ägg i müsliburken.

Men tror ni jag fick något ägg med godis? Självklart inte. Och det var inte slut med orättvisorna där.  Matte tog med oss ut till Gålö för spårträff med Rolle, Ressu och Tua.

Först lade de spår, matte lade två, Rolles och Ressus matte lade två, och Tuas matte lade bara ett. Enkel matematik, ett spår var.

Sedan fikade mattorna, länge och väl så att spåren skulle ligga till sig. Det luktade hembakta bullar lång väg. Rolles och Ressus matte hade bakat. Men tror ni vi fyrbenta fick smaka?

Sedan var det dags för spår. Först gick Rolle sitt spår på ett fält.

En lååång spårlina hade han. Givetvis klarade han det galant och markerade alla pinnarna.

Därefter var det Lydias tur. Hon hade ett kort spår: 100 meter rakt fram, 90-graders vinkel och 25 meter till slutet. Det hade legat 1,5 timme cirka. Det gick bra, hon slog lite grann och stannade upp nån gång men klarade vinkeln utan bekymmer. Några pinnar hade hon inte. Det har hon inte börjat med än.

Därefter var det Ressus tur. Han är en riktig spårhund. Fort och rätt, med alla pinnar upplockade.

Sedan var det Tuas tur. Hon tävlar i elit och fick 1,5 km med gömda pinnar. Inga problem.

Sedan var det ett spår kvar. Självklart var det mitt - trodde jag. Men nej, det var Lydia som skulle gå ett spår till. Ett kort, rakt, cirka 40 meter, på fältet.

Lydia har aldrig spårat på fält förut, och tog det ett tag innan hon fattade att hon skulle spåra. Matte korsade spåret flera gånger innan nosen kom på. Då plötsligt gick det undan. Lydia är nybörjare och därför har matte koppel i stället för spårlina, för att hon ska gå nära och ge akt på vad Lydia gör.

I slutet av spåret väntade godis och leksak. Som ni förstår har inte matte tagit bilderna, dem har hon fått låna av Rolles matte.

Vid det här laget var jag ganska sur. Inget trangodis, inga bullar och inget spår...  

Men sen fick Vi fyra lagottisar gå en promenad i skogen.

Promenad i så trevligt sällskap är ju aldrig fel.

Och plötsligt kände jag förföriska dofter och sprang i väg för att kolla. Och ute på ett fält hittade jag de mest fantastiska godsaker! Då förstod jag att matte hade ordnat en överraskning åt mig. Godisletande i naturen - åt bara mig!

Det var en gubbe där kom med uppmuntrande tillrop, viftade och tjoade. ibland stod han till och med i vägen för läckerbitarna. Och till slut tog han tag i mitt halsband och gick matte till mötes. Så var det slut med frosseriet och jag blev kopplad.

Matte förnekade all kännedom om godisöverraskningen och muttrade något om åtel och kråkjakt och rökt kött med bäst före-datum som passerats sedan länge.

Jag måste tillstå att i dag straffades jag med lite lös mage. Men det var det värt. är det tranedag ska man väl få lite fågelgodis.

Det har blåst friska vårvindar hos oss flera gånger sista veckorna.   

I förra veckan hade en dubbelbjörk blåst omkull och nästan fällt en av de nya lamporna i parken.

Och i morse blockerade det här trädet vår promenadväg.

Men snön är i alla fall borta, förutom en och annan snöhög här och var.