Nu har det blivit höst, och kalla morgnar. Lite vitfrostigt på gräset har det varit några gånger. Och vad tror ni tokmatten gör då? Rakar av mig all pälsen!

Det är ju så att jag har tappat lite päls här och där, förmodligen på grund av ett halvårs cortisonkonsumtion. Men nu är kuren slut och förhoppningsvis ska pälsen växa ut tät och tjock igen. I avvaktan på det tänkte matte klippa mig kort, och så tog hon fram klippmaskinen. Men först när hon tagit halva ryggen upptäckte hon att hon tagit fel skär.

I stället för det vanliga, som lämnar sju mm, så tog hon ett skär som följde med maskinen och som klipper riktigt hudnära. Det brukar hon annars bara ha till insidan på öronlappen.

När jag då var halvnaken så var det ju bara att fortsätta klippa, så att jag blev helnaken.   

På den här bilden, från vår promenad i söndags, så gömde jag mig bakom Lydia. Man vill ju inte exponera sin skalade kropp i onödan.

Det har varit lite tyst i bloggen, men det har hänt både det ena och det andra. Vi har varit och tränat några gånger, och i förra veckan träffade vi Rolle och Ressu på deras hemmaklubb för lite lydnadsträning och tryffelsök. Då passade matte på att lägga ett litet spår åt Lydia, hennes livs första.

Det var ett kort, rakt spår i skogskanten av apellplanen, kanske 25-30 meter? I slutet låg en leksak. Så satte matte på Lydia sele och spårlina och lät henne testa. Och jo, hon tog spåret och letade sig fram till leksaken, även om det blev några avvikelser. Men då stannade matte bara och väntade ut henne tills hon var på rätt spår igen. Förhoppningsvis ska Lydia komma ihåg situationen till nästa gång.

Vi har varit på pensionat en vecka också, medan matte och husse och faster G var på cykelsemester i Österrike.

Inte alltid lätt att veta var de skulle cykla, men fram till Wien kom de i alla fall.

Det fanns många hundar i Österrike och de fick vara med nästan överallt, på kaféer och restauranger. Den här hunden låg i frukostmatsalen på ett av hotellen. Han var 14 år gammal. Jag skulle inte heller ha något emot att åldras i en frukostmatsal. Ett bra pensionärshem för hundar.

Matte och husse hade som vanligt bajspåsar i fickorna. Som hundägare är de ju alltid redo för oförutsedda händelser, till exempel regn. då gäller det att hålla sadeln torr.

Fast det fanns ju ställen där hundar inte fick gå lösa. Bra är i alla fall att hussar och mattar fick tydliga instruktioner om hur man gör när man plockar upp.

Fast en del skyltar var riktigt skrämmande! Dödshot för den som inte ha kopplet på!

Ja, hösten är här, men långt in i september var det somrigt och skönt. De här bilderna tog matte vid ett kvällsdopp 20 september:

Och i dag har det varit soligt och 10-12 grader varmt. Likadant ska det bli i morgon. Då har matte tagit ledigt och tänker putsa fönster. Men hon har lovat att vi ska åka i väg nånstans där Lydia och jag kan få springa lösa och njuta av höstsolen också.