Nu har höstterminen börjat, även om hösten ännu inte gjort entré. Det är fortfarande varmt och skönt ute. Men det mesta har börjat gå i vardagslunken igen. Vi har varit och tränat lydnad med matte några gånger. Jag kan tyvärr inte säga att Lydia har gjort några stora framsteg. Men om nu matte tar itu med träningen på allvar kanske det kan bli några.

Här är Lydia på lydnadsplanen. Tränar hon inkallning?

Nä, hon försöker få mig att jaga henne. Det kan hon glömma. Är man pensionär så har man man rätt att ta det lugnt.

Lite störande är hon allt.

Inte var det bättre när vi var på skogspromenad med matte i går.

Just när man skogsluffar i lugn och ro...

...så kommer den lilla terroristen farande.

Skynda på lite, tycker Lydia. Som ni ser så har matte snaggat henne. Det är en väldigt praktisk frisyr när man går i skogen. Det fastnar inte lika mycket barr och stickor i pälsen.

Vi gick en lång härlig promenad. Det är alldeles myggfritt i skogen. Tyvärr alldeles svampfritt också.

Vi hittade en bra sjö att bada i.

Lydia ville som vanligt inte simma, utan nöjde sig med att ligga vid strandkanten och plaska.

jag försökte ge henne en dusch.

Så att hon skulle bli lite blöt om öronen också.

Inte hade det mycket effekt. Jag var fortfarande genomsur och hon torr bakom öronen.

Det  bodde en väldigt snygg lagotto i sjön.

Jag smyger i försiktigt för att inte skrämma honom.

Tyst utan för mycket plask.

Fast plasket är svårt att undvika helt.

sablar, nu är han borta. Jag måste ha skrämt honom.

Innan vi gick tillbaka till bilen kollade vi om någon glömt något smaskigt vid grillplatsen.

Ja, det var en härlig skogpromenad. Vi hoppas på fler såna nu när vädret börjar bli svalare och alla djurungar har vuxit till sig och kan springa undan när vi kommer. Fast som Lydia skäller när vi är i skogen så är chansen att vi skulle skrämma upp något vilt minimal. Hon hörs på flera kilometers håll när hon försöker locka mig till lek.